Facebook

Nu har det hänt. Jag har lyckats stå emot länge, men nu är jag medlem i Facebook. Alla ni därute som fick en vänförfrågan. Ta det lugnt. Av någon okänd anledning for alla mina hotmail kontakter i väg och ville skapa vänskap. Kända som okända. Skatteverket, Langley, Rabiega och till och med vår franska byggmästare fick ett mail från mig om förfrågan om vänskap på Facebook. Herregud så tröttsamt.
Och alla ni som inte fick, men som vill ha...........in och facebooka!

I väntans tider

Som vi har väntat på att George ska dyka upp och måla det sista som fattas sedan vår fasadrenoveringen. Renoveringen har varit färdig sedan 2011, men det fattades färg i fönstersmyg och dörrsmyg ( kallar man det smyg?) Jag ringde Madame i morse för att meddela att vi var lyckligt hemkomna i ett kallt Skåne och det var då hon talade om att George dykt upp och nu ska han slutföra sitt målningsarbete som är betalt sedan 2 år tillbaka. vi har väntat, pratat med byggmästaren, väntat, mailat, väntat och påminnt. Inget har hjälpt och halvårsvis har målaren befunnit sig utomlands. Dessutom är det inte vilken målare som helst utan en konstnärlig själ som målar bäst av alla.
Äntligen tror vi att arbetet ska bli slutfört. Det ser vi framemot.
Tålamod är något en svensk husägare i Frankrike måste vara utrustad med, vilket jag inte alltid har.
Själv lever jag efter mottot, varför skjuta upp något till morgondagen som kan utföras genast.

Dags att avsluta semestern

Det är med vemod vi lämnar byn och avslutar semestern för denna gång. Sista kvällen tillbringade vi på Bistron i byn tillsammans med LoM och avnjöt en fantastiskt god middag bestående av köttgryta med ingefära. Till det det drack vi byvin ur karaff. Byns invånare betraktade oss nyfiket medan de spelade kort och drack pastis. Hmm undrar hur de kommer hem efter 7-8 glas pastis?
Huset skulle städas och piffas och allt tar tid. Hur man än gör tar det minst 2 timmar att packa bilen, äta frukost och städa det sista. Klockan hann bli halv tio innan vi kom i väg.

Påfyllnad av spolarvätska inför hemfärden

Vi brukar stanna för en fika efter avfärd redan i Larange som är en mysig by på vägen uppför bergen innan Grenoble. Larange har ett av de bästa bageri som jag vet och deras croissanter är är enorma och svåra att motstå. I år tillät vädret inte någon fika i solen så vi handlade snabbt på bageriet och drog vidare över bergen. Fika blev det efter Grenoble.



 Färden mot Walldorf där vi ska övernatta gick smärtfritt. Jag sov stundtals eftersom min nattsömn efter Bistrobesöket inte var det bästa. Drömde om jobbet och återvände mentalt till verkligheten i Region Skåne. Sovfritt mellan 03 och 05.30. Finns mycket att fundera och reflektera över.
Att passera Schweiz är som vanligt stökigt och bökigt. Hela deras infrastrukur har en del att önska och när man kommer fram till gränsstationen så står det någon "Nisse" och ska kolla in i alla bilar. Men hallå, vad glor ni efter?
Vi kom fram till Walldorf och fick vårt rum, men rökning verkar förfölja oss denna semester. Öppnade dörren till rummet och stängde snabbt igen. Ännu ett stinkande rum.
Tillbaka till receptionen och bad om ett annat rum, vilket de fixade snabbt och lätt även om hela hotellet var fullbelagt. Det blev middag på hotellet. Vi orkade inte promenera intill byn, vilket våra kroppar hade önskat.
Åt en jättegod mixed grill. Efter middagen somnade vi i matkoma.
Frukosten blev en extra kryddig upplevelse på semestern. En busslast med tyska pensionärer gästar hotellet och åt frukost samtidigt med oss. Första bordet vi satte oss vid blev vi bortschasad från med orden WIR SITZEN HIER. Mannen, min man, kallade frun för apa och vi  (jag) flyttade oss snabbt till ett annat bord. När jag lyckats fixa juice och satt mig till ro kommer nästa pensionär och säger att detta är mitt bord, är det ledigt här? Då är jag på krigshunör och meddelar på skoltyska att där sitter min man. De lufsar snällt i väg och tar ett annat bord. I nästa minut är det en äldre herre i sällskapet som tänker slå sig ner bredvid mig, men när han upptäcker att jag är en för honom en okänd kvinna flyr han snabbt vidare till säkrare jaktmarker. Herregud vilket ståhej vid en frukost. Vi frågade frukostvärdinnan om borden var reserverade, vilket hon snabbt förnekade. Bevare mig väl om jag blir en sådan pensionär som tror att de har bestämda platser till frukost.

