söndag 31 december 2017

Gott Nytt År

Vi önskar alla ett Gott Nytt År från Provence med denna bild tagen i går i Lourmarin.

Nyår firas utomhus
En härlig bild tagen på torget i Lourmarin där man kan fira nyår med att dricka champagne utomhus under kristallkrona.
I går passade amerikanskan och jag på att åka på utfärd. Ja, det var meningen att mannen också skulle följt med men han kände sig krasslig. Vi for i väg och besökte den ena byn efter den andra. Det blev Apt, Bonnieux, Lourmarin och där i mellan blev det även ett besök på en vingård.

Mot okända mål

Apt var en överraskning. Trevlig liten stad och just i går var det även marknad. Ett problem var parkering och vi lyckades hitta en plats lagom till marknaden packade ihop.

Bilar i överflöd
Apt bjöd på vackert väder och vi kunde avnjuta lunch utomhus i solen. Inget man är bortskämd med hittills. Vädret har varit nyckigt med blåst, regn och kyla. Det var härligt att få vända näsan mot solen. I dag, sista dagen på året har vi sol och ingen vind. Bra slut på ett bra år.

Lunch utomhus i vintersolen
Efter Apt styrde vi bilen mot Bonniuex. Vi tog kringelikrok vägen över stock och sten och helt plötsligt dök det upp en fin skylt som förkunnade att ett vinslott skulle finnas bakom kröken. Vi svängde av rakt ut i buschen och skumpade fram på värsta grusväg och plötsligt dök infarten till vingården upp med en magnifik infart.

Mot vininköp
Väl innanför grindarna fanns den mest fantastiska byggnad och trädgård. En skällande hund mötte oss och följde bilen ända fram genom trädgården till caven. Ingen av oss vågade sticka ut näsan. En äldre dam uppenbarade sig och räddade oss från hunden och bjöd in oss för vininköp. Hunden visade sig varade den snällaste och raraste och ville mest av allt leka.
Helt ofarlig
Det blev vars 2 flaskor rödvin. Priset var väl i högsta laget och när vi på kvällen smakade av underverket till rödvin så vet jag inte om flaskan var värd 16 euros. Jag har druckit mycket godare vin för 5-6 euro. Visserligen drack vi det till pizza, men lite mer hade jag nog förväntat mig. Jaja, etiketten var vacker och upplevelsen av den vackra vingården var värt priset. Man får se det som en inträdesbiljett.


M. Pinatel och Chateau de Mille
En vy från slottsträdgården
Efter vininköp rattade amerikanskan bilen vidare mot Bonnieux, men det blev bara en kort visit för att sedan åka vidare till Lourmarin. Här blev det en del inköp och självklart fika med kaffe och croissant. Vi hittade roliga affärer och framför allt en loppis/antik affär med roliga saker. Det blev sent innan vi lämnade och solen gav oss den vackraste nedgång över slottet i Lourmarin

Magiskt
Väl hemma igen blev det pizza och test av det nyinköpta vinet. Mannen eldade så att vi fick shunta med dörren för att kunna andas. +25 är lite i varmaste laget även för en fryskylling som jag.
Nyårskvällen ska firas med god mat och 2018 skålas i champagne. Kanske hörs vi i morgon, men det beror på vädret. Oväder med namnet Carmen hotas. Ny storm! vi som planerar vandring i morgon med picnic. Vi får väl se.

fredag 29 december 2017

Vinden har lagt sig

I dag har vinden mojnat och katten har äntligen dykt upp. Hon har tydligen varit på julledighet med familjen och var hemma hos oss framför brasan så fort de bromsat in utanför huset och öppnat bildörren. Det går ingen nöd på katten när vi inte är här. Hon är rund och go'.

