Skidåkningen är slut

Alla skiddagarna är nu till ända och endast morgondagens städning och packning återstår. Vi har haft en fin vecka med blandat väder. Övervägande soligt och fint. Skidsystemet är stort och fint och passar alla. Jag tar tillbaka det jag sade om för mycket blå backar. De blå backarna var förnämliga när snön vräkte ner och sikten obefintlig.

Nu återstår en vecka i Provence och byn St. Martin de Palliéres. Ska bli härligt att komma till huset och byn.

Vi får väl se om jag hittar någon internet kontakt och kan skicka någon blogg genom cyberspacen.

Insnöad i alperna

Snön vräker ner över alperna och har gjort så hela dagen. Vi har harvat runt i lössnön och haft riktigt roligt. Lite sol hade gjort nöjet ännu större, men ack nej. Det snöar och snöar. Jag är tacksam för mitt inköp av goggels i Chicago. Perfekt i snöfallet.

"Det har dumpat fett" hela dagen som äldsta dottern säger.

Dessutom har dottern skickat ett sms där hon beskriver hur mamman ska göra med alla olika kroppsdelarna för att få ett så bra curvingåk som möjligt. Citat Frida Fritz "tänk på att ha överkroppen ner mot backen, gå upp på kant, tryck ner höften mot backen med yttersidan av musklerna i rumpan, gå över i nästa sväng medan överkroppen är oförändrad, detta med hjälp av sidomusklerna i midjan, koncentrera dig hela tiden på nästa sväng inte den du är i för tillfället. Säg aldrig till pappa att du kör fortare eller bättre än vad han gör för att bibehålla semesterlugnet".

Jag har skrivit ner hela instruktionen och memorerar den varje morgon.

Äntligen fransk mark under skorna

Det är lika härligt varje gång man stannar på den första franska rastplatsen. Vår, det luktar vår! Solen skiner och man får dricka sin första café creme.

Vi befinner oss i franska alperna, på 1500m höjd. Här är det i dag härligt soligt och skönt. Vi har åkt skidor hela dagen och nu lagar mannen mat medan jag sköter "surfandet". Backarna kanske är i det "blåaste" laget för min del, men fantastiskt välpreparerade. Skidsystemet är enormt så vi kanske stöter på fler röda backar så småningom.

Nu är det dags för Apré Ski. à bientot.

Ständig längtan

Det är alltid en ständig längtan tillbaka till huset i Provence. Längtan går i vågor och när den är som värst det är då man lusläser alla gamla franska magasin och drömmer sig bort bland gamla stenhus, lavendelfält och ett varmare klimat. Vi har inte varit i huset sedan juni 08 och det känns som väldigt länge sedan, men så är det ibland. Vi ska åka skidor en vecka i sydfranska alperna innan vi åker till huset. I år blir det ett helt nytt skidställe som heter Le Corbier. Detta ställe hittade vi i en fransk skidtidning och det ska bli spännande att prova något nytt. Det är en fördel att ha hus i Provence när man vill åka skidor för det finns massor av bra skidområden i de sydliga alperna. Bara att välja och vraka på internet. Jag packar ständigt inför nästa avfärd till huset. Det finns alltid en väska att packa ner saker i som man kommer på som ska med. Det är ingen ide´att tro att man ska komma i håg vad som behövs till nästa resa.......nä den tiden är förbi. Nu är det block och penna som används innan vi lämnar huset för hemfärd till Sverige. Vi skriver upp vad som finns och vad som behöver införskaffas till huset. Nedräkningen inför avfärd har startat. Snart lämnar vi ett snöslaskigt Skåne för Provence.

Packning....

Det finns många spännande packningsepisoder i samband med våra Frankrikeresor. Det är oftast maken som haft packnings-bekymmer. Barnen och jag har aldrig haft några problem med packningen utan vi har alltid dykt upp med den ena väskan efter den andra precis innan avfärd. Detta beteende har vid åtskilliga tillfällen gjort maken smått galen. Alla väskor, påsar mm. ska vara väl synligt placerade på ett av maken bestämt ställe kvällen innan bilen ska packas. Hur många kvinnor klarar det? Vi är tre stycken i familjen! När bilen enligt maken är färdigpackad finns fortfarande alla kvinnliga necessärer kvar i badrummet. Oj, då vi glömde visst handväskor, ryggsäckar, kylväska och inte minst kaffetermosen. Vid dessa packningsscener brukar mannen föreläsa om bilens tyngdpunkt, var över hjulhusen lasten ska vara placerad och inte minst hur många kilo det är tillåtet att placera i takboxen. Alla kvinnor i familjen är också helt på det klara med att ingen packning får skymma sikten bakåt. Vi kvinnliga passagerare är tacksamma för att vi fått lära oss detta om vi någon gång skulle behöva packa bilen själv, vilket nog inte kommer att inträffa. Vid ett eventuellt sådant tillfället väljer vi flyget och här är vi fenomenala på lätt packning. Inte ett gram över tillåten handbagege vikt.

