Provence

Söndagen har varit en fin cykeldag där vi stundtals glidit fram på bra underlag med vinden i ryggen i lagom hastighet. Det har varit spännande att cykla längs med kanal du Rhône á Séte som startar i Frontignan ca 2 mil efter Bouziguis där vi lämnat våra bekanta.

Det är kanal, étang och Medelhav. Allt i ett!

Lördagskvällen blev väldigt trevlig med restaurangbesök efter vin och snacks i familjens lilla fina trädgård. Det blev intag av paella och gott rosévin från Faugéres. Det är mycket fokus på mat och ni som tycker att jag tjatar om mat har inte riktigt förstått. Mat är väldigt viktigt i mitt liv och utan god mat blir jag mer kinkig än vanligt. Och en frestande bild på paella kan jag inte motstå.

En lagom god paella. Inte lika god som i St. Martin

Efter middagen gick vi tillbaka till vårt boende, hejade på fotboll och var nöjda med att Tyskland gick vidare även om straffläggning är trist och tråkigt. I kväll ska vi heja igen. Vi får väl akta oss för fransmännen, men båda lagen kör ju blått, rött och vitt. Praktiskt. Island! just go for it!

Trevligt boende att hyra i Boiziguis

Fikapaus Carnon Plage.

Vi passerade flygplatsen i Montpelliere och tänkte tillbaka på tider då dottern studerade här. Roliga och ibland oroliga minnen. Montpelliere är en vacker stad och väldigt nära denna fantastiska strand om man nu gillar att ligga här och steka fläsket.
Vi lämnade stranden efter intag av smoothies, kaffe och medhavd macka.

 Passerade La Grande-Motte, men vilka bor här? Vilket ståhej! Hela orten kändes som ett nöjesfält. Husen är lite ovanliga och ganska roliga, men nä, -Ut härifrån. Passera fort!

La Grande -Motte

Alperna?

När vi närmar oss Aigues- Mortes dyker stora vita kullar upp och vi förstår snabbt att det är här Sel de Camargues kommer ifrån. Vattnet är så mättat av salt att det skiftar i lila och cerise.

Saltmättat vatten.

Klä dig sedesamt!

Vi tog en kort promenad innan för murarna i Aigues-Mortes. Herregud vilken turistfälla! Vi lyckades få i oss lite vätska och ett indiskt bröd. Jag bad om croissant, men fick ett nanbröd. Det gick lika bra och jag var fit for fight igen när vi lämnade detta tingel tangel ställe.
Vi följde floden in i Camargues delta och trodde det skulle vimla av Flamingos, vilda hästar och andra spännande djur. Tyvärr var nog alla djuren på semester och det jag lyckades se var några tjurar på ett fält och en Pelikan.

Camargues djurliv. Tjurar!

Denna sträckan var otroligt het och absolut skuggfri i över 2 mil. Solen stekte oss från en molnfri himmel.

Flamingos

Bra underlag, men var är träden?

Mannens cykelbränna och JA det är lår och knä (ej amputerat).

Min konstiga ryggbränna

Vi har nu nått fram till Sainte Gilles efter 89 km och checkat in på hotellet för natten. Ett litet trevligt familjehotell. Byn eller staden är sådär. Finns en fin katedral och en mindre hamn för alla kanalbåtar som är till uthyrning, men inget jag kommer att längta tillbaka till.
Har ätit gott som vanligt och kollar nu på fotboll. Hejar på blått, rött och vitt !!

Jordgubbstårta

god grillad enterecôte

Magnifikt

Jordgubbstårtatn smakar som mammas goda tårta och köttet som hemmagrillat och vinet är bara fantastiskt. Snälla syster köp ett hus i Faugéres så vi kan dricka dessa viner oftare.
Mannen tycker jag ska stänga av TV:n nu. 4-0!!

Vi har nått Medelhavet

En ganska lättsam tur på cirka 7 mil från Capestang till en liten by , Bouzigues rakt över från Séte. Här fick vi äntligen känna doften av hav. Härligt att kommit så här långt och med massor av upplevelser. Nu har vi cirka 22 mil kvar till huset och vi kommer att ta det lugnt och unna oss ytterligare 2 övernattningar. Här vid Medelhavet stötte vi på vår första riktiga vind och så klart motvind.

Härligt med doften av hav.  Hamnen i Marseillan

I dag har vi passerat Bezieres, Agde och tagit oss vidare mot havet. Bitvis fin cykelväg och bitvis vanlig väg. Härligt när vi nådde havet och jag strandade som en val i vattenbrynet.

