Sista dagen

 I dag är sista dagen på denna vistelse och vi är förberedda för hemfärd i morgon. I går eftermiddag sent gav jag mig ut för att fånga de sista solstrålarna innan de försvann bakom berget. 

I dag på morgonpromenaden mötte jag vallhunden redan uppe i byn. Den gillar inte mig och skällde och morrade. Jag bara tog fram mitt hundlarm och så for den in i skogen. Den är riktigt läskig. I dag hade jag inte möjlighet att leka fåraherde utan lät de får som betade på fel sida om vägen vara där. De hade tagit sig upp på taket på det gamla tvätteriet och var svåra att lura ner. Alla kompisarna bräker oroligt när delar av flocken är på egna äventyr. Det var säkert därför vallhunden var på irrfärd i byn. Den kanske inte är dummare än att den förstår att den har ett jobb att sköta.

Var är våra kompisar?

På andra sidan vägen, på taket.

I dag, onsdag är det marknadsdag i St. Maximin och vi åkte dit för att flanera runt och kanske köpa något som kunde fresta. Det blev inga stora inköp, endast pain au chocolate, en tidning och en pizzaslicer. Det var förvånansvärt många marknadsstånd, många fler än vi hade trott. Inte så mycket folk, vilket var skönt. Tyvärr så finns det ingen möjlighet till att fika någonstans så när man har flanerat färdigt så får man åka hem och fika. Tråkigt, men sånt är det i Covid-tider.

Marknad i St. Maximin

Vi tog en titt i ortens antikaffär när vi flanerat färdigt bland marknadsstånden. Jättefina saker, men tyvärr fick jag sådan imma på mina glasögon på grund av munskyddet så att jag knappast kunde se något. Väl värt ett besök och man kan säkert pruta till bra priser i dessa tiden. Det är inte så att det dräller av turister. Vi är i minoritet.

Mannen utanför antikaffären i St. Maximin

Det är ett härligt väder i dag igen även om det är något kyligt. Efter lunch, städning och packning gav vi oss ut på promenad. Ännu en runda i slottsskogen, den 5: i ordningen. Känns som ett tema denna semester, att utforska slottsskogen och hitta bra stigar för framtida promenader. Vi hittade ett bra fikaställe att använda istället för den blåsiga piazzan, en vacker glänta i parken. Förhoppningsvis blir det tillfälle för att fika med vänner i byn framöver. 

Härligt promenadväder

Väl tillbaka efter nästan 4 km:s promenad var det dags att fika på våra inköpta pain au chocolate. Vi sparar croissanterna till frukost innan avfärd i morgon.

Nu ska vi fira och skåla i champagne. Ett underverk har kommit till världen denna Trettondag 2021.

Mer väderbilder

I dagens inlägg blir det mycket fokus på vädret. Det är fascinerande med snö i Provence så jag gav mig ut på en runda i går kväll (inom godkänd tid, innan 20.00) för att ta lite bilder. Byn är så vacker i snöskrud.

Vägen upp till Slottsinfarten

Bistron ser väldigt inbjudande ut med terrass och träd täckta med snö. Svårt att tänka sig att där kan man sitta väldigt lättklädd en julikväll och njuta av god mat och bra musik.

.

Morgonpromenaden var kylig i dag med några minusgrader och jag är tacksam att jag som nordbo är utrustad med både bra klädsel och ordentliga skor. Inte helt enkelt att ta sig nerför backen ut ur byn på isig vägbana. I dag låg vallhunden på vakt precis intill staketet som håller fåren på plats. Den morrade och skällde på mig och det var nära att jag vände hemåt igen. Jag riktade hundlarmet mot den och den tystnade och lommade i väg. Förmodar att mitt hundlarm sänder ut någon väldigt hög signal som är obehaglig. Själv märker jag inget. Skickar tacksamt en tanke till amerikanskan som försett mig med detta fiffiga larm.

Kyligt i olivlunden

Solen bryter sakta igenom dimman som ligger som ett lock över dalen.

Byn vintertid

Vi bestämde oss efter frukost att njuta av det fina vintervädret och gav oss ut på en promenad. Tanken var först att ge oss bort mot Esparron och Artigues, men vi avstod den turen på grund av snö, halka och okänd terräng. Onödigt att ge sig i väg på okända stigar när det är isigt och kallt. Istället promenerade vi på gamla banvallen som förr i tiden trafikerades av tåg som även stannade i vår by. Tänk om rälsen hade fått vara kvar och tågen hade tuffat fram mellan byarna, vilken turistattraktion det hade varit. Trevliga tåg med god mat och goda viner där man med gott om tid kunnat njuta av landskapet och alla små fina byar som det passerade. 

Nu får vi istället använda banvallen för promenad. Alltid något.

