Just nu sitter jag i sängen på hotell Holiday Inn i Walldorf och och tittar på BBC news. Ute är vädret lite kyligt och det gick inte att sitta ute och njuta av ett glas vin........nä det var bara att flytta in i värmen.
Gårdagens middag på på Bistron i byn blev ännu en upplevelse att lägga till memoarerna. Efter utfärden till Aix och städning blev det fördrink hos familjen B. Vi och gästerna upptog hela rue de église med glas fulla av champagne.
Man ska ha i åtanke att detta är ingen normal byväg utan vägen är definitivt blockerad när tre personer promenerar i bredd.
Gästerna gick rundvandring i "lilla dockhuset" och därefter gick vi vidare till Bistron. Vi pliktrogna skandinaver passar ju helst tiden. J hade bokat till kl ÅTTA och vi var redan sena. Champagne och husvisning tar tid. Efter vissa stopp vid tvättmaskinen på vägen kom vi äntligen till Bistron. Nu skulle det beställas mat och så småningom äta. Trodde vi!
Kvällen börjad bli lite kylig när mistralen ökade i styrka. Vinden svepte runt uteserveringen och alla tomma vinglas for omkring. Dags att fylla glasen med rosé.
En stund efter att vi anlänt fick vi beställa mat och vi väntade, väntade och väntade. Det blev kyligare, blodsockret sjönk och vi började frysa. Alla gick hem för att hämta koftor, fleece och filtar. Det blev mörkare och fortfarande ingen mat. Det sprang personer fram och tillbaka med olika verktyg och fortfarande dök inte maten upp. Nu börjar vi alla undra vad som står på och mannen skickas in för att hämta bröd. Blodsockret är på irritationsnivå!
Vid denna tidpunkt har mörkret sänkt sig över byn och vi är ensamma kvar på uteserveringen. Mannen kommer ut med både bröd och information. Ugnsluckan har trillat av, men är nu fixad med hjälp av någon invånare i byn med rätt verktygslåda.
Helt plötsligt lägger sig vinden och vi blir samtidigt serverade mat och en god flaska rosévin som plåster på såren. Det blev mycket vin och lite mat.
Det blev en rolig och minnesrik kväll. När maten var uppäten var det dags att sova eftersom hälften av gänget skulle upp i ottan för att lämna byn. Det var Sverige, vidare till alperna eller till Nice flygplats som var målet för morgondagen.
Nästa dag lämnade vi byn vid halv tio och tog en fika redan i Larange. Här bakas de bästa croissanterna.
Detta var min sista croissant fram till nästa Frankrike besök. Det är helt hopplöst att försöka upprätthålla någon slags fysik med alla dessa fikapauser och rosédrickande. Kroppen intar någon slags tillstånd som är odefinierbart. Simring har nu bytts ut mot flytboj och hela mittpartiet på kroppen känns som något UFO som flyttat in. Efter sista croissanter passerade vi passet och Grenoble med en del små intermezzon. En del tror att de kan passera under broar med hjälp av guds försyn.
Vi lyckades passera innan vi fick veta hur det hela förlöpte. kanske sitter lastbilen kvar under bron.
Efter att ha intagit wienerschnitzel i restaurangen sussar mannen sött bredvid och det är väl bäst att jag gör detsamma. I morgon är jag chef över gaspedalen.
