Marknad i Aups

En vy från Aups

Vi gillar Aups och speciellt deras marknad. En trevlig liten stad med en lagom stor marknad. I dessa Covid tider tänkte vi att det kanske var en minimerad marknad med några stånd och att vi kanske skulle få ägna oss åt fika och att strosa runt lite. Vi var något förvånade när vi kom fram, först eftersom antalet bilar på parkeringen var oroande många och sedan när vi närmade oss centrum mängden människor. Det var en helt vanlig marknad om inte mer än vanlig. Hälften av besökarna med munskydd och hälften utan. En del med munskydden ovanför näsan och en del nedanför.!

Är detta ok? jag har inget svar, men det oroar mig.

 Det kändes inte helt bekvämt och vi försökte leta efter luckor mellan marknadsstånden för att promenera igenom, självklart iförda munskydd även om så inte krävs. Våra länder må ha olika strategier om hur smittspridningen inte ska ta fart, men detta hade inte varit tillåtet hemma. På tok för mycket folk på så liten yta. Vi gick till bageriet för inköp av bröd och croissanter, köpte några oliver på vägen och sedan placerade vi oss på ett café i utkanten och njöt av en kaffe och croissant innan vi drog vidare till badet.
I dag bjöd badet på lugn och ro, inte några lösspringande hundar i sikte, men i dag hade
jag utrustat mig med mitt hundlarm utifall att. Det avger en hög ton som skrämmer i väg objudna hundar.

På vägen hemåt stannade vi för att köpa vin och fick samma upplevelse av för mycket folk på liten yta. När vi skulle betala vårt vin kom det in en hel skock med människor iförda munskydd i denna lilla lokal. Vi betalade och skyndade oss ut.

UT!

Jag börjar misstänka att Covid-19 gjort mig paranoid eller folkskygg, men jag gillar inte att de inte håller avstånd. Man får känslan av att munskydd ska lösa allt och man kan bete sig som vanligt.

En fröjd att kunna vattna med slang

I morse testade vi vårt nyast inköp, en trädgårdsslang. Vi hade med oss en ny Gardena koppling till vanlig kökskran och kan nu koppla på slang och vattna. Härligt att slippa springa in och ut för att fylla vattenkanna efter vattenkanna. Slangen var en ny modell som är mjuk och utvidgar sig efterhand den fylls, vilken perfekt uppfinning.
I dag är det rejält varmt ca 36-38 grader och vädret är lite lurigt. Det blir nog åska någonstans och då har jag inget emot om det blir över vår by. Det är mysigt med ett rejält åskoväder. Vi får se.

Väckt av väckarklocka

I dag var det dags för bilen att åka till verkstad för att få nya bromsskivor och hjullagren utbytta. Mannen ville vara tidigt på plats eftersom, först på plats först färdig. Det händer inte annars att vi använder väckarklocka utan oftast vaknar vi i lagom tid ändå, men i dag ville vi inte chansa. Det ska bli skönt att få bilen fixad så att man slipper tänka på att bli stående någonstans på franska vischan. Jag gick på promenad medan mannen åt frukost och sedan när han åkt i väg fixade jag min frukost och gick ner i trädgården och myste för mig själv.

Morgondimman är fortfarande kvar

Vad skulle jag helt plötsligt göra med flera timmars egentid medan mannen gick och väntade på att bilen skulle bli färdig? Det blev lite fix i trädgården, tvätt och sedan gick jag upp på vinden och städade lite där. Mätte väggarna och drömde om ett renoverat rum. Någon terrass tror jag inte det blir i min tid och kanske är det onödigt att lägga så mycket pengar för att kunna se bergen i fjärran. Det är i alla fall vad jag intalar mig själv. Kanske ska jag nöja mig med att få rummet fixat och vara glad för det. Vi får se. Det är trögt nu med både det ena och det andra. Covid förhöjer inte stämningen precis. De flesta hantverkare ligger långt efter med sina arbeten och verkar inte vilja ha fler uppdrag just nu.

Att Bistron är stängd är trist. Det är förskräckligt tyst i byn och man saknar all musik och allt skratt. Inte för att vi har sprungit ner dörrarna, men den gav byn ett liv och det var trevligt att kunna gå dit, äta och ta del av de musikföreställningar som gavs varje fredag under sommaren.
Det ser faktiskt ganska sorgligt ut med en helt tom Bistro.

