Sista dagen

I dag är det sista dagen innan hemfärd för frun medan mannen fortsätter leva Provenceliv med allt vad det innebär. Läsa bok, kela med katten och elda i brasan och kanske en del annat. Är det tillräckligt med snö i Val d'allos så är nog skidåkning på agendan, men just nu är det tveksamt.
I dag har vi ägnat oss åt att vandra till grannbyn, Esparron. Lagom aktivitet efter lördagens kulinariska middag i vänners lag.
Vi lämnar byn välklädda i mössa, vantar och underställ eftersom det är kyligt och lite blåsigt i byn, men vi inser snart allihopa att klädseln är överdriven i den 14 gradiga temperaturen som skogen och heden bjuder på.

Lämnar byn för vandring mot Esparron

Det är en ganska enkel vandring genom skogen om man följer markeringarna hela vägen och inte gör egna avstickare. Det gjorde vi i fjol och det blev inte så bra då fick vi vända och börja om igen.

Lite väl mycket kläder, men bättre det än att frysa.

Framme i Esparron bjuder lekplatsen på en fin plats för picnic i solen. Alla åt med god aptit av sina medhavda mackor och jag fick beröm av mannen. - Goa' mackor du fixat frugan. Jag blir glad av att höra sådant eftersom jag inte är den bästa i köksregionen. Nöjda och glada vänder vi hemåt i solskenet över fälten. Det finns mycket att titta på under vår vandring och rundan tog lång tid eftersom mycket av det vi upptäcker ska studeras och diskuteras. Vi träffade på två tuppar och deras fruhöns, flera åsnor och en hel fårskock.

- Goa mackor, frugan!

Tuppar och hönor

Det tar tid att promenera när det finns massor av roliga saker att kommentera och diskutera. Vi gick 16 000 steg, 10,6 km vilket tog 3,5 h!

Fårskock med sin stora vita vallhund. Dock på avstånd och derav otydlig bild.

Vi stannade också ytterligare en gång för eftermiddagskaffe ute i fältet. Här langade amerikanska fram nyinköpta dagsfärska croissanter som vi alla glatt mumsade i oss. Dock variant miniformat, men väl tillräckligt. Just nu känns det så där att åka hem, men jag är fullt medveten om att jag inte kan njuta av detta om jag inte fyller på kassan genom att arbeta. Samtidigt vill jag hem och komma i gång med jobbet igen. Drömmer om dem var och varannan natt så det är nog dags för hemfärd.

Eftermiddagsfika

Vi upptäckte en hage med flera åsnor, vilka var väldigt pigga på att bli kliade på pannan. Det var både äldre åsnor och små åsneföl som uppskattade vårt besök. Så söta djur. De verkade så nöjda och lyckliga där de gick i solskenet.

Vad säger åsnan?

Det här var dagens aktivitet så här långt. Nu är klockan halv sex och mörkret börjar skymma över byn. Jag är färdig med min packning så nu väntar bara middag med mannen, några avsnitt från Scott & Bailey innan sovdags. I morgon bär det av till Nice och hem till Skåne igen. Vi återkommer igen i slutet av april för att stanna en vecka och därefter göra en avstickare till Toscana. Á bientôt!

Gårdagens utfärd gick till Aix en Provence

Har jag det bra?

Kvällens mest nöjda katt, Mystique! Hur nöjd kan en katt bli? Vi ägnade kvällen innan vår utfärd till Aix med att se på dvd, Scott & Bailey. Bra engelsk deckarserie. Katten tog chansen att få lov att mysa med oss i soffan. Sprakande brasa och lugn och ro framför TV:n, en kattdröm. Det känns tradigt att åter lämna henne i grannens vård där allt mys saknas, men hon har det endå bra här bland sina egna jaktmarker och en dyna att sova på i källaren. Mannen är ju kvar efter att jag åkt hem för att arbeta, men den tiden kommer också att ta slut. Mystique håll ut till påsk!

Soluppg¨ång

Morgonromenaden innan utfärd startade tidigare än vanligt eftersom vi ville komma i väg i tid för att hinna gå strosa runt i Aix utan stress. En middagsbjudning väntade på kvällen. Det blev endå lite tight med tiden på slutet när jag och amerikanskan besökte den ena affären efter den andra och mannen manade på oss för att hinna hem och fixa mat till gästerna. - Ja, ni som känner mannen vet hur det är.
Det mesta var dock förberett och även om det hängde på håret att vi hann allt innan gästerna dök upp så avlöpte allt väl. Middagen blev som vanligt en kulinarisk upplevelse. Helstekt fläskfilé, klyftpotatis och god champinjonsås. Goda ostar (2 st) och till dessa hemgjord björnbärsmarmelad och till efterrätt blev det chokladmousse med passionsfrukt. - Ja, här hade jag fuskat och köpt färdig mousse, varför stöka till det när Bonne Maman gör alldeles utmärkta sådana. Fixa lite frukt till det klarar jag.
Nu tillbaka till vårt besök i Aix. Denna stad som alltid levererar vilken årstid du än gör ett besök. Vädret var hyggligt, sol och +9 grader, men lite väl kallt för att sitta ute och äta lunch.