Fin cykelbränna

Vi har inkvarterat oss hos bekanta från Viken, vilka tänker jag inte nämna, men de bor på Ringvägen och har tagit emot oss i sitt hem och försett oss med säng, dusch och vin. Härligt med sådan gästfrihet. Stort TACK till er.

Medelhavet

Nu är klockan långt efter midnatt och jag behöver sova. Godnatt
Ni som undrar? Nattlinnet är på väg till Viken via post. Hittades i slottssängen.

Behov av cykeldoktor

Varje morgon är det samma samma procedur, förbereda kroppen och packa väskorna. Det är resorb i vattenflaskan, voltaren till knä och +30 solskydd till näsa axlar och knän.

packning varje morgon 

solcreme till utvalda kroppsdelar

Livräddare

Väl färdigpackade och mätta lämnade vi Carcssonne. Ett ställe som jag gärna återvänder till även om det är turistvarning på orten. Mysigt och trevligt. Hotellet var absolut fantastiskt och den allra mest hjälpsamma och vänliga personal. Att äta frukost i trädgården var ett extra plus.
Man är väldigt utelämnad till folks hjälpsamhet och välvilja när man är på cykelsemester. Det känns skönt att få bekräftat att de flesta eller rättare sagt alla vi stött på har velat hjälpa och ge oss råd om vart vi ska cykla och var man kan bo.
I Carcssonne var hela stan överrepresenterad av engelsmän och speciellt engelska damer typ Dahlia i någon engelsk serie som jag inte kommer i håg namnet på just nu. Jag förstår varför engelsmännen är överrepresenterade eftersom Ryan släpper ner ett plan dagligen i trakten. Hade ingen aning att det ens fanns en flygplats här, men den lyckades jag se när jag passerade på cykel.
Det är engelsmän överallt i hela denna delen av Frankrike och franska språket behövs inte speciellt mycket.

Vi  följde cykelvägen längs med kanalen ut från Carcassonne, men ju längre bort vi kom desto sämre kvalitet på under laget blev det.

Bra kvalitet på underlaget

Vacker växtlighet läns med vattnet

Många fina byar att stanna i längs med vägen

Det märks att vi nu lämnat det gröna och frodiga delen öster om Bordeaux och närmar oss ett varmare och torrare klimat. Det börjar likna Provence. Jag är väldigt förtjust i landskapet mellan Bordeaux och Toulous och hade jag inte redan haft ett hus i Provence hade jag nog satsat på ett semeterboende i det grönskande landskapet längs med kanalen. Här frodas allt från hortensia till palmer. Fascinerande klimat.

Ju längre vi cyklade ju sämre och torrare väg

Stundtals blev undelaget väldigt svårstyrt och jag fick väja för kottar, hästbajs och försöka undvika bondens vattenspridare. Vattnet gav bara en svalkande och skön dusch tyckte jag, men mannen var av en annan åsikt. Det var på en av dessa skumpiga ofarbara vägar som delar av cykeln lossnade, vilket jag inte märkte då.

Uppiggande konstverk vid en av alla slussar

I dag har det stundtals varit svårt att hitta rätt väg och värmen har inte gjort det särskilt underlättande för oss. Det har stundtals varit över 35 grader och dåligt med skugga. Vattnet tog slut och vi fick hjälp av en dam på en bar med att fylla våra flaskor. Hon var ganska sur och vi ensamma gäster. Ska de ha både vatten och kaffe?
Här tuggade vi i oss några kakor som vi köpt dagen innan och sparat utifall att. Hur kan man bli så lycklig över en kaka? Jag var vid tillfället utmattad och darrade vid intaget av kaffe och kaka. Livet återvände

Svårtolkad skylt

Skitig, utan vatten och helt slut

På vägen uppför till fikastället jag var helt slut och dessutom började min cykel låta väldigt konstig, men enligt mannen var det för jag cyklar på så låg växel och då tar det emot. Jo, tjena ! Det skulle visa sig att 2 ekrar lossnat och hela bakhjulet var skevt. Nu fick jag förmaningar av mannen. Du får inte stå upp och cykla för då blir belastningen för stor och dessutom har du ingen bakbroms mer. Shit!
Nu var jag trött, kände av mitt knä och kunde inte susa ne för veckans bästa och längsta backe till dagens mål, Capestang utan jag fick ligga på frambromsen för att hålla nere hastigheten. Man vill ju inte att bakhjulet ska trilla av i för hög hastighet.