Tomt och öde

På eftermiddagen när bilen var tillbaka lagad och i gott skick var jag tvungen att åka och besöka banken i Rians. I Frankrike måste man alltid åka till den bank där man öppnade sitt konto för att få hjälp med ärenden. Mitt Mastercard var utgånget och det var lite snopet när jag skulle betala i affären. Nu ska jag få ett nytt även om de påstod att jag redan fått ett, men inte vet jag var det kortet är. Jag stod på mig och bankmannen gav med sig. Inom en vecka ska jag kunna hämta ut det på Credit Agricole och innan dess ska jag svara på ett sms med en kod för att få min nya kortkod och sedan ska jag få ett mail via min egen franska banksida (inloggad) för att veta när jag ska hämta mitt kort. Lagom invecklat och bökigt. Vi får väl se när jag kan handla med kortet igen, men under tiden kan jag inte slösa på pengarna jag överfört innan avfärd från Sverige. Dumt!
Annars händer inte så mycket. Det är lugnt och behagligt i solstolen under parasollen. I dag har jag testat SF15 så vi får väl se hur kroppen ser ut i kväll. En aktivitet är att se till så att solcellslamporna är laddade inför kvällen. - Ja, det är på den stressnivån livet ser ut här. Passa tvättmaskinen, byta bok och ladda solcellslamporna. Inte alltför betungande.

Laddade inför kvällen

Dags för munskydd

I dag var det dags att rätta sig i ledet och gilla läget

Jaha, i dag var det alltså dags att använda munskydd utanför arbetstid. Det hade jag väl aldrig trott att jag skulle behöva utrusta mig med munskydd utanför min laborativa arbetsplats. Inte ens på jobbet har vi behövt använda munskydd och där hanterar vi blodprover, urinprover, faecesprover och en del andra prover, men när det är dags för semester så är det dags för munskydd på fritiden. Knepig tid vi lever i.
Som svensk gör jag som myndigheter säger och tar på mig munskydd där det krävs. Damerna i bageriet skrattade gott när vi handlade bröd i morse och vi alla stod på led med avstånd, spritade händer och höll avstånd. Jag fick min baugette och mina croissanter  och lämnade snabbt bageriet och lyfte på mitt munskydd. Det är varmt och immigt på glasögonen,

Efter inköp i vinaffären snabbt av med munskyddet. Puh!

I dag blev det bad vid sjön och solskyddsfaktor 30 över hela kroppen. Det har varit avsaknad av sol och fint väder i Skåne under försommaren och kroppen är inte van vid sol och höga temperaturer. Det blev solskyddsfaktor och plats i skuggan under träd. 

Lugnt och stilla till en början

 Oftast är det väldigt behagligt vid Verdonfloden och så även i dag ända tills familjen "knepig" dök upp med barn och hund. Det var inget fel på hunden den var väldigt fin och charmig ända till den satte sig och bajsade mitt framför mig. Mannen blev lätt irriterad och och uttryckte sitt missnöje, MERDRE, då undrade kvinnan i sällskapet vad vårt problem var och kallade oss TOURIST. Hunden lyckades åstadkomma 3 bajshögar bland oss badgäster, men det var inget som bekom sällskapet  knepig utan de bara skrattade och pikade oss turister. Lite obehagligt gäng.

knepigt strandgäng

Det som brukar vara en behaglig vistelse blev helt plötsligt lite obehagligt och vi lommade i väg lätt kuvade. Hade jag bara vid detta tillfälle behärskat språket så jädrar anamma, men tyvärr. Det ska tilläggas att det finns åtskilliga skyltar som visar att alla hundar ska vara kopplade och befinna sig 50m från vattnet. En önskan är att få se familjen knepig anlända till vår strand i Viken och låta hunden springa lös och bajsa bland badande. Ha!

Stilla söndag

I dag har det varit lugnt och stilla. Inte mycket aktivitet. Det mest spännande som hänt i dag är att jag hittade en handväska på muren vid slottet. Jag gick ut tidigt i dag redan strax efter 7 och när jag avslutade min promenad vid slottet såg jag något som låg på muren och när jag kom närmre visade det sig vara en axelväska.

Kvarglömd handväska

Försiktig som jag är tog jag hem den och öppnade den tillsammans med mannen. Väskan var full av saker som de flesta är väldigt rädda om. Körkort, nycklar, kontokort mm. Jag kände genast igen damen på körkortet och begav mig till huset där jag vet att hon bor. Gissa om hon blev förvånad när det står en människa utanför dörren med hennes handväska tidigt en söndag morgon. Väskan hade legat på muren hela natten och hon hade inte ens märkt att hon var av med den. I bland har man tur och det hade hon just i dag.

tidig morgonpromenad

Slottet i morgonsol

Efter promenad och levererad axelväska åt vi frukost i trädgården. På söndagar tycker mannen att jag kan få min vilja igenom och äta frukost utomhus. Jag gillar verkligen att äta i det fria, väldigt mycket mer än min man gör och vill helst sitta ute och äta varenda måltid. Vi har kompromissat gällande frukostar och jag har accepterat en gång i veckan. Lunch och middag är alltid utomhus förutom när vädret inte tillåter det. Lite meckigt är det att fixa frukost i trädgården och därför blir det på söndagar, vilodagen.

