Julmarknad i Aix

Vi besökte julmarknaden i Aix en Provence i början av december och förväntningarna var nog alldeles för högt ställda. Jag blev besviken på allt tingel tangel och hade förväntat mig mer mat och hantverk.
Jag är väldigt förtjust i Aix och har vid tidigare tillfällen besökt staden inför jul och besökt mysiga marknadsstånd med hemlagade marmelader, korvar och oljor. Tyvärr var det mer karuseller och annat skrafs som erbjöds till försäljning.

Gräddbullerian på Väla?

Skjutglada fransoser

När vi for genom skogen ner mot St. Maximin kantas vägen av män i oranga västar och geväret i högsta beredskap. Det är likadant varje höst/vinter och det är med skräckblandade känslor man far förbi. Mannen säger att de skjuter på allt som rör sig och det gäller både två, tre och fyrbenta varelser. Huka er råttor, vildsvin och hjortar. En och annan fågel lär också leva farligt och bör ta en annan rutt än över skogarna vid St. Martin.
Har man hund bör man inte gå på promenad där dessa skjutglada fransoser håller vakt. Det är knappast man går på vägen över huvudtaget. Få en hagelsvärm i ändan kan man vara utan.

En överlevare!

Det händer saker i byn

När jag öppnade luckorna på vårt hus och tittade ut så tyckte jag det var väldigt ljust, men det tog ett tag innan jag märkte att det stora trädet på gamla skolgården var borta. Vad härligt att trädet var nersågad. Det var inget friskt träd och såg allt annat än vackert ut.

Nu väntar jag bara på att ett av träden vid soptunnorna ska dö eller trilla i någon monsterstorm. Då får vi utsikt över dalen. Det är något som jag verkligen skulle uppskatta. Om trädet föll död ner skulle vi kunna sitta i vår soffa i trädgården med ett glas rose i handen och njuta av utsikten över dalen.
De håller som bäst på att bygga en helt ny parkering bakom cerclen. Parkeringen gränsar till träden vid soptunnorna och under byggtiden har de stagat upp rötterna på trädet och täckt över med presening för att skydda trädet för att det inte ska dö. Hmmm jag hade inget hellre önskat än att operation rädda trädet skulle misslyckas.

Parkeringen kommer att bli ett lyft för byn och när den är färdig är det dags att göra om gatan som används som parkering just nu. Det kommer att bli jättefint och även den gamla busskuren kommer att försvinna. Lika bra det jag har då aldrig sett någon buss stanna i byn under mina 17 år. Busskuren används mest som pratstuga för franska pensionärer vid regn. 

Sucat = kakfyllning

Innan avfärd for jag i väg och försökte fixa detta till Madame och det var med viss tveksamhet jag överlämnade paketen. Innehållet såg helt odefinerbart ut och inte alls likt det som jag kommer i håg att man använder till engelsk julkaka.
Madames min när hon fick paketen var inte helt okej. Hon såg väldigt tveksam ut även om det stod sucat på paketen.
Väl hemma igen skickade jag mannen till affären för att leta efter de röda och gröna gelebitar som jag förväntar mig att finna i engelsk julkaka och hem kommer mannen med rätt sorts paket.
Nu ska vi bara fixa så att paketen kommer till St.Martin så att det hinns med att bakas engelsk julkaka innan jul. Ni som dyker upp i julhelgen i St. Martin kanske har turen att få smaka. 

Kakfyllning för engelsk julkaka

Hur får man varmt under täcket?