Väl framm i byn Capestange fick vi hjälp med att hitta en cykeldoktor och som alla andra här kom han också från England. Han lyckades fixa nya ekrar och reparera cykeln. Jag är så tacksam för all hjälp. Canal du Midi är inte i sin bästa form när det gäller cykelvägar i denna delen. De är enligt cykeldoktorn dåligt underhållna. Jag kan bara hålla med. Det blir bättre efter Beziers. Det ser vi framemot i morgon.

Hjälte från England

Något slut efter dagens alla händelser

Välj vad du vill frugan. I kväll betalar jag!

Gott, gott, gott. Grillade räkor!

Kväll över kanalen

Dags att sova innan alla myggen ätit upp mig.

Sitter ensam ute i trädgården och bloggar i ljuset av trädgårdsbelysningen, vilket myggen gillar. De knaprar för fullt på hela min kropp. Jag har redan för många bett  och tänker därför dra mig in till rummet och sängen.

Carcassonne

Vi har nått Carcassonne och gjorde det lätt för oss själva och bokade ett hotellrum under frukosten i morse innan vi lämnade Villenouvelle. I dag har det varit en kortare tur på lite över 7 mil och effektiv cykeltid på 4 och en halv timma. Lite skillnad från i går när cykeltiden uppgick till över 7 timmar. Den sista halvtimmen i går blev en  liten extra runda på så där 7 km för att hitta övernattning. Ungefär som att ta en tur till Höganäs från Viken för att köpa mjölk, men vad gör man inte för en säng, dusch och en god måltid. Irländaren serverade utsökt risotto med franska korvar och till efterrätt en hemlagad tiramisu. Alla gästerna satt i trädgården och intog middagen tillsammans under tak medan åskan ljöd över kullarna en bit ifrån. Ett stilla fint regn föll, men knappast så mycket så att växterna blev nöjda.

Skyddad plats för måltid

Dagens etapp har stundtals gått över stock och sten. När cykelvägen längs med kanalen tog slut blev underlaget något oklart likaså vägen.

Ta mig härifrån! Vad är det för fel på asfalt?

 Nu tog kartan samtidigt slut och mannen letade febrilt i alla väskor efter ny karta. Ojojoj, jag visade ju gästerna vilken väg vi skulle cykla sista kvällen och sen glömde jag att packa ner den igen. Den ligger  hemma i Viken. Det blev till att köpa en ny vid första bästa tillfälle.

Äntligen lugn. Karta inköpt!

Efterlängtad fikapaus vid kanalen.

När vi äntligen nådde asfalt igen gick det undan mot Carcasonne. Medvind och nästan nerförsbacke hela tiden. 27 - 30 km/h. För bra för att vara sant. Fartvinden kändes kylande och värre var det när man stannade eller kämpade i de få uppförsbackarna. Hett värre!

Framme i Carcassonne.

När vi nådde hotellet och var incheckade visade det sig att hela gatan var utan vatten. En vattenläcka! Den trevliga personalen ursäktade sig så mycket och bjöd oss att sitta ner i trädgården med ett glas rosévin tills allt var fixat. Inga problem för oss. Det är alla andra som lider värst av vår os efter 7 mils cykling. Det inte bara luktar det smakar också och själv kan jag tjänstgöra som saltkar på middagsbordet.  Bara att doppa mig i soppan så är kryddningen färdig.
Allt löste sig så småningom och jag fick den bästa av duschar och vilket fint rum. Härligt!

Vacker utsikt från baksidan av hotellet.

Efter stretch, dusch och linement promenerade vi upp till fästningen eller vad det nu kallas. Det är en hel liten stad med tinnar och torn och man tror man är inblandad i något gammalt riddarspel. Här finns sköldar, hjälmar och svärd att inhandla och sedan är det bara att springa omkring och leka medeltid.
Det är väl värt ett besök, men jag är glad att det var tidigt på säsongen för hur ser det ut i augusti?

Skål!

Vi åt traktens specialitet cassolet och är i matkoma igen. Det var inte bara cassolet utan förs getost sallad och efter huvudrätten bjöds det på creme brulé. Där gick gränsen. Fans ingen möjlighet att få ner allt det. Vi vacklade hem i småregnet helt stinna av god mat och stupade i säng.

god, men omöjlig att äta upp.

I morgon vet jag inte riktigt vart vi ska. Mannen har tagit ut riktningen ur den nya kartan och även bokat hotell. Ska bli spännande. Vi bokar och betalar var sin dag. Det är något nytt som startat efter pensionen så nu delar vi på kostnaderna. Känns som vi gått tillbaka i tiden innan vi fick barn. Fast nu ljög jag nog lite. På den tiden hade jag aldrig några pengar utan lyckades åka europa runt i 3-4 veckor med en femhundring och ofta kom jag hem igen med några hundralappar på fickan. Hur det gick till? Mannen betalade!