Fortfarande filmjölk från Skånemejeriet på frukostbordet.

Katten, mannen och jag har annars mest tillbringat dagen i var sin stol under parasollen, läsandes var sin bok. Katten har passat på att ta plats i stolen så fort någon av oss har rest oss för att hämta vatten, koka kaffe eller fixa lunch. Har vi inte haft något ärende så har hon kommit och lagt sig på oss. Allt för att bli kelad med.

Efter gårdagens trädgårdsarbete och pynt med solcellslampor blev det väldigt mysigt i trädgården. Vi hade en fin kväll med goda grillspett, vacker solnedgång och fint ljus av våra solcellslampor.

Lyser fint i fikonträdet

Svalt rosévin i solnedgången

Solen går ner bakom bergen

Tyvärr är Bistron i byn stängd vilket medför att det är så tyst så att det nästan gör ont i öronen. Ingen musik, inget skrammel av bestick och porslin och inga skratt. Det är lite sorgligt och vi hoppas alla att någon driftig person vill komma och starta upp den igen, men det lär inte bli denna sommar. Inget annat är som vanligt och inte livet i byn heller. Byborna håller sig mest inomhus eller för sig själv på bänken med avstånd till varandra och allt kindpussande har upphört (dock inte mig emot). Jag gillade inte det något vidare innan Corona heller. I morgon startar obligatoriskt munskydd på i alla offentliga rum. Det är bara att rätta sig i ledet och gilla läget.

Trädgårdsdag

I dag har jag känt mig fullt återhämtad efter en god natts sömn och sedvanlig morgon promenad. Härliga 20 grader på morgonen kan få vem som helst att känna sig både pigg och fylld av engagemang inför dagens uppgift, trädgårdsarbete!

Även om vi fått hjälp innan ankomst med att klippa blåregnet och att rensa ogräs i en del av trädgården fanns det mycket kvar att ta itu med. "Kommunens" gång ner till vår trädgård såg anskrämlig ut och våra grannar verkar helt oberörda av oredan.

Diverse cyklar, bilbarnstol, dockvagn, Bobbycar och halvmeter högt ogräs i rabatterna.

Efter promenad väntade mannen med frukost och en fördel med att kör i ett sträck genom Europa är att det som finns i kylväskan i bilen funkar att äta även efter ankomst. Till frukost i dag blev det filmjölk från Skånemejeriet, leverpastej från PeriViken och i går åt jag stekt Falukorv från Trångsviken. Den korven har åkt från Åre för att stekas i Viken och därefter packats som picnic för att ätas på vägen och som lunch vid ankomst. En berest korv.

Frukost med filmjölk från Skåne.

Trädgårdsarbetet har tagit största delen av dagen, men vi har hjälpts åt med att klippa olivträd, rensa rabatter och plocka grannens otaliga tvättklämmor som av någon anledning ligger i rabatten. Förutom tvättklämmor har vi plockat tuschpennor, tändare och klädesplagg. Konstigt att de inte saknar trosor, strumpor och T-shirts?

Dagens tvättklämmeskörd.

Hoppas att någon ser skillnad. Titta noga det finns en rabatt till vänster i bild.

Efter allt arbete, dusch och lunch var det dags att pynta lite. Har vid något tillfälle köpt solcellslyktor på IKEA som inte alls passade hemma i trädgården, men här blev de finfina i fikonträdet. Spännande att se om de lyser i kväll.

Passade bra i fikonträdet

Hoppas att de lyser upp i den franska kolsvarta kvällen.

När jag piffat ute fick jag inspiration att fortsätta inne. Jag har inhandlat kristallprismor på någon loppis hemma för att pimpa min gamla ljuskrona från IKEA. Det blev jättefint med kristallprismor.

Lite svårt att se, men förstora bilden så syns de.

I går lämnade Östersundsparet byn och jag fick ärva deras fina blomma. Vi brukar göra så i byn när vi åker hem att näste man får ta över blommorna och till slut hamnar alla hos Madame och i bland finns de kvar när man kommer tillbaka.

Olika färger på blommorna i samma blomma.

Här har vi en som är nöjd med vår ankomst. Det tog inte många minuter förrän hon var på plats i huset och önskade mat. Nu är hon med oss i trädgården och sover mätt och nöjd på dynboxen.

Trygg och nöjd katt.

Påminn mig gärna

Då var det äntligen dags att ge sig i väg mot Frankrike och den semester som man inte trodde skulle kunna bli av på grund av Corona. Vi har funderat och diskuterat om hur den enklast och säkrast skulle kunna genomföras. Det blev bil genom Europa.