Nöjd katt
Även om temperaturen fortfarande är samma som i går, +4 grader så känns det betydligt behagligare att vara utomhus. En kort promenad runda har jag avverkat nu precis innan solnedgång. Det är ljusaremycket längre än hemma och större möjligheter för att vara ute och skaffa D vitaminer.
Efter pyssel, städ och plock i morse for vi i väg till Maison du Monde för att  leta efter en liten lampa att ha i köket, men kom hem med champagne, tändblock och champinjoner. Jaja, lika bra det. Alla lampor var ruskigt fula.

Kläder för kyliga franska hus
  Ja, det finns skiftande utbud i mataffären. Funderade en kort sekund på en fleeceponcho med rosa prickar, men insåg att det nog var lite överkurs. Kanske något för en frusen fransyska? Inget för en skandinav uppväxt med kalasbyxor  ull och Lovikavantar.

Alperna bjuder på fantastiskt med snö för de som har möjlighet till skidåkning. Det har vräkt ner de senaste dagarna och förhållandena är verkligen god.

Utsikt över alperna från vår gata
Nu faller ett tunt stilla regn över mina fötter och min dator. Nu tar jag min tillflykt till  ett torrare ställe, inomhus. Dags att läsa slutet på min bok, Systrarna Tides sista sommar av Hanna Richell. Rekommenderas varmt.

torsdag 28 december 2017

Det är nu man älskar sin Klippan yllefilt

Vi anlände på sen-eftermiddagen till ett kyligt hus i ett blåsigt Provence. När vi landade i Nice var temperaturen  elva plus grader och vädret var ganska behagligt i solen, men ju närmre byn vi kom ju sämre blev vädret. Det regnade, blåste och temperaturen blev lägre och lägre.

Kylslaget Provence
Det tog oss en timme att förvandal temperaturen i huset, + 10 till behagliga 17 grader. Man uppskattar sina yllesockor, luddiga fårskinns inneskor och sin flanellpyjamas.

Brasan i köket
Det var snabbt in med ved i kaminen fyr i brasan så att värmen kam  sprida sig i köket. Mitt uppdrag var att värma upp övervåningen och försöka få värmen att sprida sig in i sovrummet. Lyckades så där, men det är då man älskar sin Klippanfilt. Flanellbyjamas, duntäcke och yllefilt sen klarar man sig hela natten. God sömn blev det också till långt fram på morgonen. Sen är det bara att börja om och elda igen. Det blev absolut ingen morgonpromenad. Fy fanken vad kallt det är. 4 plusgrader och minst kuling. Det viner och knakar i hela huset. Härligt att sitta inne och äta frukost framför brasan.
Nu sitter jag ute och bloggar. Det går ganska bra om man bortser från att fingrarna håller på att stelna. Snabbbloggning!
I kväll blir der middag med gäster och de är egna medhavda inneskor som krävs. Golvet kommer nog inte bli varmt denna veckan. Vi utesluter sval champagne som fördrink och bjuder på vin chaud istället. Jag har redan förberett.

vin chaud
 Byn är julsmyckad upp över tänderna med tallar, rosetter och paket.


JUldekoration
Vinden har gjort att julen redan rasat ut
Tack för i dag. Nu är batteriet slut och mina fingrar också.

fredag 22 december 2017

Jultomten kom tidigt till Skåne



Julen firades tidigt i år. Vi startade julklappsutdelningen redan en vecka för tidigt.

Sötaste tomten
Det gäller att passa p¨å när alla är samlade på en och samma plats. Så när barnbarnet med familj återvände från Bali och mellanlandade i Viken för att lindra "jetlaggen" passade vi på att fira jul. Inte för att barnbarnet kommer att komma i håg sin för tidiga julafton, men för tomten alias mormor var det en kväll att minnas. En go' och glad unge på julen, vad mer kan en mormor önska sig.



Även dotterns katt njuter av julklapparna på sitt eget sätt


En sådan goding
Den för tidiga julen tog slut lika fort som den börjat och huset blev plötsligt väldigt tomt när barn, barnbarn och katt lämnade oss för att återvända norrut.