Etapp 3, 13 mil !

Denna tredje dag var motig på morgonen och kroppen kändes seg och skulle nog gärna vilja stanna kvar i slottsmiljö och njuta i vilstolen bredvid poolen, men planen var en annan. Kroppen svettades bara den såg skymten av min cykel och innan första kilometern var jag helt svettig i ansiktet och lite varstans.
Min kropp var fortfarande på högvarv efter att arbetat och fördelat ut alla näringsämnen från den jättepizza som jag intog under gårdagskvällen. Vi blev skjutsade till en helt underbar liten by 5 min från slottet. Auvillar är från och med nu en av mina favoritbyar. Här intog vi pizza och jag slog på stort och beställde in en 33cm:s pizza. Man kunde välja mellan 29cm och 33, men jag satsade på den största. Härligt god pizza med chévre, skinka och honung, men efter ett tag stod den mig upp i halsen.

Ser väldigt frestande och god ut så här nästföljande dag. Hade nog kunnat hugga in på den just nu.

En by att bli förälskad i

Vackert

I byn Auvillar träffade vi på ett flertal svenskar, vilket kändes spoky. Vad och hur har de hamnat här? Vet de något som vi inte har en aning om? eller är det bara slumpen.

Kroppen kämpade fortfarande på i morse, men det var bara att stoppa in en croissant och en garanterat fiberfri macka till frukost. Inte konstigt jag svettades.

Utfart från slottet.

Väl ute på cykelvägen längs med kanalen fick jag mig en rejäl överraskning och höll på att tappa koncentrationen och fara rakt ut i kanalvattnet. Vad var det som just korsade cykelvägen? Ett jädra stort lurvigt djur med tänder stora som sockerbitar längst fram. Vi har funderat på vad det är som låter i buskarna vid sidan av kanalen. Det låter som en korsning av en kärlekskrank katt och en papegoja som vrålar samtidigt och nu vet vi. De som slåss i buskarna är något utterliknande råttdjur som jag förknippar med Skånes djurpark i Höör. Vi såg dem redan i Bordeaux, men trodde de rymt från något zoo och nu förstår vi att de tillhör den naturliga faunan i området.

Vad är detta för djur?

Dagen började segt men rättade till sig efter första fikan med macka med mina sista rallarkorvar. Efter det var jag på G.

Min alltid medföljande och fyllda tupperware burk.

I dag har vi cyklat långt och passerat Toulouse, vilket gav ett annat perspektiv på den annars idylliska lugna turen längs med kanalen. Vi diskuterade hur mycket idyll man kan ta in och om vi behövde trycka på control alt delete, men helt plötsligt var idyllen försvunnen och verkligheten med dess baksidor gjorde sig påmind. Vi kom med cykel in i Toulouse från den mindre attraktiva infarten längs med kanalen. T.o.m cykelvägen blev av sämre standard och stundtals var man tacksam för att man inte har benägenhet för framfall eller ytrustad med löständer. Båda hade garanterat fallit ut.
Kanalen kantades av mindre lyckosamma människor som fallit utanför tryggheten och byggt sina skjul och papphus vid kanten av kanalen. Stundtals kändes cykelfärden direkt olustig.

Kontrast till den annars pittoreska och stillsamma omgivning runt kanalen

Det var inte helt enkelt att ta sig genom staden och jag är glad att jag kom igenom med alla kroppsdelar i behåll. Ett inferno av tutande, visslande och svischande runt cykeln. Polisbilar och poliser utrustade med k-pistar mitt i stan. Nä fort ut härifrån. Tyvärr Toulouse, ingen plats som gav mersmak.

Mannen mitt i gatan läsandes karta.

Det tog lång tid att ta sig igenom och väl igenom pustade vi båda ut. Jag började bli rejält trött och mitt vatten och även mitt preparerade resorbvatten var på väg att ta slut när en serveringsbil dök upp. Färskpressad apelsinjuice! Jag kunde kysst marken och tillbett tjejen som pressade juicen så glad var jag över att hittat ett ställe med både juice och kaffe. Att jag sen hade min pain au chocolate kvar sedan frukost var ren och skär lycka för en matsuktande kropp. Det finns inte så många behov att tillfredställa under en cykelsemester. Det är torra kläder, säng att sova i, tak över huvudet, vatten, resorb och inte minst MAT. Man blir helt fixerad vid grundläggande behov. Jag köpte ny make-up på Kastrup, men ännu har jag varken andvänt min mascara eller min nya ögonpenna. Helt oväsentligt. Däremot har jag läppstift vid varje kvällsmåltid, men har tonat ner färgen en aning. Funkade inte riktigt med cérise till cykeloutfit. Fick en bli något mer lågmäld färg.