Vackert i januarisolen

Vi hade väl ingen direkt plan med vårt besök i Aix mer än att vi skulle köpa nya handdukar till badrummet. De som vi har nu är från min tid som säljare ( en 3-årsperiod på slutet av -90 talet) och börjar bli ganska tråkiga. En del av handdukarna är också märkta med texten Lifesaver som är en uppmaning till alla att lämna blod. En del av mitt arbete på den tiden var att sälja reklamprodukter till Blodcentralerna, vilket gör att vi har dessa handdukar. De har varit av bästa kvalitet och fungerar enligt mannen fortfarande jättebra. Som ni kanske förstår kunde vi inte komma överens om hur handdukarna ska se ut och de jag föreslog var för dyra. Jag kan hålla med om att mina förslag var dyra, men ska vi ha samma handdukar i 10 år framöver då kanske det inte blir så dyrt. Efter mycket diskuterande lade vi ner handduksinköpet och jag gav mannen fri lek och en tid att träffas för lunch.

Antik/Loppis affär

Vi har för vana att besöka en antik och loppis affär i Aix, vilken inte är lätt att hitta om man inte som vi upptäckte den av en slump när vi gick fel vid ett tillfälle. Den ligger på stora gatan som går från Applestore ner mot busstorget. På samma gata ligger också hemtextilaffären Eurodif som har ett stort utbud av sänglinne, handdukar och tyger, men inte tillräckligt för att göra oss nöjda när det gäller handdukar till vårt badrum. Var det inte fel på färgen så var det vikten som var för klen.

En annorlunda och kul restaurang att besöka

För lunch hittade vi tillbaka till en restaurang där vi ätit för många år sedan när barnen var yngre och fortfarande reste med föräldrarna. Här åt vi lunch i en väldigt speciell miljö. Någon jättekulinarisk upplevelse var det inte, men mätt och glad blir man. Menyn var lite speciell och kul. Alla menyerna var gjorda från omslagen av  gamla böcker. Jag fick en väldigt speciell bok med tecknade ironiska bilder på avklädda män och kvinnor.

Min meny, förstora gärna bilden genom att trycka på den!

Vinkällaren bestod av ett plåtskåp där lådorna är märkta med vin från olika distrikt.

Efter lunchen var det dags för ett besök i affären GAP där det finns väldigt mycket roligt i klädesväg till barnbarnet. Här blev det lite inköp. Man blir som turist ganska lurad på deras REA erbjudande eftersom man inte förstår allt. Det blev ialla fall något litet avdrag på det billigaste plagget. En tröja med en brandbil på. Undrar om jag inte köpte en likadan förra besöket?

Choklad, choklad och choklad

På vägen till bilen passerade vi chokladaffären som säljer choklad från Puyricard. Puyricard är en ort som ligger utanför Aix och alla som följt Utbildningsradions franskalektioner på 90-talet känner till denna ort. Det var en väldigt trevlig språkkurs att följa. I chokladaffären blev det en del inköp som senare avnjöts efter allt annat vi stoppat i oss på kvällen. Chokladen smakade bra tillsammans med konjaken som vi fått som gåva av systern och svågern för ett antal år sedan.

I morse blev det ingen promenad utan vi ska snart ut och vandra till grannbyn, Esparron. En lagom tur en lugn söndag i Provence.

Absolut sista biten

I dag till lunch slank den allra sista biten av julskinka ner i magen. Mannen lagade god omelett med julskinka och champinjoner, vilket smakade bra efter min biltur till St. Maximin. Jag var på inköpstur till St. Maximin dels för att köpa mat, men också göra vin inköp. Dags att bunkra lite flaskor att ta med hem till Sverige. Mannen tyckte det var nog med bilfärder efter gårdagens tur från alperna. Han valde att passa tvättmaskinen och hålla soffan varm. Självklart har han eldat. Här är varmt som i en bakugn och jag gnäller i mellanåt för att jag har svårt att andas. -Hu, så varmt det är, 23,9 grader i köket.

Dagens lunch i St. Martin

Vin inköp! Jag tog en röd, en vit och en rosé. Flaskor? -nä, det behövs väl inte.