Pensionärsbussen

Vi lämnade hotellet snabbt och det var min tur att köra. 20 mil är lagom för mig därefter tappar jag fokus och blir förbannad.
Det är roligare att leta nummerskyltar som har något att berätta.

Inte helt rumsrent

svenska kronor

Från Helsingborg?

En och annan lastbil fastnade också på bild. Denna svenska chaufför höll på att skapa problem för oss bilar bakom när han helt oväntat kastar sig ut i vänsterfilen och vi andra får stampa på bromsen. Fy skäms!



Tröttsamt beteende



En rolig bild på en söt hästsvans 

Hemma igen har vi nu packat upp och fyllt på i vårt vinställ. Snart dags att däcka under duntäcket.

SOL

Äntligen en morgon med sol och vårvärme. Morgonen var kall + 5 grader, men ju längre mot lunch det blivit ju varmare är det. Vi har varit på marknaden och inhandlat paella, lite vårblommor till trädgården och en ny Longchamp väska, Undrar hur många jag har, men det kan man väl inte få för många av?
Dagarna går fort och i morgon är sista dagen innan hemfärd och dagens blogg blir den sista denna semestern. I morgon planerar vi att åka till Aix och väderprognosen hotar åter med regn. Det räcker nu.
Madame hade köpt en jättestor tårta till födelsedagsgrisen och vi har haft kaffekalas.

Tårta till 6 personer!

Tårtan var beräknad till 6 personer, men i verkligheten kunde vi minst varit 20.
Vi hade ett riktigt kaffekalas med rosa champagne, tårta, kaffe och avec. Gästerna letade vi upp i byn. De var de äldre paret B och L o M. Trevligt gammeldags 60 års firande.

Kaffekalas

Nu planerar vi att åka hem till Säng Martäng och äta lunch ute i trädgården, städa lite och läsa. Gäller att passa på för att få lite solbränna. I går rensade vi alla rabatter både till oss och till grannen. Det ska ju se fint ut när systern och svågern kommer på besök. Ska också plantera de blommor jag köpt.

I måndags när vi var i Nice och lämnade dottern på flygplatsen var det påskfest i byn. Detta året fick det hållas inomhus pga vädret. Det var regnigt och kallt. Festen var tydligen lyckad. Fru B d.ä buggade så att hon vaknade med blåmärken på armarna och av mannens dåliga hälsena märktes inget. Vin och dans  hjälper mot de flesta krämpor. Dessutom vann Fru B på lotteriet, en kartong med fredagsviner!

Våren kom och gick

Efter att ha lämnat skidorten i snöyra mötte vi våren i höjd med Sisteron. Vi lyckades se siffrorna 18 på bilens display, men den värmen skulle visa sig bli kortvarig. Jag började skriva på Nice flygplats, men uppkopplingen var dålig och det blev mest frustration. I dag tisdag skulle jag blogga på Flunch, men glömde datorn. Nu sitter jagoch bloggar på mobilen utanför mataffären. Displayen är liten och även bokstäverna så det kanske blir lite si och så. Vi har handlat vin till mamma av självaste vinbonden. Han har plockat druvorna och producerat vinet själv. Drick med andakt.
Han frågade var vi bodde och jag svarade Saint. Martin. Okej ni bor i Säng Martäng. Så nu vet vi hur det ska uttalas. Grattis till pappa som fyller 80 i dag. Hurra.