Snötyngda olivträd

Vinfält 

Det var allt för i dag. Nu ska jag ut en liten sväng i solen innan det börjar mörkna. Vi har dock nöjet att ha ljuset längre på dagarna här än hemma i Sverige och ljuset är helt annorlunda.

Julväder i januari

 

Snötäckt yuccapalm

Äntligen blev det lite julväder, men inte hade jag förväntat mig att få det i Provence. Vi åkte för att handla vid lunchtid och när vi återvänder och kör över bergen så börjar det att snöa lätt. Ju närmare byn vi kommer desto mer sjunker temperaturen och snöfallet tilltar. Stora fina flingor eller mer som bomullstussar som faller mot marken och nu är det så kallt att snön faktiskt ligger kvar.

Byn är så fin i vinterskrud.

Morgonens promenad skedde som vanligt vid åtta-tiden då det precis ljusnat. I dag var alla fåren på rätt sida om staketet och kikade nyfiket på mig. Vallhunden såg jag inte röken av, men jag var beredd med mitt larm. Förhoppningsvis sov den gott någonstans bakom alla buskar.

Tre små sötnosar

Förutom att åka och handla och tvätta har det inte blivit speciellt mycket aktiviteter i dag. Vi börjar förbereda oss för hemfärd i slutet av veckan. Det blir inte mycket packning denna gång eftersom vi behöver baksätet som sovplats. Ett fåtal vinkartonger och lite annat smått och gott, men inte som det brukar bli. Inget är för övrigt som det brukar så varför skulle detta vara som vanligt. Vi måste vara ute ur Frankrike innan 18 eftersom den delen där gränsen når Tyskland har utegångsförbud. Sedan kör vi så långt vi orkar och bäddar ner oss i bilen i våra dunsovsäckar.

En kort promenad på eftermiddagen i snön för att föreviga har det blivit, men det är allt. I gårkväll lyckades jag slutföra mitt andra projekt när det gäller babysömnad. Jag är väl ganska nöjd med min insats. Nu väntar vi bara på att underverket ska titta ut. Har vi tur blir det i morgon eller kanske övermorgon.

På kvällen i går bjöds det på ännu en dålig DVD film, Gone Girl. Jag har ingen förkärlek till filmer med tema som denna. En del av er har säkert läst boken eftersom den är höjd till skyarna av många kritiker, men nä, inget för mig. Jag gick och lade mig innan slutet och läste Viveca Steens nyaste bok om mord i Åre. Bra bok, men skrämmande speciellt när dottern med familj bor där. Det verkar finnas en hel hög med galningar i Åreområdet.

Stilla kväll framför brasan med en dålig film på Tv:n

Idag har jag agerat fåraherde

I morse blev det promenad som vanligt. Även om jag sov i min sovsäck har natten varit fattig på sömn. Jag hörde klockans slag vid fyra, halv fem och så vidare, men vid sextiden sov jag nog igen tills mannen frågade om jag skulle ut och gå. - Ja, vad är klockan? - Åtta!

Upp och hoppa och på med alla träningskläder. En kylig morgon med noll grader och lite snöblandat regn. Mössa, vantar, reflexväst och hundlarm och marsch i väg. På vägen ner från byn hör jag fåren oroligt bräka och blir snart förvånad när det mitt på vägen står ett får och lugnt mumsar på något som frestat på fel sida om fårstängslet. Jag spanar snabbt in var vallhunden befinner sig eftersom en del av dessa hundar är väldigt opålitliga och har överfallit folk som promenerat i området. Nu var jag rädd att hunden ska komma springande för att skydda fåret som rymt. Jag är redo med mitt hundlarm samtidigt som jag spanar på hunden och försöker få fåret att ta sig tillbaka till flocken.

När jag närmar mig fåret blir den rädd och ser ut att fundera på vart den ska ta vägen, men bestämmer sig kvickt för att galant hoppa över staketet till flocken. Skulle inte förvåna mig om den hoppade ut igen när jag försvunnit bakom kröken. För gräset är ju alltid grönare på andra sidan, eller?

Dagen har annars mest varit som vilken stillsam söndag som helst. Jag har dammsugit till kattens förskräckelse. Hon verkar inte alls ha någon förståelse för städning och vill helst inte bli störd när hon vilar i soffan. Mon dieu!

Ny stig i parken

Efter lunch som bestod av egenhändigt piffad köpepizza tog vi ytterligare en promenad genom slottsparken. Denna gång hittade vi inte rätt ingång utan förvirrade oss redan från början. Jag tror vi får göra som Hans och Greta, märka vägen på något vis. Det blev ännu en ny runda med fantastisk utsikt mot alperna. Snön ligger vacker och orörd på alptopparna. Ingen får ju lov att använda liften för att ta sig upp i backarna så det är nog ganska orört i pisterna. Efter den 20 januari ska man få lov att åka lift igen med munskydd om nu inget annat beslut kommer. 

