Slottet i St.Martin de Palliéres

Högst upp i byn 155 m över havet tornar slottet upp sig. Det är ett fantastiskt slott som vakar över byn även om vissa delar skulle behöva en ansiktslyftning. Slottet ägs av en hel släkt tillsammans och sköts av en förvaltare. Trädgården eller parken är egentligen magnifik, men till stor del igenväxt. Här skulle vilken trädgårdsmästare som helst gå i spinn. Det finns en helt otrolig potential att göra en fransk Sofieropark. Buxbom och Rodedenron att tukta i massor. Alla ni som är slottsintresserade, trädgårdsintresserade eller vinintresserade kom och besök byn. Se slottet, promenera i parken och ät lite mat i bistron.

Jakten på internet

Helt omöjlig att hitta ett olåst internet abonemang i byn och därför ingen blogg.

Byn var sig inte helt lik sedan sista besöket. Byn satsar stort på att få fler turister och bygger därför både en liten affär, epicerie och en bistro. Nu ska man kunna få sig ett glas och en bit mat. Byn har haft en sk cercle där man har kunnat få sig en liten aperetife, men aldrig något mer. Nu ska det bli spännande att se hur detta utvecklas. Det finns potential för en uteservering med en fantastisk utsikt. Alla ni som åker till St. Martin ät och drick på bistron och snälla handla i affären. Det ska även finnas internetuppkoppling på Bistron.

Jag och mannen har tillbringat stor del av vår semester framför brasan med mat och vin. Det har regnat varje dag och inte funnits många tillfällen för att sitta i solen i trädgården. Vi har läst, varit i Cassis och självklart har vi besökt onsdagsmarknaden i St. Maximin de la St. baum. Vad köpte vi? Två olivträd!

Skidåkningen är slut

Alla skiddagarna är nu till ända och endast morgondagens städning och packning återstår. Vi har haft en fin vecka med blandat väder. Övervägande soligt och fint. Skidsystemet är stort och fint och passar alla. Jag tar tillbaka det jag sade om för mycket blå backar. De blå backarna var förnämliga när snön vräkte ner och sikten obefintlig.

Nu återstår en vecka i Provence och byn St. Martin de Palliéres. Ska bli härligt att komma till huset och byn.

Vi får väl se om jag hittar någon internet kontakt och kan skicka någon blogg genom cyberspacen.

Insnöad i alperna

Snön vräker ner över alperna och har gjort så hela dagen. Vi har harvat runt i lössnön och haft riktigt roligt. Lite sol hade gjort nöjet ännu större, men ack nej. Det snöar och snöar. Jag är tacksam för mitt inköp av goggels i Chicago. Perfekt i snöfallet.

"Det har dumpat fett" hela dagen som äldsta dottern säger.

Dessutom har dottern skickat ett sms där hon beskriver hur mamman ska göra med alla olika kroppsdelarna för att få ett så bra curvingåk som möjligt. Citat Frida Fritz "tänk på att ha överkroppen ner mot backen, gå upp på kant, tryck ner höften mot backen med yttersidan av musklerna i rumpan, gå över i nästa sväng medan överkroppen är oförändrad, detta med hjälp av sidomusklerna i midjan, koncentrera dig hela tiden på nästa sväng inte den du är i för tillfället. Säg aldrig till pappa att du kör fortare eller bättre än vad han gör för att bibehålla semesterlugnet".

Jag har skrivit ner hela instruktionen och memorerar den varje morgon.

Äntligen fransk mark under skorna

Det är lika härligt varje gång man stannar på den första franska rastplatsen. Vår, det luktar vår! Solen skiner och man får dricka sin första café creme.

Vi befinner oss i franska alperna, på 1500m höjd. Här är det i dag härligt soligt och skönt. Vi har åkt skidor hela dagen och nu lagar mannen mat medan jag sköter "surfandet". Backarna kanske är i det "blåaste" laget för min del, men fantastiskt välpreparerade. Skidsystemet är enormt så vi kanske stöter på fler röda backar så småningom.