Hon kommer aldrig att få veta hur lycklig hon gjorde mig med färskpressad apelsinjuice

Efter juice intag tänkte vi börja leta boende, men som tur var visste vi inte att det skulle ta ytterligare 50km. Det är inte enkelt att hitta ställen att bo på längs med kanalen och när vi äntligen hittade ett chambre d'hôtes var det fullbelagt. Ägarna var bussiga att ringa någon kompis i grannbyn som hade lediga rum och vips var jag i sadeln igen och cyklade 6 km till. Nu bor vi hos en irländare med fransk fru i en liten by som heter Villenouvelle. Jag kastade mig i poolen direkt och sedan blev det god middag och nu sömn. Jag har tyvärr glömt mitt favoritnattlinne på slottet. Trauma!

Ännu ett boende att minnas

I morgon planerar vi att cykla till Carcassonne, vilket blir en kortare tur på mellan 6-7 mil. Om vi hittar rätt från början. God natt. Här sover vi med vidöppna fönster med vacker utsikt över kullarna.

Slottsboende

Vi har efter 99 km och 5 och en halv timmes aktiv cykling checkat in på Slott med pool.

Chateau de Lastours

Vem kastade sig i poolen direkt efter incheckning? ja, just det. MOI!

Ett härligt dopp efter en hel dag i solen på cykel.

Det var tur att det första hotellet som vi planerat att bo på var fullsatt och tjejen i receptionen skickade oss ytterligare 5 km mot byn Auvillar. Jag var ganska nöjd med våra avklarade kilometrar och inte på humör för att kliva upp i sadeln igen, men i efterhand är jag väldigt nöjd. På vägen mot byn dök plötsligt detta alldeles fantastiska gamla slott upp och erbjöd oss ett rum med frukost. Tyvärr finns ingen mat att få här, men den trevlige holländske förvaltaren kör oss till närmsta byn och hämtar oss igen när vi ätit färdigt. Super service!
Här på slottet tar man själv vad man vill ha i baren och försöker komma ihåg allt man druckit till utcheckning och betalning.
Detta boende är annorlunda än gårdagens familjära övernattning där ägarna dukat till oss i trädgården. Hur fint, mysigt och gott som helst.

Dukat för middag för två med manglade linneservettter

 Vi fick underbart god mat i en stökig men charmig miljö.

Rejäl efterrätt

Dagen har bjudit på ett härligt soligt väder utan vind och avsaknad av backar. Vi har rullat framåt längs med canal du Midi i skuggan av tusentals plataner till ljudet av otaliga fåglar som kvittrar i kapp. Dagens tempo har varit  behaglia 20-21 km/h.

Stillsamt och behagligt

Bitvis händer det inte så mycket längs med kanalen. Det är mycket, djur, växter och en del män som fiskar att fästa blicken på. Man är ju rädd att tappa fokus på cyklingen och få ett ofrivilligt dopp i det något tveksamma vattnet som kanalen bjuder på. Det är nog inte varit det bästa stället att ta ett dopp i. Männen som fiskar är intressanta. De är äldre, verkar inte parata med varandra och rör inte en min när man kör förbi och vinkar.

fiskare med fokus FISK

Det händer desto mer vid slussarna. Här får man se de mest intressanta saker. Finns manus till en helt ny Lasse Åberg film. En båtägare fick inte in båten i slussen, den bara snurade ett helt varv och vände om. Han svängde ratten åt fel håll. Underhållande!

En van båtägare som klarade slussningen galant.

Akvedukt 

Innan staden Agen fick vi korsa floden Garonne på en akvedukt där även canal du Midi flyter. Det var en hisnande cykeltur där man skule mötas på väldigt liten yta högt uppe i luftan med både en flod och en stor motorväg under.
Vi är nu ca 8 mil från Toulous och förhoppningsvis ska vi passera där i morgon innan vi börjar leta övernattning. Jag vill gärna sova över i Carcasonne nästföljande dag så vi måste anpassa sträckorna därefter.
Kvällen är hiskeligt varm och nattlinnet får stanna i packväskan.