Carcassonne

Vi har nått Carcassonne och gjorde det lätt för oss själva och bokade ett hotellrum under frukosten i morse innan vi lämnade Villenouvelle. I dag har det varit en kortare tur på lite över 7 mil och effektiv cykeltid på 4 och en halv timma. Lite skillnad från i går när cykeltiden uppgick till över 7 timmar. Den sista halvtimmen i går blev en  liten extra runda på så där 7 km för att hitta övernattning. Ungefär som att ta en tur till Höganäs från Viken för att köpa mjölk, men vad gör man inte för en säng, dusch och en god måltid. Irländaren serverade utsökt risotto med franska korvar och till efterrätt en hemlagad tiramisu. Alla gästerna satt i trädgården och intog middagen tillsammans under tak medan åskan ljöd över kullarna en bit ifrån. Ett stilla fint regn föll, men knappast så mycket så att växterna blev nöjda.

Skyddad plats för måltid

Dagens etapp har stundtals gått över stock och sten. När cykelvägen längs med kanalen tog slut blev underlaget något oklart likaså vägen.

Ta mig härifrån! Vad är det för fel på asfalt?

 Nu tog kartan samtidigt slut och mannen letade febrilt i alla väskor efter ny karta. Ojojoj, jag visade ju gästerna vilken väg vi skulle cykla sista kvällen och sen glömde jag att packa ner den igen. Den ligger  hemma i Viken. Det blev till att köpa en ny vid första bästa tillfälle.

Äntligen lugn. Karta inköpt!

Efterlängtad fikapaus vid kanalen.

När vi äntligen nådde asfalt igen gick det undan mot Carcasonne. Medvind och nästan nerförsbacke hela tiden. 27 - 30 km/h. För bra för att vara sant. Fartvinden kändes kylande och värre var det när man stannade eller kämpade i de få uppförsbackarna. Hett värre!

Framme i Carcassonne.

När vi nådde hotellet och var incheckade visade det sig att hela gatan var utan vatten. En vattenläcka! Den trevliga personalen ursäktade sig så mycket och bjöd oss att sitta ner i trädgården med ett glas rosévin tills allt var fixat. Inga problem för oss. Det är alla andra som lider värst av vår os efter 7 mils cykling. Det inte bara luktar det smakar också och själv kan jag tjänstgöra som saltkar på middagsbordet.  Bara att doppa mig i soppan så är kryddningen färdig.
Allt löste sig så småningom och jag fick den bästa av duschar och vilket fint rum. Härligt!

Vacker utsikt från baksidan av hotellet.

Efter stretch, dusch och linement promenerade vi upp till fästningen eller vad det nu kallas. Det är en hel liten stad med tinnar och torn och man tror man är inblandad i något gammalt riddarspel. Här finns sköldar, hjälmar och svärd att inhandla och sedan är det bara att springa omkring och leka medeltid.
Det är väl värt ett besök, men jag är glad att det var tidigt på säsongen för hur ser det ut i augusti?

Skål!

Vi åt traktens specialitet cassolet och är i matkoma igen. Det var inte bara cassolet utan förs getost sallad och efter huvudrätten bjöds det på creme brulé. Där gick gränsen. Fans ingen möjlighet att få ner allt det. Vi vacklade hem i småregnet helt stinna av god mat och stupade i säng.

god, men omöjlig att äta upp.

I morgon vet jag inte riktigt vart vi ska. Mannen har tagit ut riktningen ur den nya kartan och även bokat hotell. Ska bli spännande. Vi bokar och betalar var sin dag. Det är något nytt som startat efter pensionen så nu delar vi på kostnaderna. Känns som vi gått tillbaka i tiden innan vi fick barn. Fast nu ljög jag nog lite. På den tiden hade jag aldrig några pengar utan lyckades åka europa runt i 3-4 veckor med en femhundring och ofta kom jag hem igen med några hundralappar på fickan. Hur det gick till? Mannen betalade!