Á bientôt

dimmigt

Vi har nu lämnat ett dimmigt St. Martin och befinner oss på flygplatsen i Marseille. Det var fruktansvärt med trafik och stundtals blev det lite stressigt och hjärtfrekvensen steg. - Var ska alla dessa bilar vid denna tid på morgonen?  Hinner vi? Vi lämnade byn vid halv nio och trodde att alla fransmän redan tagit sig till jobbet, men ack nej. När börjar de jobba?
När vi väl kom fram, lämnat den lilla bilen och tryckt ut våra boardingkort så kändes det bättre men jag vågade inte besöka damrummet förrän vi var igenom security. Allt gick snabbt och smidigt igenom säkerhetskontrollen även om mannens väska fick åka två varv genom skanningen. Undrar fortfarande varför! Hjärtfrekvensen är åter normal och det är snart dags för boarding.
Innan vi lämnade byn gick jag en liten minipromenad för att få frisk luft men också för att jag var färdig i god tid. Byn är vacker även när dimman ligger tät över husen.

Kyrkportalen

I går, vår sista dag på semestern ägnades mest åt tvätt och städning, men en promenad till grannbyn hann vi med. Vädret var soligt och varmt om man kan kalla 15 grader för varmt, men som skandinav i januari är man mer än tacksam för 15 grader och sol. Vi gjorde samma promenad som förra söndagen och stannade för lunch i Esparron.

Vägen ut ur byn

En del intressanta saker dyker upp i skogen. Undrar vem som suttit här och filosoferat?

Vakthund! Undrar vad den vaktar?

Vi kom fram till byns Bistro lagom för att upptäcka att hela restaurangen var fylld av gäster. Vi lyckades att förhandla oss till att vi fick sitta i soffan och äta. Ägarna var tveksamma till att det skulle fungera men vi stod på oss, flyttade undan de andra gästernas ytterkläder och slog oss ner.

Fräscht och snyggt på Bistron i Esparron

Utsikt från soffan

Även denna gång fick vi väldigt god och vällagad mat. Jag tog paté till förrätt även denna gång och till varmrätt blev det lammragu och pasta. Hur gott som helst. Vi känner inte många människor i vårt grannskap men jag är säker på att hälften av de som var på Bistron vet att vi kom från St. Martin. Efter snart 25 år som husägare på franska landsbygden vet invånarna mer oss än vad vi tror. Borgmästaren kallar oss för  Les Vikings, vilket jag inte vet om det är positivt eller motsatsen.

Funkade bra att äta med tallriken i knäet.

Efter långlunch och matkoma var det skönt att komma ut på promenad igen. Vi passerade jägarna på fälten som siktade efter hare, men de såg trevliga och vänliga ut när vi passerade. Osäkrade sina gevär och pratade glatt med oss när vi frågade vad de jagade. Lièvre!

Jägare som leker med sin hund. I bakgrunden syns vår by.

Lite nytta gjorde också under vår promenad när vi plockade ölburkar som någon oförsiktig person kastat utmed vägen. Vi hittade 7 ölburkar med en styrka av 8%. Inte konstigt att de blivit förvirrade och "glömt" att de var i naturen.

miljöinsats

Farväl

Tack för denna gång St. Martin. Vi fick en fantastiskt fin vecka med massor av sol och en försmak av våren. Katten kom inte för att säga hej, undrar varför? Nästa helg drar vi till Åre och kanske upplever snöstorm.

En lördag i januari

 I dag blev det en tidig morgon promenad innan solen knappt hunnit visa sig. Lite på gränsen till för mörkt men utrustad med reflexväst känner jag mig någorlunda säker. I går när jag promenerade på morgonen träffade jag inte på någon överhuvudtaget varken bil eller människa. - Ja förutom en lurvig stor svart hund som stirrade på mig (jag slet upp mitt larm, men hunden bara stod still och stirrade). I dag var det en karavan av terrängjeepar på väg ut i skogen fullastade med gnällande hundar och testosteronstinna jägare. Varje ledig stund verkar männen ägna sig åt att sitta i skogen och vänta på att skjuta på något. Ingen aning om de har någon jaktlycka.

Kyligt innan solen hunnit upp

Mitt på dagen när solen hunnit värma upp är det som vilken vårdag som helst även om det bara är januari. I Cassis som vi besökte i går blommade penséerna för fullt och det var så fint i parken.