På lördag morgonen efter ankomst till St. Martin vaknade vi upp till en fantastisk, men kylig morgon. Vi landade på torsdagen i ett regnigt Nice och ju närmre byn vi kom desto kallare blev det och när vi körde upp över heden genom skogen skymtade vi snö mellan buskarna. Först trodde vi att vi såg fel. Snö...hur är det möjligt i Provence i november. Allt är möjligt och det skulle komma mer snö och hagel under vår vecka.
Huset är alltid på gränsen till kylskåpskallt när man kommer vid denna årstiden och risken att man ska springa omkring i mässingen är obefintlig. Vi är så tacksamma för insatsen i vår öppna spis på övervåningen. Får man en bra brasa här så mår man väldigt bra. Brasan på övervåningen kallas för Fruns brasa och jag sköter den medan mannen sköter brasan i köket. Hade lite problem i början med spjällen och fick en rejäl rökpuff in i vardagsrummet, men nu har jag lärt mig och klarar det galant. Mannen är avundsjuk på min insats och tog med hjälp av Madame kontakt med hantverkaren B som kom för att ge oss en devis på en ombyggnation av vår stora spis i köket. En insats här blir guld värt.
När första kvällen kom och det var dags för sänggående, ja då vet man inte riktigt hur man ska krypa ner i den väldigt svala sängen. Min isbjörnspyjamas (förskräckligt ful, men varm) i flanell har gjort sitt till den övriga familjens förtjusning. Numera är jag bara utrustad med nattlinne, vilket innebär att benen är bara. Hu!
Nu är nattlinnet inte av någon ekivåg sort utan ett hederligt nattlinne inköpt av systern i USA. Alltså ett tryggt nattlinne á la modell amerikansk hemmafru, men dock kortärmat. Innan jag tog av mig kläderna så lade jag nattlinnet på elementet för att min stackars kropp i skulle komma i chock. Jag förberedde också med yllefilt ovanpå täcket.
När jag väl krupit ner under täcket så är det dags att värma upp. Det är bara att dra täcket över huvudet och förlossningsflåsa!
Kyligt eller ej, men sömnen är fantastiskt god. Svalt, tyst och mörkt.

On Air

Enligt Norwegian är de det första flygbolag som erbjuder wifi ombord. När skylten "säkerhetsbälten" är släckt är det bara att koppla upp sig och surfa. Haha, låter ju jättebra och jag fylld med bloggabstinens och massor att förtälja omvärlden med, men blev helt frustrerad. Det var det trögaste bredband på länge. Den hastigheten hade vi på vår första internetuppkoppling med modem över telefonen. Då kallade vi det smalband!
Det var helt hopplöst att få någon kontakt med cyberspacen även om vi verkligen var on air mitt ute i "spacen". Jag gav upp och ägnade resan åt Kepplers senaste deckare. Fy hur läskigt kan man skriva? Hur är man funtad när man lyckas knåpa ihop en sådan historia? Jag kan ändå inte släppa boken och bara längtar tills nästa lässtund.
Flygresan fungerade förutom internet perfekt, värskorna kom snabbt och tåget passade bra i tid. Kom till ett snöigt och kyligt Helsingborg där vi blev hämtade. Tack R.
Dirket hem och packade in alla ostar i kylen. Tur att de inte var helt tillknycklade. Jag såg genom flygplansfönstret hur de kastar av väskorna ur flygplanet. Oj där kom min vita North Face väska flygande full med ost och ovanpå landade en stor tung väska.
Efter snabb upp packning gick vi direkt hem till mamma och blev serverade köttbullar, Tack!
Nu är det dags att läsa Sandmannen. I morgon vänta Labmedicin Skåne och säkert 100 mail i inkorgen.

ofrivillig tystnad

Tillbaka på Nice flygplats och äntligen möjlighet att uppdatera bloggen. Försökte blogga på baren i St.Martin, men min dator ville absolut inte prata med internet. Frustrerande!
Jag får fundera på hur mina blogginlägg ska presenteras över veckan som varit.
Just nu är vi incheckade och färdiga för avfärd mot ett snöigt Danmark och ett lika snöigt Skåne. Här i Nice är det 14 grader varmt och ett strålande solsken. Något svalare har det varit i byn. När vi lämnade byn i morse var det 2 +  och enligt Madame var det snö på ingång. Kommunarbetaren N och elektriker från Varages höll på med juldekorationer i olika odiskreta modeller. Det är renar, klockor, granari med olika blinkande lampor. Ni skulle se granen de placerat framför mairiet, en gigantisk gran och gissa hur många ljus de lyckats montera. 3 små ynka slingor! Ungefär lika många ljus som det får plats i en liten enbuske som jag brukar ha vid ytterdörren. Granen har de bundit fast i fönstergallret för att den inte ska blåsa i väg när det blir mistral.
Det har varit en skön och avkopplande vecka framför brasan. Jag återkommer med inlägg senare.