Á bientôt

dimmigt

Vi har nu lämnat ett dimmigt St. Martin och befinner oss på flygplatsen i Marseille. Det var fruktansvärt med trafik och stundtals blev det lite stressigt och hjärtfrekvensen steg. - Var ska alla dessa bilar vid denna tid på morgonen?  Hinner vi? Vi lämnade byn vid halv nio och trodde att alla fransmän redan tagit sig till jobbet, men ack nej. När börjar de jobba?
När vi väl kom fram, lämnat den lilla bilen och tryckt ut våra boardingkort så kändes det bättre men jag vågade inte besöka damrummet förrän vi var igenom security. Allt gick snabbt och smidigt igenom säkerhetskontrollen även om mannens väska fick åka två varv genom skanningen. Undrar fortfarande varför! Hjärtfrekvensen är åter normal och det är snart dags för boarding.
Innan vi lämnade byn gick jag en liten minipromenad för att få frisk luft men också för att jag var färdig i god tid. Byn är vacker även när dimman ligger tät över husen.

Kyrkportalen

I går, vår sista dag på semestern ägnades mest åt tvätt och städning, men en promenad till grannbyn hann vi med. Vädret var soligt och varmt om man kan kalla 15 grader för varmt, men som skandinav i januari är man mer än tacksam för 15 grader och sol. Vi gjorde samma promenad som förra söndagen och stannade för lunch i Esparron.

Vägen ut ur byn

En del intressanta saker dyker upp i skogen. Undrar vem som suttit här och filosoferat?

Vakthund! Undrar vad den vaktar?

Vi kom fram till byns Bistro lagom för att upptäcka att hela restaurangen var fylld av gäster. Vi lyckades att förhandla oss till att vi fick sitta i soffan och äta. Ägarna var tveksamma till att det skulle fungera men vi stod på oss, flyttade undan de andra gästernas ytterkläder och slog oss ner.

Fräscht och snyggt på Bistron i Esparron

Utsikt från soffan

Även denna gång fick vi väldigt god och vällagad mat. Jag tog paté till förrätt även denna gång och till varmrätt blev det lammragu och pasta. Hur gott som helst. Vi känner inte många människor i vårt grannskap men jag är säker på att hälften av de som var på Bistron vet att vi kom från St. Martin. Efter snart 25 år som husägare på franska landsbygden vet invånarna mer oss än vad vi tror. Borgmästaren kallar oss för  Les Vikings, vilket jag inte vet om det är positivt eller motsatsen.

Funkade bra att äta med tallriken i knäet.

Efter långlunch och matkoma var det skönt att komma ut på promenad igen. Vi passerade jägarna på fälten som siktade efter hare, men de såg trevliga och vänliga ut när vi passerade. Osäkrade sina gevär och pratade glatt med oss när vi frågade vad de jagade. Lièvre!

Jägare som leker med sin hund. I bakgrunden syns vår by.

Lite nytta gjorde också under vår promenad när vi plockade ölburkar som någon oförsiktig person kastat utmed vägen. Vi hittade 7 ölburkar med en styrka av 8%. Inte konstigt att de blivit förvirrade och "glömt" att de var i naturen.

miljöinsats

Farväl

Tack för denna gång St. Martin. Vi fick en fantastiskt fin vecka med massor av sol och en försmak av våren. Katten kom inte för att säga hej, undrar varför? Nästa helg drar vi till Åre och kanske upplever snöstorm.