Penséer i full blom

I dag blev det en tur till Aix en Provence som bjöd på härligt vårväder, 15 grader och solsken. Passade på att besöka loppisen som jag har berättat om flera gånger tidigare, men gjorde inget fynd. Den bokhylla som jag var spekulant på tog någon annan rakt framför näsan på mig. Lika bra det så slapp jag gå runt och släpa på hyllan och hur skulle jag fått in den i vår Fiat 500. - Det tänkte jag inte ens på. Tur han tog den. Mannen som tog hyllan var fransman, hans fru svenska och familjen hamnade senare på samma lunchrestaurang som vi, men var fanns hyllan. Den såg vi inte till.

På loppis kan man fynda sjömanskostym eller..

....varför inte en söt järnsäng till barnen.

Roligast hade kanske varit att inhandla en likadan säng som Sir Väs har i Robin Hood filmen

På lördagar är det marknad i Aix där det mesta kan inhandlas. Vi strosade mest runt och kollade på det ena marknadsståndet efter det andra utan att bli inspirerade. Knepigt, i dag var jag inte alls shoppingsugen. Hittade inte ens något kul till barnbarnet. Det finns hur mycket fina kläder som helst till små små barn, men vid 3 års ålder verkar det roliga ta slut. Här vinner Lindex, HM och KappAhl stort.
Det tog inte lång tid förrän det började knorra i magen och hungern tog över. Vi hittade en trevlig restaurang på ett av de små torgen och placerade oss på ett ledigt bord i solen.

Det råder fortfarande jultema på olika ställen. Här en fulldekorerad restaurang. Här placerade vi oss inte.

 Det var tur att vi njöt av solskenet medan magen knorrade eftersom det tog 1 timme innan vi fick in vår mat. Bordet bredvid oss hade beställt före och damen blev smått förbannad när vi fick pizza före henne. Det är inte lätt när blodsockret sjunker och alla blir lite irriterade. Maten smakade i alla fall gott när den väl kom och vi åt med god aptit.

Härliga pizzor

Mysig restaurang på ett av alla Aix torg. Här placerade vi oss.

Efter måltiden hade vi behövt fällstol och en stunds vila. Man hamnar lätt i matkoma efter pizza. Vi tog oss i kragen och promenerade runt en stund innan vi satte oss i bilen och styrde kosan hemåt. Väl hemma gick mannen ner i trädgården för att hugga ved och jag gick ut i solen för att plocka lite tändpinnar. Nu sitter jag här i köket med en sprakande brasa som värmer skönt medan mörkret sänker sig över byn. Näst sista kvällen.
I morgon planerar vi för en söndagspromenad genom skogen till Esparron för lunch på byns Bistro. Hem går vi över vinfälten. Samma tur som förra söndagen. En trevlig aktivitet som gärna får bli en vana.

Dagens utfärd

I dag bar det i väg på utfärd. Jag fick i väg mannen till Cassis vid Medelhavet. Cassis är som alltid trevligt att besöka vid alla olika årstider. En januari dag som denna hade vi turen att njuta av en temperatur runt 14 plusgrader, vilket man är helt nöjd med när man får rapport om regn och blåst hemifrån.

Ingen trängsel på stranden, men vi såg folk som simmade. Dock med våtdräkt på. Själv nöjde vi oss att sitta vid strandkanten och äta en macka.

På fredagar är det marknad i Cassis och som alltid är det kul att strosa runt och kolla utbudet. Några små inköp blev det till sist. Hittade goda oliver och ett gott bröd (bio). Kökulturen är något annorlunda än i Sverige och speciellt vid marknadsstånden. Det blev liksom aldrig min tur och jag blev så sur att jag var tvungen att gå ett varv innan jag bestämde mig för att gå tillbaka och köpa mina oliver. Gubbstruttar!

Härligt utbud

Detta kallar jag rädisor.

Runt hela hamnen var de flesta serveringar fulla av folk som njöt av sin lunch i solskenet. Här kan man bli serverad allt från skaldjursplatå till pizza, men vill du sitta vid kajkanten är priset högre än om man väljer en av de mindre restaurangerna på någon bakgata. Ibland är nog även maten godare och mer vällagad på bakgatorna.

Lunch vid kajkanten

Charmiga gränder

En skymt av hamnen mellan husen.