Det ryktades i byn om att det var REA på rosévin på vingården St. Hilaire, men så klart var det en sanning med modifikation. Det rosévin som jag valde var helt utan rabatt. Vi får hoppas jag gjorde ett bra val. I går när vi var på väg hem från skidorten stannade vi i Rians för att köpa en flaska rosévin till amerikanskan som var bussig och bjöd oss på middag. Middagen var god, men vinet var absolut odrickbart. Jag hade verkligen gjort mig till när jag valde vinflaska i affären och tog en av de dyrare på högsta hyllan, men i detta fall gjorde jag ett felval. Amerikanskan fick snällt plocka fram en flaska från sitt eget förråd. Det är bara att gottgöra henne vid tillfälle.

Vingården St. Hilaire där man även kan övernatta.

Damen som arbetar i vinaffären pratar engelska så jag lade ner mitt trevande på franska och vi hade en riktigt bra konversation om de olika rosévinerna. Kändes bra. Efter besöket på vingården styrde jag mot Hyper U för att fortsätta vin och matinköp. Jag plockade ihop vinflaskor helt random, men mest satsade jag på rödvin från Côte du Rhone och någon vit från Bourgogne. Vininköp är jag bättre på än matinköp. Jag fick messa hem till mannen flera gånger för att fråga om jag tagit rätt saker. Är det här fläskfilé? vilken grädde ska jag välja?

Hur många sorters grädde finns det`?

Hemvägen från affären åkte jag över heden och försökte träna på att skära kurvorna så som mannen försöker lära mig att göra. Går väl så där med kurvorna man har ju fortfarande ett visst risk och konsekvenstänk och därför fegar jag ut ibland. Fransmännen verkar ha lite ont om det tänket och skär gärna kurvorna utan fri sikt och tror gud är med dem. De gör oftast så vid omkörning också, går det så går det. Passar man inte sig hamnar man nedanför slänten bland de andra bilvraken. Hemfärden gick bra och jag tycker själv att jag gör framsteg med min franska variant av bilkörning. Man vill ju inte bli en sådan käring ( skånska för kärring) som måste ha mannen med för att köra till alla roliga affärer. -Nä, det är varning på sånt!

Välfyllt bagage! Förutom vin och mat blev det också en tur till barnklädesaffären och lite inköp till barnbarnet

Efter lunch och lite småplock och sånt var det dags för promenad genom byn till skogen för att plocka lite tändpinnar till min brasa. Jag gillar att plocka pinnar även om jag egentligen inte behöver, men det är kul sysselsättning när man är ute och strosar runt byn.

Byn i eftermiddags solen med slottets köksträdgård i förgrunden

Min promenad gick över heden där jag upptäckte att jag inte är den enda som gillar att gå här. Familjen vildsvin har lämnat spår efter sig och man hoppas de föredrar att vara ute när det är mörkt. Annars ligger man risigt till och ingen vill ha ett vildsvin nafsandes i bakhasorna när man är ute på "pinnjakt".

Spår efter vildsvin under enbuskarna

En lyckad pinnjakt och min ICA Maxi påse är välfylld. Nu ska jag hem och elda i min brasa. Det blir oftast lite lugnare eldning och inte så sjukt varmt som när mannen eldar. Jag hittade några pinnar från Cederträd som är min absoluta favorit att elda med. Det luktar så gott.

En lyckad "pinnjakt"

I går fick jag påtryckning från dottern efter att ha missat en dags bloggande så kanske spelar mitt skrivande roll för någon. Jag fick halsovande efter middag, vin och skidåkning sätta i gång och blogga sent på kvällen. Som förälder ställer man upp på så mycket oväntat för sina sina barn och då ingår även nattligt bloggande. Bloggen startade för att min mamma skulle kunna följa vad vi gör när vi befinner oss i Frankrike och för att hålla henne fri från den oro som alla föräldrar har för sina barn. Stora som små. Det har fungerat bra och bloggen har så småningom även blivit ett nöje för mig som gillar att skriva och berätta. Ni som vill är hjärtligt välkomna att ta del av semester vardagen i Provence som egentligen var tillägnad min mamma.

Hur snopen kan man bli?

Vi anlände till ett soligt och vackert Vars. Tyvärr blåste det förskräckligt mycket högst upp i systemet och alla liftar på toppen var stängda. Det innebar att vi fick hålla oss i pisten närmast byn. Det gjorde inte så mycket vi fick 13 kvalitetsåk i samma pist. Vi testade att ta skidbussen till Vars les Claux, men det stannade vid att vi fikade när vi såg alla liftköer och tog bussen tillbaka till Vars St. Marie där liftköer inte existerar.

Fin dag i samma pist hela dagen

Det är enkelt att ta sig från vår by till skidorten, i alla fall när mannen är chaufför. Efter 2h 45min var vi vid pisten, men jag är tveksam till att jag hade pallat att köra för dagen. Det är skönt att kunna sätta sig ner i solen för en after ski efter en dag i backen när lårmusklerna börjar strejka. Då är man glad att man bokat hotell med middag.