En ensam leksak kvarglömd
Men det är inte helt fel att köra julafton en vecka i förväg. Nu känns tiden fram till den vanliga julafton lugn och behaglig. De flesta julklapparna är utdelade och en julmiddag väntar hos systern med samma gäng förutom äldsta dottern med familj.
Några lediga dagar i hemmet blir det innan avfärd till Frankrike. Arkitekten har gjort sitt jobb, tror vi. Vi får väl se. Enligt Madame har hon lämnat besked om att ansökan om bygglov är i vägskickat, men till vad är lite oklart. Blev det med eller utan utsikt?
Ett brev från kommunen har anlänt i vår brevlåda, men innehållet är svårt att förstå. Brevet följer med tillbaka till byn och översättning med hjälp av Madame.
Vi ser framemot att inte göra något alls, fira nyår med vänner och mysa med Mystique. Hur bloggandet ska fortgå beror på vädret. Det lovas regn de två första dagarna och då är det ofrestande att tillbringa tid utomhus för att stjäla internetuppkoppling. Håll ut! Plötsligt är jag on line igen.

God Jul till er alla frankofiler

lördag 4 november 2017

Så kom hon äntligen, arkitekten.

Jodå, hon kom, men inte vid avtalad tid utan 45 minuter senare. Dock ringde hon och meddelade sig, vilket innebar tid till att avfrosta kyl/frys. Sista dagen är så där tråkigt effektiv och man vill hinna så mycket som möjligt för att slippa en massa städbestyr på morgonen när man ska lämna.
När hon väl dök upp var hon lika pigg, glad och franskt obekymrad som alltid. Att vi hade väntat på besked sedan augusti var inget som kom på tal och man kan ju undra hur jag skulle lyckats framföra det på ett bra sätt. Balkong diskuterades, men vi förstod snabbt att det var ingen option. Så noll balkong för tillfället.
Terassen hon ritat såg väldigt fin ut ända tills vi började diskutera mått. 130 cm hög mur framför utsikten! Oupps, det kräver nog en mänsklig längd på ca 210 cm om man ska kunna njuta av utsikten när man sitter ned. Alltså ståutsikt, vad är det?
Hon fick i uppgift att rita om, max 80 högt. Nu började det roliga. Att söka tillstånd kräver många signaturer.

En liten del av pappershögen
6 identiska pappershögar med minst 5 papper i varje att signera utav oss båda. Därefter signerade mannen minst lika många högar själv. Skumt är det att inte jag fick signera den högen. Kändes stenålder både med alla papper, signaturer och ojämnlikhet.
Nu ska arkitekten dyka upp hemma hos Madame på tisdag och visa de ändrade ritningarna för godkännande innan de skickas till Toulon för tillståndsprövning.
Spännande när vi helst vill ha en liten balkong. Det är bara att gilla läget och flyta med. Det blir kanske en tummetott!

torsdag 2 november 2017

Nu kommer hon

Efter ett antal telefonsamtal under flera månaders tid är det då äntligen dags. Om en halvtimma väntas arkitekten dyka upp i Madames kök. Vi får väl se. Man är ju luttrad efter alla dessa år, men skam den som ger sig. Resultatet har jag ingen gissning om. Balkong känns tveksamt, men står högst på önskelistan. Byggnadsnämnden är omutlig just för tillfället, men allt kan hända när man minst anar.
Dagen har varit molnig men varm, 18, 19 grader. Det får man vara nöjd med.

Morgonpromenad. Höstfärger på träden.
När vi väl fått reda på vilken dag och tid arkitekten tänkt anlända åkte vi till Aix för en sista utflykt innan hemfärd. I morgon blir det frukost, stänga huset och i väg till Nice. Jag har funderat och placerat ljusstakarna. Är för tillfället nöjd. Vi får väl se vad jag tycker nästa gång jag anländer.