Vi har det bra, men vädret kunde bjudiit på lite mer vår och sol. I dag regnar det i alla fall inte.

Jag vann i UNO

Nu kan man sova gott i natt. jag vann i UNO. Det behövdes 12 omgångar för att min taktik skulle bli den bästa.
Och S jag har glömt att berätta att en ny patient är på väg. Denna gången är hon yngre och stygnet som behöver tas bort sitter på baksidan av kroppen. Ryggen!
Godnatt

Bombad

Däckade vid 9-tiden efter att ha förlorat i UNO, ännu en gång. Försökte mig på att läsa några sidor i min nya bok med Peter Robinson. Kommer inte ihåg något av innehållet. Vaknade 10 timmar senare helt bombad. Hur kan man sova i 10 timmar? Det händer aldrig hemma.

Dagens väder

Det slutade snöa i går kväll och när jag tittade ut på morgonen så var det molnigt , men ok. Efter frukost var det dags igen. Det började lagom att snöa och dessutom blåsa när vi skulle ge oss ut. Ner till liften och upp i systemet. Man skulle kunna tro det åskade, men det var alla laviner som sprängdes bort.

Högsnö i pisten

För en gångs skull fungerade mina googles ihop med vädret och jag tycker själv att jag var ganska lugn och tålmodig, men yngsta dottern var inte på samma goda humör utan hon svor över backarna, snön och huvudvärken.

Man blir lätt yr och illamående när man inte ser vilket som är upp eller ner. Liftarna högst upp var avstängda så det var bara att satsa på att åka i vårt system nära lägenheten. Lika bra det eftersom vi snart skulle vara blöta och kalla. Sittlift är inte bra när det faller snöblandat från himlen. Ganska snart blev det fika framför brasan på en av de små restaurangerna i backarna.

Värmande brasa

 Här var första gången jag rundat en hundbajs i backen. Mycket ska man vara med om.

 Två åk senare åkte vi hem för att äta lunch, torka och värma oss. Skönt att kunna åka hem till lägenheten.

Dottern vilar sig i form.

Äldsta dottern som bor i Åre ringde och talade om att vädret i Åre var perfekt. SOL, men det går inte att åka skidor för alla turister  upptar alla parkeringsplatser och liftköerna är långa och jobbiga. Hon satt hemma och fikade istället. Så kan man också tillbringa en dag, men vi kunde delat med oss av ett system där vi inte upplevt en ända kö och i backarna är det så lite folk att man kan ha skidåkarna som  rundningsmärken.

Mannen vilar sig i form. Det är aldrog för dåligt väder för en öl på balkongen.

Efter en god lunch bestånde av risotto var vi på gång igen. Denna gången satsade vi på knappliften eftersom man blir mindre blöt i den. Nu hade det börjat regna längst ner i systemet och man kan ge upp för mindre. En normal man/pappa hade redan i går föreslagit för sin fru/barn att nu drar vi till solen i Provence, men inte vår tappre riddare. Ut i pisten och fostras!
Haha, ett åk efter lunch fick jag höra det jag aldrig trodde skulle komma över mannens läppar. Ska vi inte ge oss nu?
Nä du, nu åker vi ett åk till.
Efter ytterligare ett åk och en lifttur var även jag och dottern nöjda. Nu var det nog dags att lämna in skidorna.
Nu sitter vi här på hotellet och det är för sent att checka ut, men vi lider ingen nöd. Vi skall handla mat, packa och i morgon åker vi vidare mot ett soligare Provence. Tror vi.
När jag kan blogga nästa gång är okänt. Byn är inte det mest internet täta ställe man kan befinna sig i. Om inte annat så blir det ett inlägg när vi på måndag lämnar dottern på Nice flygplats. Deras internet kan man alltid lita på.