När vi var nöjda med sol och Medelhav åkte vi för att besöka Ravel i Aubange. Ravel är en gammal ansedd firma som tillverkar väldigt fina krukor. Både för utomhus och inomhusbruk. Det var krångligt värre att hitta dit eftersom ett tivoli upptog delar av vägen, vilket fick mannen att grymta. Vi körde fel ett antal gånger innan vi äntligen hittade dit. STÄNGT! -Jaha, när jag äntligen fått mannen att åka hit så är det stängt. Enligt deras hemsida skulle det vara öppet till 18.30, men när jag sökte vidare på nätet och läste mer noggrant hittade jag en annan sida som berättade att det var siesta stängt till 14.00, men inte ett ord om semesterstängt till den 5 januari. Himla snopet och trist, men ganska typiskt för France.

I dag är det djurtema

I dag är en lugn dag utan större aktivitet. Dagen har mest ägnats åt tvätt, städ och telefonsamtal. Min lilla mamma har skadat sitt ben på nyårsafton så det har varit mycket väntan på att få veta hur läget är. Just nu är läget lugnt och allt är under kontroll, men det var lite rörigt där ett tag när vi båda döttrar befinner oss långt hemifrån. Vi var åtminstone tillsammans vilket kändes bra.

En nöjd grannkatt som bäddar i filten. -Jag trivs bättre här!

 Efter en ovanligt torftig lunch bestående av knäckebröd med skinka så åkte vi en sväng till keramikfabriken i grannbyn Varages. Vi letade inte efter något speciellt och det var väldigt magert utbud efter alla helger. Speciellt i fyndavdelningen där jag brukar handla. Det blev kaffekoppar till yngsta dotterns väninna. Tyvärr får de stanna här tills vi åker bil till Sverige, men den som väntar väntar ej förgäves. När vi steg in i försäljningslokalen möttes vi av denna syn (bild nedan). Först trodde jag det var en leksakskatt typ gosedjur men nä. Här har fabrikskatten placerat sig mitt på det uppdukade utställningsbordet.

Ännu en nöjd katt

På vägen hem när vi var på väg uppför backen till byn möttes vi av hela fårskocken med sina två herdar. De är så fina.

På väg till grönare gräs

Det är bara att stanna bilen och vänta tills alla passerat. Märklig känsla att sitta omringad i bilen av hundratals får i olika åldrar. Alla de pyttesmå lammen kom sist.

Lite tveksamma är de allt när de ska passera på insidan av bilen.

Vart är vi på väg?

I kväll blir det en riktig gourmet middag, potatismos och korv. Ska bli gott!

Nyårshelg

Vi packade in oss alla tre, amerikanskan, jag och mannen i vår lilla hyrbil. En Fiat 500 och for i väg och lämnade ett kyligt men soligt Provence bakom oss för att ta oss de ca 30 milen till Languedoc och den lilla byn La Liquère för att fira nyår med min syster och svåger. Förvånansvärt vad mycket det får plats i en sådan minibil, men det kändes som man satt i bagageluckan när man var placerad i baksätet. Emellanåt fick jag sträcka ut benet mellan framsätena för att få blodet att cirkulera.. Vi ska inte tala om när man skulle tråckla sig ut.

Här åker tre vuxna personer med kuddar, påslakan, finkläder, klackskor, champagne, vin, bakelser, förrätt, efterrätt, handdukar och lite annat smått och gott.

 Vi var tvungna att ta fikapaus halvvägs och på det tråkigaste rastställe utmed vägen, vilket vi vet sedan tidigare resor på denna väg och därför hade vi förberett oss genom att inhandla pain au chocolat från bageriet hemmavid. Kaffe brukar varje ställe kunna fixa och så även denna gång. Rastställen på Autorouten har ofta tråkiga bakeoff- bakade croissanter och pain au chocolat och det vill man helst slippa om det går.

Pain au chocolat från hemmabageriet och kaffe från raststället

 Väl påfyllda och med blodet cirkulerande i alla kroppsdelar var det dags att ta plats i bilen igen för nästa stopp som blev Pezenas. Vi kunde inte komma för tidigt till systern eftersom de hade ett inplanerat möte med deras arkitekt och därav stoppet. I Pezenas finns många trevliga antikaffärer med hutlösa priser på det mesta. Fina saker, men onödigt dyrt. Jag vet betydligt bättre ställe med rimliga priser. I Aix en Provence finns en hel källare full med fina saker till bra pris. Som vanligt kom vi fram till affärerna samtidigt som de stängde för siesta och där stod vi och flera andra med långa näsor och kikade in genom grinden, men då kom ägaren och frågade om vi ville komma in och titta.