Nu är det dags för Apré Ski. à bientot.

Ständig längtan

Det är alltid en ständig längtan tillbaka till huset i Provence. Längtan går i vågor och när den är som värst det är då man lusläser alla gamla franska magasin och drömmer sig bort bland gamla stenhus, lavendelfält och ett varmare klimat. Vi har inte varit i huset sedan juni 08 och det känns som väldigt länge sedan, men så är det ibland. Vi ska åka skidor en vecka i sydfranska alperna innan vi åker till huset. I år blir det ett helt nytt skidställe som heter Le Corbier. Detta ställe hittade vi i en fransk skidtidning och det ska bli spännande att prova något nytt. Det är en fördel att ha hus i Provence när man vill åka skidor för det finns massor av bra skidområden i de sydliga alperna. Bara att välja och vraka på internet. Jag packar ständigt inför nästa avfärd till huset. Det finns alltid en väska att packa ner saker i som man kommer på som ska med. Det är ingen ide´att tro att man ska komma i håg vad som behövs till nästa resa.......nä den tiden är förbi. Nu är det block och penna som används innan vi lämnar huset för hemfärd till Sverige. Vi skriver upp vad som finns och vad som behöver införskaffas till huset. Nedräkningen inför avfärd har startat. Snart lämnar vi ett snöslaskigt Skåne för Provence.

Packning....

Det finns många spännande packningsepisoder i samband med våra Frankrikeresor. Det är oftast maken som haft packnings-bekymmer. Barnen och jag har aldrig haft några problem med packningen utan vi har alltid dykt upp med den ena väskan efter den andra precis innan avfärd. Detta beteende har vid åtskilliga tillfällen gjort maken smått galen. Alla väskor, påsar mm. ska vara väl synligt placerade på ett av maken bestämt ställe kvällen innan bilen ska packas. Hur många kvinnor klarar det? Vi är tre stycken i familjen! När bilen enligt maken är färdigpackad finns fortfarande alla kvinnliga necessärer kvar i badrummet. Oj, då vi glömde visst handväskor, ryggsäckar, kylväska och inte minst kaffetermosen. Vid dessa packningsscener brukar mannen föreläsa om bilens tyngdpunkt, var över hjulhusen lasten ska vara placerad och inte minst hur många kilo det är tillåtet att placera i takboxen. Alla kvinnor i familjen är också helt på det klara med att ingen packning får skymma sikten bakåt. Vi kvinnliga passagerare är tacksamma för att vi fått lära oss detta om vi någon gång skulle behöva packa bilen själv, vilket nog inte kommer att inträffa. Vid ett eventuellt sådant tillfället väljer vi flyget och här är vi fenomenala på lätt packning. Inte ett gram över tillåten handbagege vikt.

En packningsscen som vi aldrig lär glömma var efter en semester i huset i Frankrike. Bilen skulle packas full av vin, franskt porslin, franska tyger och väskor. Vi hade vid denna resa en stor Ford Scorpio som rymmer stora mängder. Det packades och packades och när vi äntligen var färdiga för att köra så blev det kortslutning i hela elsystemet och bakluckan gick inte att öppna. Det började lukta bränt och för att komma åt elsystemet var vi tvugna att plocka ut all packning genom bakdörren. Baksätet fick fällas och allt skulle ut den vägen. Temperaturen ute var nära 30 grader och svetten lackade. Hela byn var åskådare till denna familjepjäs. Vokabuläret som användes går inte att återge i skrift! Maken som är fantastisk på att lösa de mest konstiga problem lyckades att med en "sockerbit" få elen att fungera igen. In med packningen ännu en gång och i väg mot Sverige. Allt utom radion fungerade. Till radion behövdes en kod som ingen just då kom ihåg, men efter att lugnet lagt sig och makens hjärna börjat fungera normalt igen så kom han på koden. Vin, tyg, porslin och alla passagerare kom lyckligt hem till Sverige.