Januariväder i södra alperna

Kraftig blåst utanför restaurangen. Hälften av skidorna har vält från skidstället

After ski utanför hotellet, öl och vin chaud

Det var när jag steg in i hotellet eller kanske är det mer ett pensionat som jag blev så snopen och ännu mer snopen blev jag när det berättade att det inte fanns internet. Det gamla klassiska pensionatet var helt förändrat. Alla gamla bord, stolar och även brasan var utbytt mot ultra modern fransk inredning. Brasan var utbytt mot T-gul istället för veden som utgjorde dekoration i nya hyllan. Jag vet inte riktigt vad jag tycker. Visst var det fint och fräscht, men lite av den klassiska alpcharmen var borta. Matsalen var inte helt i min smak. Allt det gamla fina var ersatt med fake design möbler. - Njae, inte helt genomtänkt.
Jag hade dessutom ställt in mig på en riktigt god middag, vilket blev så där. Vi fick raclette. Jag gillar väl i och för sig raclette när jag själv får välja, men det känns mer som bussresa till alperna på 80-talet och inget jag väljer nu för tiden.

Nyfransk alpinredning 

Däremot var frukosten en överraskning. Den var väl tilltagen med gott bröd (inte en baugette i sikte), mycket pålägg och äpplemos. Där blev jag imponerad. Äpplemos, flingor och mjölk. - mmm gott!

Andra dagens skidåkning var helt utan blåst och hela skidsystemet var åter öppet. Vi hann runt i de olika orterna i systemet och testade de flesta pisterna innan det var dags att åter vända hem till St. Martin igen.

Lämnar alperna efter två fina skiddagar

Nyårsvandring

Efter nyårsfirande med god mat och dryck har det i dag avverkats sedvanlig vandring.
Just nu när jag sitter här alldeles ensam på bänken i byn och surfar på kommunens bredband är byn stendöd. Det är så tyst att man tror att en neutron bomb detonerat. Inte en kotte i sikte mer än en liten sädesärla som hoppar runt på gatan framför.
Men så plötsligt hörs skott, 2 skott som avfyras nära by.  - Undra vad det kan vara? Kändes som det var jättenära. Kanske ett vildsvin som förirrat sig in i slottsträdgården och nu blev framtida stek istället. Jag lämnade bänken och gick inomhus. Man vet aldrig om någon tycker att 2019 verkar som ett jobbigt år och far runt i byn med bössan. Poff, poff, poff!
Nu hördes det igen......hoppas på vildsvinet.

Gårdagens nyårsfirande blev en lagom lugn tillställning med massor av mat. Ostbrickan var enorm. Tror knappast jag sett någon större.

En av två ostbrickor

Champagne på tolvslaget

Skål för ett nytt år, välkommen 2019

I dag hoppade vi över morgonpromenaden och satsade fullt ut på dagens vandring. Därför vet vi inte om det trillat ner fler bilar för slänten under natten. Efter en natt som denna finns verkligen underlag för några fler chaufförer att glömma sänka hastigheten eller förtränga att de intagit ädla drycker eller puffat på något otillåtet och susa rakt ut i pereferin efter ett nyårsparty.
Dagens vandring startade utanför Aups. Denna lilla stad verkar ha det mesta och även en trevlig vandringsled. Dagens tur blev 14 km lång och gick stundtals genom fantstisk terräng, men mest fantastisk var den där vi gick fel. Vilken tur!

Mannen studerar kartan innan start. Är vi överens om var vi är? Njae...

Hit eller dit?

Skogen var fylld av halva kryddstället. Det var rosmarin och timjan var helst man riktade blicken. Vilken doft och väldigt svårt att motstå att plocka.

Kryddor i skogen

Rosmarin och karta på ryggsäcken

Det kändes gott att få pausa för fika när man travat uppför under lång tid och vilken utsikt som väntade oss när vi äntligen nådde vårt mål. Hela dalen öppnade sig med gårdar och tillhörande olivlundar.

Ännu en gång studeras kartan.

En av dessa fantstiska olivlundar med ett åldersstiget träd.

Ännu en vacker olivlund

Det är härligt att kunna njuta av sol och temperatur runt 12 grader i början av januari. Hör från släkten hemma att det är blåst och duggregn i Skåne, vilket just nu känns väldigt främmande och långt borta. I morgon sänker vi dock temperaturen och beger oss till Vars för skidåkning. Vi lämnar byn tidigt på morgonen för att kunna åka skidor under dagen. Därefter tar vi in på ett litet pensionat över natten för att åter kunna åka skidor ännu en dag innan hemfärd till byn igen.
Vad har 2019 i siktet? Ingen aning!