Vackert mot stenväggen
Vår gästfrihet har spridit sig i kattledet. Nu har vi fått en ny kompis som ligger på dörrmattan och tror det ska regna manna från himlen. Tyvärr men vår kattkvot är fylld. Söt är du, men du får tigga på annat håll.

Jag vill också komma in och ligga framför brasan.
Dags att avsluta bloggandet. Nu ska jag spetsa öronen för franska språket. Mot mötet med arkitekten.

onsdag 1 november 2017

En vanlig tisdagkväll

En vanlig tisdagkväll i St. Martin då festar vi loss på Madames 80 års present från borgmästaren. En god champagne och till det en härlig ugnsbakad lax. En god måltid som man blev både mätt och glad av.

Trevlig gåva som vi avnjutit tillsammans med Madame
I dag fick jag sällskap på morgonrundan av amerikanskan och samtidigt hade vi lektion i att samla tändpinnar till brasan. Det måste vara stuns i pinnarna annars ger de ingen energi att starta en brasa med. Hon kommer att lära sig. Vid varje middagstillfälle har vi eldningsteknik. Det går framåt.

Soluppgång över olivlunden
 I dag blev det ändå samma gamla vanliga utfärd som vanligt, men vi lyckades få två stycken på samma dag. Marknad i St. Maximin och Cassis. Marknaden i St. Maximin är flyttad under tiden det grävs inne i centrum, men jag tycker nog att det är nog så bra och mer överskådligt. Kanske handlarna och restaurangägarna inte är av samma åsikt eftersom det nog är ett minskat antal besök i centrum, men i dag hade de ändå inte öppet. Det är helgdag, vilket vi helt missat. Fransmän älskar helgdagar och då är det söndag hela dagen även om det är onsdag. Stängt, stängt och stängt.
Lite inköp blev det allt på marknaden och även i Cassis. - Ja, vi hann även med en runda på Decathlon som hade extra öppet även i dag (söndag).

Alla helglediga fransmän var i Cassis
Det var vi och alla andra lediga fransmän som njöt av att strosa runt i solen i Cassis och när man tröttnat på marknad och inköp ja då ska alla fika eller äta lunch. Vi lyckades att få ett bord där vi kunde sippa på en kaffe och tugga på medhavda croissanter medan vi begrundade folkvimlet.
Lunch åt vi vid stranden med utsikt över Medelhavet. Faktiskt bästa platsen förutom att man får servera sig själv med medhavd picnic, men det var nog ett klokt beslut om man tittade på mängden folk som väntade på mat på de folkfyllda restaurangerna.

Utsikt under picnic
I Cassis var det italiensk vecka och vi fastande vid ett stånd som sålde de mest fantastiska cashmere tröjor. De blev några inköp i olika modeller och kulörer.

Italiensk vecka
Väl hemma igen sitter jag här i mörkret och bloggar. Jag funderar på hur jag ska placera mina båda ljusstakar och kanske blir det en bild när jag tänkt färdigt. Jag har fått en ny katt kompis som stryker runt benen och jamar. Vi gav den vatten i morse och nu tror den att vi är själsfränder. Vår franska granne tröttnade på mjauandet och ryckte ut med lite kattmat. Heder åt denna fransyska.
Dags att gå inomhus och fixa med brasan. Härligt med soliga och varma dagar och mysigt med lite kyliga kvällar. På det sättet får man allt. Massor av D-vitaminer och massor med mys.
Vädret väntas hålla i sig till helgen då de lovar både åska och regn. Fransmännen jublar om det blir regn här i Provence. Det har inte fallit en droppe sedan mitten av september.

tisdag 31 oktober 2017

Adoption av ljusstake

Så kom dagen då det var dags att hämta och ta emot ljusstaken som ett svenskt par från Lourges  så generöst bett oss att förvalta tillsammans med en nästan likadan som vi redan har. Nu är paret fullkomligt och jag tror att det är en maskulin och en feminin ljusstake. I alla fall ger de sådana vibbar och det var den feminina som blev adoperad och flyttade in i St. Martin.

