Vart tog hon vägen?

Ja, det kan man verkligen undra. Vart tog den bloggande kvinnan vägen? Tyckte inte att jag hade mycket franskinspirerande att skriva om och hade jag haft det så har tyvärr min tid varit begränsad. Nu, förra veckan funderade jag starkt på att ta ett krafttag och lyfta mig själv i håret, men då drabbades jag av ett JÄTTE ELAKT virus och däckade under täcket.
Jag har haft så goda intentioner sedan januari, tränat både pilates och styrketräning flera gånger i veckan. Allt för att vara i bästa möjliga form inför skidåkningen i slutet av mars, men så j...a typiskt i söndags eftermiddag efter min styrketräning så tvärvägrade kroppen. Hamnade i soffan, ont i alla leder och hela jag kände mig konstig. Sjuk? Nä......inte jag.
I väg till Lund på möte hela måndag fm, hes och i helt bedrövligt skick, men det går nog över. Att jag aldrig lär mig. På tåget tillbaka mot Ängelholm i höjd med Landskrona bestämde jag mig för att stiga av tåget i Helsingborg och ta bussen hem till sängen. Lika bra det skulle det visa sig i efterhand. Min kollega som fortsatte mot Ängelholm fick sitta vid södra Utmarken i tre timmar eftersom någon stackars människa beslutat sig för att livet inte var värt att leva längre (frid vare med dig).
Väl hemma i sängen fullproppad med allehanda franska och svenska droger så tror jag fortfarande att det ska gå över ( var har jag fått detta ifrån? sjuk=svag). Vaknar nästa morgon fortfarande i bedrövligt skick, men tar mig till Lund för medarbetarsamtal med min chef. Undrar om det gick bra? Mitt huvud kändes som någon hade stoppat det fullt med vadd.
Efter mitt samtal fortsatte jag med tåg till Ängelholm för vidare arbete. När jag väl var framme började jag verkligen undra över vad jag höll på med, men ut i läkemedelskåpet och in med lite ibumetin och dags för arbetsplatsträff. Fick väl i väg något mail också, men sen minns jag inte så mycket mer än jag ringde mannen och bad honom hämta mig. Ja, jag hann också med ett samtal för att avboka min tid för vaxning av benen samma kväll. Tyckte det kändes ganska onödigt just då. Därefter har jag varit sängliggande i tre dagar!
Låg i sängen, stirrade på taket, väggarna och spindelnätet i lampan. Uttråkad efter någon timme, men orkade inte ens röra mig. Bara låg och stirrade. Nästa dag förflyttade jag mig till övervåningen och TV:n. Flåsade efter halva trappan. Blev liggande i soffan framför TV:n hela dagen. Min TV kvot är fylld för hela år 2013! Hur lyckas man dra ut på ett morgonprogram i flera timmar? jo man tjatar allt om och om igen. Herregud, man kan få tuppjuck för mindre! Jag lyckades se på skidskytte, ett program om twitter och ett  program om behandling av cannabispatienter. Dagen efter allt TV tittande var jag tillbaka på ruta ett igen och orkade inte ens flåsa mig uppför trappan till TV:n. Jag fick stanna i sängen och stirra i taket igen. Nu hade jag vissa planer på att gå till jobbet nästkommande dag, men när jag funderade på hur jag skulle orka att ta mig uppför "backen" till sjukhuset från stationen i Ängelholm insåg jag att det blir inget jobb denna veckan. Backen jag pratar om är en svag lutning uppför som inte är värd namnet backe och i vanliga fall svischar jag uppför lutningen på 8 minuter. Nu kändes det som jag skulle bestiga Håkull. Efter en halv dags stirrande får jag sällskap av mannen som kommer hem från jobbet och däckar på andra sidan dubbelsängen. Inte ofta vi båda ligger i dubbelsängen vid lunchtid en fredagseftermiddag. Synd att det ska till en influensa för att vi ska hamna där en fredagslunch!
Kändes skönt att ta beslutet att stanna kvar i sängen och försöka ta helgen till hjälp för återhämtning. Nu är det söndag och jag har både duschat, klätt på mig och tagit en kort promenad. Jobbet känns lockande och backen till sjukhuset känns inte som ett hinder. Mannen ligger dock fortfarande kvar i sängen.
 Nu börjar jag till och med kunna planera för vår stundande resa till alperna, Le Corbiere och därefter vidare till byn. Pratade med Madame i dag och hon lät meddela att nu hade vädret börjat likna vår. Just nu hade jag stått ut med vilket väder som helst i Provence. Vad jag förstod av samtalet är det fler en vi som lider av heshet och elaka virus. Krya på er så ses vi efter påsk.