Sol och regn över bergen

I går kväll blev det ännu en filmkväll. Denna gång en mindre bra film med Meryl Streep där hon i huvudrollen är rocksångare. Knappast en komedi som det stod på fodralet utan mer åt det tragiska hållet då den handlar om en mamma som lämnar sina tre barn för att spela i ett rockband. Slutet var dock mer glädjefyllt. Ingen film att rekommendera. 

Till filmen åt vi lite gott tilltugg och drack av resterna från nyårschampagnen, en och annan chokladbit från gårdagen fanns också kvar att avnjuta. Jag fick tag i en supergod, den vita. Smakade lakrits och smörkola,

Resterna av nyårschampagnen med rostade baguette skivor och délice de tomates séchées.
En tomatröra gjord på torkade tomater som är sååå gott att ha som tilltugg.

Kväll i Provence

-Ja, jag har skaffat både router och franskt SIM-kort, men något internet har vi inte lyckats få. Så jag använder mig fortfarande av internet från Mairiet eller sitter på amerikanskans trappa och frysen ändan av mig. Jag har i alla fall lärt mig att ladda ner de bilder jag ska använda sen går jag in och bloggar vid köksbordet och återvänder till trappan för att ladda ner texten. Helt ok när vädret är bra.

Tulpaner utan glitter

 Vid denna tid efter jul och nyår längtar jag efter härligt krispiga och fräscha tulpaner och så även när jag befinner mig i Frankrike. Att hitta tulpaner utan glitter vid denna tid är som att leta efter en nål i en höstack. Befinner man sig på någon marknad med blommor är det betydligt enklare, men i dessa pandemi tider få man nöja sig med mataffärens utbud och då blir det med glitter och till ockerpris.

Jag tycker ändå att jag lyckades ganska bra efter en del letande. Hittade till slut tulpaner där det inte var glitter på själva blomman utan endast glittersprutade strån. Efter transport hem och efter att ha placerat buketten i en vas har vi nu glitter i bilen, på köksbordet och i princip överallt där det kan fastna. Jag är ändå nöjd med min bukett. Blommorna är av bästa kvalitet och kommer att stå sig fint resten av vår vistelse i huset. Det är fördelen med att ha en låg inomhus temperatur nattetid då ingen eldar i brasan.

I dag blev det ingen morgonpromenad, dels försov jag mig ännu en gång och dels snöade det utanför fönstret. Det är härligt med dunsovsäck och man sover toppenbra. Jag kanske ska prova det hemma också, men den goda sömnen kanske inte beror på sovsäcken eftersom mannen också sover bättre här och han har knappt täcke på sig medan jag har både och. Det är nog tystnaden och mörkret.

Lite svårt att se snöfallet, men det fanns där och pågick väl en halvtimma. Inte helt ovanligt med snöfall då och då i Provence, men det är nästan aldrig det lägger sig vitt på marken. Jag har dock varit med om det en gång då vi var här i februari för en del år sedan och det snöade ymnigt i flera timmar och snön låg så fint på olivträd och buxbom. Dagens första utflykt gick till grannbyn och inköp av bröd till både oss och Madame. Vi hann även med ett kort besök på keramik fabriken där den stackars personalen jobbade med ytterkläderna på pga. den låga temperaturen. Den arbetsmiljön hade nog aldrig funkat hemma och definitivt inte om det var jag som var anställd. - Frysa på jobbet! - Nä, aldrig i livet!

Om jag handlade något? -Ja, en liten äggkopp för 1 euro. Jag hade även plockat på mig 2 flaskor av byns olivolja som säljs i affären, men de var jag tvungen att betala med kontanter, vilket ingen av oss hade. Det var bara att snopet lämna kvar båda flaskorna och lämna affären.

Det inhandlades såklart goda croissanter som vi fikade på när vi väl var hemma igen efter vår korta utfärd

Vi fick skynda oss hem efter vår tur till grannbyn då vi lämnat katten ensam inomhus. Den katten börjar styra vårt liv. Den vägrade lämna huset. Först letade och letade vi och kunde inte hitta den, men till slut hittade jag henne under vår lilla järnsäng ihopkrupen i en korg med ulliga inneskor. Det kändes inte bra att behöva störa hennes sömn, men jag bet ihop och drog fram korgen, bar ner katten för trappan, öppnade ytterdörren och skulle placera katten på yttertrappan. Vips så tog hon ett skutt in igen och sprang snabbt uppför trappan och placerade sig i soffan. Vi gav upp, åkte i väg och lät katten vara inomhus. 

Efter hemkomst och gofika lockade vi ner katten från övervåningen med kattgodis och när hon ätit blev hon utlyft och lufsade surt i väg och vi kunde åka och handla mat i lugn och ro.