 - Ja, det ville vi gärna. Ägarna tog ingen specifik notis om kunderna utan de startade med att hälla upp champagne till sig själv för att fira in 2020.

Här serverar antikhandlaren sig själv och frun champagne till lunch.

Fina saker med hutlösa priser

En promenad genom Pezenas och en macka på lokala baren hann vi också med innan vi fortsatte vår bilfärd.

Fika utomhus på torget i Pezenas

Systerns hus i La Liquère

Efter att vi tömt den lilla bilen på vår packning och installerat oss i våra rum i systerns hus blev det ett besök i byns vinaffär och inköp av deras allra godaste rödvin. Någon transport av vin till Sverige lär det inte bli eftersom vi flyger så flaskorna får stanna i huset i Frankrike. Hälften av flaskorna ska stanna i amerikanskans hus.

Inköp av byns godaste rödvin

Vädret har varit fantastiskt i nyårshelgen och vi har promenerat mycket. Området bjuder på fina promenadstråk i vacker natur. På Nyårsafton fick vi sällskap av en liten Beagledam som följde med oss från grannbyn ända hem till systerns hus. Vi frågade flera personer på vägen om de kände till hunden, men ingen verkade veta. Den blev inbjuden i huset och fick njuta av lite svensk julskinka.

Matlagnings intresserad objuden gäst

Efter ett tag lurade vi in hunden i bilen med hjälp av julskinkan och hon lade sig lugnt tillrätta i baksätet och fick skjuts tillbaka till grannbyn. Där träffade vi på några män och frågade om de kände till hunden. - Åh, Napolean! Inga problem, de tog hand om hunden och tackade för hjälpen.
Tillbaka igen var det tomt och vi saknade vår lilla objudna gäst.

Kvällen nalkas och det är dags för dukning och matlagning. Full planering och aktivitet för att få allt att vara färdigt enligt schemat. Soppa till förrätt, oxfilé med potatisgratäng till huvudrätt och apelsiner i lag och vispgrädde till efterrätt. Allt smakade fantastiskt gott. Till oxfilén drack vi byns godaste rödvin, Malpas.

Full aktivitet i köket

Vi hann precis äta färdigt innan tolvslaget. Inte många raketer och absolut avsaknad av smällare, men likväl nyår. Skönt att slippa detta ofog med smällare.

Systern hade placerat en fin marschall i en hållare på gatan vid porten till huset, vilket förvirrade deras franska granne. Vad var det? och hur hade den hamnat på gatan? Var det något av alla ljus som trillat ner från fönstret? De är konstiga de där svenskarna. Vi försökte förklara så gott det gick med amerikanskans bästa skolfranska att i Sverige är det tradition att ha ljus utanför sitt hus vid festliga tillfällen. Vet inte riktigt hur förklaringen fungerade, men damen tog tacksamt emot en marschall som gåva. Fransmännen tycker stundtals att vi är knepiga med alla våra tända stearinljus, ljuslyktor och juleljus och förstår inte vitsen med det hela. Lika bra min systers granne vänjer sig för det kommer inte att minska eller ta slut.

Marschall som pryder sin plats utanför ytterdörren

Nyårsdagen ägnades åt ännu en trevlig promenadrunda i ett lika soligt väder som gårdagen.

Vacker utsikt

Utsikt över ortens Akvedukt som sträcker sig över dalen rakt över husen.

Vackert träd fullt med Sharonfrukter.

Efter en god lunch som svågern tillagade packade vi åter vår lilla Fiat 500 och styrde kosan hemåt igen. Innan jag lyckats låsa upp ytterdörren kom katten som en raket och väl inomhus mumsade den i sig Sheba. Grannarna har kommit hem igen, men katten verkar ändå föredra oss, vilket inte är konstigt. Mannen fick snabbt eld i kaminen och temperaturen i köket steg kvickt från 15 till 23 grader. Det blev en macka med lax och ett glas vatten till mat. Dags att sova. Godnatt