En packningsscen som vi aldrig lär glömma var efter en semester i huset i Frankrike. Bilen skulle packas full av vin, franskt porslin, franska tyger och väskor. Vi hade vid denna resa en stor Ford Scorpio som rymmer stora mängder. Det packades och packades och när vi äntligen var färdiga för att köra så blev det kortslutning i hela elsystemet och bakluckan gick inte att öppna. Det började lukta bränt och för att komma åt elsystemet var vi tvugna att plocka ut all packning genom bakdörren. Baksätet fick fällas och allt skulle ut den vägen. Temperaturen ute var nära 30 grader och svetten lackade. Hela byn var åskådare till denna familjepjäs. Vokabuläret som användes går inte att återge i skrift! Maken som är fantastisk på att lösa de mest konstiga problem lyckades att med en "sockerbit" få elen att fungera igen. In med packningen ännu en gång och i väg mot Sverige. Allt utom radion fungerade. Till radion behövdes en kod som ingen just då kom ihåg, men efter att lugnet lagt sig och makens hjärna börjat fungera normalt igen så kom han på koden. Vin, tyg, porslin och alla passagerare kom lyckligt hem till Sverige.

Motorvägs BIZZ

Franska motorvägar är fantastiska att köra på, slät jämn asfalt. Nu ska väl inte jag uttala mig så mycket som förare eftersom jag mest är passagerare. Det händer någon gång när det krisar till sig att jag får lov att köra. Då är det verkligen manlig kris när jag får ta över ratten och gaspedalen. Mannen kan absolut inte slappna av och sova när jag kör utan varje omkörning ska kommenteras och analyseras. Körningen måste planeras och "håll koll" i bakspegeln!

Jag har slutat min karriär som bilist på autobahn genom tyskland, det blev för jobbigt. Kanske startar jag en ny när mannen blir pensionär. Själv är jag ju lite yngre. Enklast och bekvämast är faktiskt att vara passagerare, sova, läsa bok och bara vara.

När jag nu äntrar ratten så är det oftast på de franska motorvägarna. Här är det ganska behagligt att susa fram. Vi har införskaffat oss en motorvägs bizz, liber-T. Till alla er som inte har detta vill jag varmt rekommendera en sådan. Man måste ha ett konto i en fransk bank och det utesluter en del, men till alla ni andra vill jag säga. Skaffa en!

Aldrig mer behöver man sitta i kö till betalstationen utan det är bara att åka igenom. Hur enkelt som helst. Man skaffar sin Liber-T vid något kontor, placerat i anslutning till betalstationerna vid motorvägen. Det funkar bra även om man inte är så duktig i franska. De är vänliga och hjälpsamma. Ta med checkhäftet så fixar sig det mesta. Därefter dras avgiftne automatiskt från kontot varje månad. En årsavgift dras vid början av varje nytt år. Betala och gasa på!

Leverans av möbler

Att transportera möbler och annat gods till Frankrikes små byar i Provence är inget enkelt projekt. Vår svensk/amerikanska väninna som har haft en del av sitt bohag i Stockholm valde att med hjälp av ett skånskt trasnsportföretag tansportera sina möbler från Stockholm till St.Martin. Allt fungerade perfekt ända till sista biten uppför backen i byn. Att hämta möblerna i Stockholm och en del i Skåne gick hur bra som helst, men att köra uppför backen till byn gick inte. Där blev det stopp när en ambitiös fransos fick syn på ekipaget. Fransosen skriker la la la...la bas vilket inte är lätt för en engelsktalande svensk chaufför att förstå. Vägen upp till byn är inte anpassad för stora lastbilar och det går absolut inte att vända om man väl lyckats ta sig upp. Lastbilen blev stoppad och nu är frågan hur möblerna ska ta sig upp för backen. En del språkproblem uppstår ofta vid sådana här situationer och det är då vår svenska Madame blir uppringd av chauffören.

Har man hus i fransk by är det alltid bra att ha en livlina att få hjälp av när det uppstår kniviga situationer och jag kan garantera alla er som funderar på att köpa hus i Frankrike att obegripliga situationer uppstår. Ofta!

Nu gäller det att byns svensktalande livlina kan engagera i princip halva byns invånare för att möblerna ska komma på plats. Vem har en liten pickup? Jo det har mannen som levererar ved. Han blir snabbt inkallad för att hjälpa till och alla andra som tittar på blir helt plötsligt bärare av möbler och kartonger. Så kan det gå till i en liten by på landet i Provence. Alla blir involverade i allt och hjälper gärna till. Nu vet dessutom hela byn att den amerikansk/svenska damen fått möbler från Sverige och en del vet även hur de ser ut. Ja, nu har man ett nytt samtalsämne vid kvällens kortspel och pastis på circlen.