Det gäller att passa på att handla i mataffären när fransmännen äter lunch. Det är oftast helig tid för dem och då passar vi på att handla. Det var näst intill tomt i affären. Kassörskorna satt sysslolösa och väntade på kunder.

I går eftermiddag tog vi åter igen en promenad i slottsparken och även denna gång hamnade vi på nya ställen. Tredje gången gillt och fler nya och okända stigar att promenera på. Denna gång hamnade vi på baksidan av parken och här kan man se de imponerande valven som håller parken och delar av slottet på plats. Det är en magnifik byggteknik och man vill inte tänka på vilka som fått slava med att bära sten och bygga. Ja, inte var det de som skulle bo i slottet i alla fall.

Magnifik baksida

Kvällen tillbringade vi återigen framför brasan med en Beckfilm på Tv:n. Till filmen bjöds det på finchoklad från Höganäs. Mannen tyckte alla var goda medan jag kräset valde ut den med stjärnan på toppen, vilken jag sköljde ner med rosévin från Rabiega. Rödvin hade kanske varit godare till choklad, men jag är sjukt förtjust i rosévin och kan dricka det även vintertid och detta från Rabiega var superbt.

Vackert som ett konstverk

Och till slut en bild på damen som just nu försöker ta över vår vardag och styra våra liv.
Svår att motstå!

Missade tolvslaget

 Skål och Gott Nytt år till er alla. Själv missade jag tolvslaget och somnade långt innan vi gick in i år 2021.

Vi tog ett glas champagne innan maten och önskade varandra ett bra 2021 därefter åt vi en god middag med potatisgratäng, fläskfilé och till det drack vi ett gott rödvin från Languedoc. Vinet är inköpt förra nyår som vi firade hos min syster. I byn där de bor har de en vingård med fantastiskt rödvin. Det heter Malpas och finns på Systembolaget. Efter middag och lite ost bänkade vi oss vid brasan och ägnade oss åt att titta på en Beckfilm, sjukhusmord. Jag och katten i fåtöljen och mannen i soffan, det var nu ögonen började bli tunga och jag missade vitala delar av filmen. Det var lika bra att gå och lägga sig.

 -Vem mördaren var? -Ja, det fick jag veta i efterhand.

Jag sover fortfarande i min dunsovsäck även om vi lyckats värma upp huset ordentligt. När vi kom var det 9 grader inomhus, men nu har vi lyckats jobba upp temperaturen till 20-22 grader beroende på i vilket rum man befinner sig. Vårt sovrum är svalast och sovsäcken känns som ett bra alternativ. Här om dagen när jag skulle klä på mig var kläderna så iskalla så jag tror jag fick en uppfattning om hur det är att vinter bada. Absolut inget för mig! 

Den nya Bistron i byn börjar ta form och i nästa vecka den 7 januari är det invigning. Ska bli spännande att se vad de åstadkommit. Det är så tomt och trist när den inte är i drift och vi ser framemot många trevliga kvällar där när sommaren kommer. Hoppas allt nu fungerar på bästa sätt och att kunderna hittar tillbaka.

Gårdagens projekt med sömnad är färdigt och resultaten ser ni på bilden nedan.

Gårdagen var en heldag i byn och aktiviteterna därefter. Läsning, sömnad och promenad med pinn-plockning. Jag har en förkärlek till att plocka tändpinnar och jag lyckas oftast få med mig mannen att hjälpa till och så även denna gång. Det blev 2 påsar fulla med torra fina pinnar. Vad gör man inte för lite värme.

Efter promenad i slottsparken och pinnplock unnade vi oss varm äpple glögg med konjak och till det åt vi saffransvetebröd. Vetebrödet har vi haft med hemifrån och blev som nytt efter att värmts upp på kaminen i köket.

Härligt gott vetebröd med smak av saffran och choklad

Den här lilla godingen är i alla fall tacksam över att vi tagit oss ända till Frankrike i dessa pandemi tider.

Det blev ingen morgonpromenad i morse. Dels försov jag mig och dels regnade det. I stället måslade jag omkring i morgonrocken efter frukost fixade och fejade. Det går åt mycket stearinljus och det kräver en del att fylla på alla ljusstakar och hålla dem i trim. 

Jag kom i väg på promenad innan lunch och snart lunchtid. I dag ser jag framemot stekt prinskorv till lunch. Det är mycket av vår mat som åkt med i kylväskan hemifrån. I går åt vi sill och ägg till lunch också transporterat 200 mil för at avnjutas på franska landsbygden. Det blir ännu en stillsam dag här med lite pyssel och en tur i slottsparken. Vi har lyckats hitta en runda som inte slutar hos tuppen och hönorna. 

God fortsättning till er alla!