Hur får man varmt under täcket?

På lördag morgonen efter ankomst till St. Martin vaknade vi upp till en fantastisk, men kylig morgon. Vi landade på torsdagen i ett regnigt Nice och ju närmre byn vi kom desto kallare blev det och när vi körde upp över heden genom skogen skymtade vi snö mellan buskarna. Först trodde vi att vi såg fel. Snö...hur är det möjligt i Provence i november. Allt är möjligt och det skulle komma mer snö och hagel under vår vecka.
Huset är alltid på gränsen till kylskåpskallt när man kommer vid denna årstiden och risken att man ska springa omkring i mässingen är obefintlig. Vi är så tacksamma för insatsen i vår öppna spis på övervåningen. Får man en bra brasa här så mår man väldigt bra. Brasan på övervåningen kallas för Fruns brasa och jag sköter den medan mannen sköter brasan i köket. Hade lite problem i början med spjällen och fick en rejäl rökpuff in i vardagsrummet, men nu har jag lärt mig och klarar det galant. Mannen är avundsjuk på min insats och tog med hjälp av Madame kontakt med hantverkaren B som kom för att ge oss en devis på en ombyggnation av vår stora spis i köket. En insats här blir guld värt.
När första kvällen kom och det var dags för sänggående, ja då vet man inte riktigt hur man ska krypa ner i den väldigt svala sängen. Min isbjörnspyjamas (förskräckligt ful, men varm) i flanell har gjort sitt till den övriga familjens förtjusning. Numera är jag bara utrustad med nattlinne, vilket innebär att benen är bara. Hu!
Nu är nattlinnet inte av någon ekivåg sort utan ett hederligt nattlinne inköpt av systern i USA. Alltså ett tryggt nattlinne á la modell amerikansk hemmafru, men dock kortärmat. Innan jag tog av mig kläderna så lade jag nattlinnet på elementet för att min stackars kropp i skulle komma i chock. Jag förberedde också med yllefilt ovanpå täcket.
När jag väl krupit ner under täcket så är det dags att värma upp. Det är bara att dra täcket över huvudet och förlossningsflåsa!
Kyligt eller ej, men sömnen är fantastiskt god. Svalt, tyst och mörkt.