Det går inte fort

 

I snigelfart på Autobahn 

Vi valde söndag för avfärd till Frankrike för att slippa lastbilar, men just denna söndag har inte varit något bra val. Kö, kö och kö, men inga lastbilar. Mest kaos och vi har tillbringat flera timmar med att snigla oss fram. Hade vi läst på så hade vi vetat att skolorna i Schleswig Holstein börjar i morgon. Alla är på väg någonstans.

Vi packade bilen tidigt och lämnade ett mulet Viken

Nu för tiden är packningen annorlunda. Barnbarnen är på väg för att hälsa på i Frankrike. Ett gäng i slutet av augusti och nästa gäng i oktober.

Hur fördriver man tiden medan mannen rattar och svär över alla som inte kan hålla avstånd? - Jo man slår dövörat till och stickar på.

Barnbarnet har valt färg och mormor producerar.

Jag vet inte hur man ska ta sig till Sydeuropa utan att behöva passera Autobahn förutom att då flyga eller ta tåget. Tåget funkar inte heller smärtfritt i Tyskland så cykel är kanske det bästa.

Ni som väntar på blogginlägg från vår planerade cykelresa får vänta. Tyvärr kom livets tråkigheter i mellan och vi fick ändra våra planer och ta bilen istället.

Nu är vi på väg även om det går väldigt trögt, är varmt och stökigt. 40 mil kvar till hotellet i Reiligen och klockan är redan sen eftermiddag.

Man vill gärna komma fram i lagom tid för den efterlängtade schnitzeln.

Precis en sån här!

 Annars får det bli picnic på rummet eller en banan eller jordnötter. Även några kanelbullar finns i utbudet. 

Just nu känns det som det var väldigt länge sedan vi fick en paus. Lite kaffe skulle sitta fint.

Tjusningen med Autobahn 🫣

Nä, just det. Det finns ingen tjusning!