Öresundsbron, vacker bro som fyller 20 år i år.

 Vi var laddade och beredda på att bli stoppade, utfrågade och kanske tillbaka skickade, men ack nej. Där satt vi beredda med både pass och personbevis, men blev bara förbi vinkade och slapp visa någonting. Snopet!

Pass och personbevis i högsta hugg

Avspärrningen på Pepparholmen i anslutning till bron. Här måste alla bilar passera.

Detta var för övrigt den enda Covid-kontroll som vi träffade på under våra 214 mil genom Europa. När det var dags för tankning och toalettbesök i Tyskland var det att plocka fram munskydden och anpassa sig till reglerna i Tyskland. På med munskydd när man ska in på toaletten eller betala för sin diesel. I Tyskland gjorde alla likadant och skötte sig perfekt, men på mackarna i Frankrike var det lite tjosan hejsan. Vissa med munskydd och vissa utan och då föll jag snabbt in i det lättjefulla och skippade munskyddet. Det är varmt, jobbigt och gör så att glasögonen immar igen.
Annars gick bilresan bra och allt flöt på, men fy vad jag var trött mot slutet. Resan blev något längre eftersom vi valde att köra över Stora Bält bron och att vi valde bort Schweiz gjorde inte saken bättre. När vi passerade Walldorf där vi annars övernattar var jag nära att ta in på hotell, men mannen bara gasade och passerade innan jag kom på fler idéer. Jag hann till och med kolla om det fanns lediga rum- oja det fanns gott om rum. När vi passerade Lyon tidig morgon ångrade jag att jag inte stod på mig. Det var tröttsamt värre och kroppen kändes mörbultad. Men nu är det bestämt! På hemvägen blir det övernattning. Om jag i framtiden kommer på idén med att köra 200 mil i ett sträck så snälla påminn mig att jag inte alls tycker att det är kul.

I Tyskland: På med munskydd.

Vi kom fram till byn vid halv sju tiden på morgonen med ett okänt ljud i bilen. Det hade ökat ju längre vi kört och nu var det värre än en skadad ljuddämpare. Lite oroväckande när man är ute på landet i Frankrike och kör i ottan. Vem skulle kunna hjälpa oss om något händer? Vi kom fram och i dag har mannen besökt verkstad och diagnosen blev två nya bromsskivor. Kul första dag på semestern.
Dagen har mest gått åt till att handla, jaga spindelnät och döda skorpioner. Det var länge sedan en skorpion dök upp i vårt hus, men nu låg den där innanför dörren och såg oskyldig ut. -Ha, nu är den död.

 När det var dags för att handla mat var det dags för munskydd igen, men här var det likadant. Vissa har på och andra inte. Från och med måndag gäller dock på med munskydd för alla på alla offentliga platser.
Kvällen har varit fin och vi skålade in semestern med champagne och lite god melon med skinka till. Det var länge sedan man kunde sitta bar i klänning och äta utomhus, men i dag blev det möjligt.

Välmogen melon med god skinka.

Avslutande solnedgång

Minipackning

Nu är det dags att packa väskan och därefter packa bilen. Jag har väl aldrig haft så lite bagage med mig någonsin, inte ens när jag flugit.. Vi har mer picnicmat och vatten än kläder. Det vore ett öde om jag var tvungen att åka bil hungrig och mannen är säkert den förste att ladda med mat för att undvika en sådan bilfärd.

Lagom packning

Även mannen som annars brukar ha packningsnoja är lugn och sansad. De påsar med böcker, nya handdukar och lite småsaker är på väg in i bilen. Jag kunde dock inte låta bli att inhandla en söt liten Dahlia när jag var i blomsteraffären i byn. Den ska med i bilen till mannens förvåning. - Va, har de inte blommor i Frankrike? Jag tänker inte fokusera på att hitta en blomma till mitt köksfönster och vem vet om man ens kan tänka tanken att åka till någon marknad för inköp. - Nä, bättre att ta med egen. Känner mig lite som en viss dam från Halmstad som också har blommor med sig i bilen genom Europa.

Vem kan motstå en sådan skönhet? Den blir fin i köksfönstret eller i trädgården.

Vår trädgård i Frankrike kommer att ge oss en del arbete. Blåregnet och olivträden brukar ha växt ordentligt under tiden vi är hemma i Sverige och denna gång har det gått dubbelt så lång tid som vanligt, mer än 6 månader. Det blir till att kavla upp ärmarna när vi sovit efter bilfärden genom Europa och ta tag i djungeln.
Nu hoppas jag på en smittfri och go' tur i 190 mil.
Hej och Goodbye!