Nyinflyttad
Vi for till Berne för att träffas och överta ljusstaken. Det blev en trevlig lunch tillsammans i ett fantastiskt väder. Känns lyxigt att kunna sitta ute och äta näst sista dagen i oktober. Efter söndagens blåst och kyla blev måndagen en fin solig dag helt utan vind. Berne är ett fint utflyktmål även om allt är väldigt tillrättalagt. Trädgården och hotellet är 5 stjärnigt och att få en skymt av själva hotellbyggnaden med trädgård är omöjligt. Man får nöja sig med parken runt Bistron och vinaffären.

Mängder av oliver
Vingården består inte bara av vinfält utan även av massor av olivträd som så här års dignar av oliver. Dags att skörda?
Jag hade svårt att hålla mig och började plocka, men snart stoppade mannen mig och jag insåg att det nog inte bara var otillåtet utan även onödigt. Vad ska jag ha råa oliver till? De måste först ligga i salt i 2 månader och sedan ska de läggas i någon god inläggning. - Nä, jag lade ner projektet.
Efter lunch strosade vi runt och njöt i solen.





Vi fick tips av paret från Lourges om en vinaffär vid RN7 i Les Arces och vips var vi på väg dit efter lunch, inköp och promenad. Vilken affär, men hade vi inte fått tipset hade vi lätt passerat skylten som så väldigt modern och trist ut.

800 vinsorter
Vem kan tro att bakom infarten döljer sig en vinaffär utöver det vanliga. 800 vinsorter från Provence. Liknelsen i Sverige är en godisaffär typ flygplanet utanför Örekelljunga. Istället för påse fick man en korg med eller utan hjul att fylla med vinflaskor. Röda, vita eller rosa.



Fransk godispåse
Enormt utbud
Svårt att välja när utbudet är så stort. Vi gick på de flaskor som hade priset under 10 euros och med en vacker etikett. Det är på vinst och förlust, men väldigt kul.

I dag vet jag inte riktigt vad vi ska göra. Kanske ingenting. Det är soligt, stilla och skönt i byn. händer inte mycket. Efter morgonrunda som startade redan 7 i morse har jag satt i gång tvättmaskinen, pysslat lite inomhus och nu sitter jag här ute, mitt i byn och bloggar på amerikanskans internet. Borgmästaren har låst sitt internet och försett det med lösenord. -Ja, det var kanske inte en dag för tidigt. Vi tyckte nog alla som använde oss av deras nät att det var lite konstigt, men bra så länge det gick. Det ryktas om fiber 2019. Vi får väl se.

söndag 29 oktober 2017

Dagens okända utflyktsmål

I dag var målet kapellet/grottan som finns på Saint Baume där det sägs att Maria Magdalena bott eller vad hon nu gjort där. Ni vet hon som umgicks med Jesus.

I Frankrike kallas hon Madeleine, men det är samma dam.
Det hade varit bra om vi haft en riktig karta som varit detaljerad, men vi lyckades hitta till parkeringsplasten där vandringen startar. Tog lite tid för först hamnade vi i Nans les Pins ( stavas det så) och där var det marknad. Den kunde vi ju inte missa. En promenad för att skanna av utbudet och även om den var liten så var den bättre än marknaden i Brignoles. Efter att vi skannat av utbudet stod dagens första fika på schemat. In med varsin smördegsbakad äpplebakelse och till det drack vi medhavt termoskaffe. Gott!

En del av utbudet på marknaden. Levande höns!
Fikapaus i solen innan ens vår vandring startat.
så småningom hittade vi till starten, men det var långt upp i bergen på kurviga vägar med fritt fall vid sidan.
Vacker vandring upp till kapellet i härlig höstsol.

Vackert
Svårt att se, men kapellet ligger där högst upp insprängt i berget.

Lägg till bildtext
Vackert ställe men lite märkligt. Om vi förstod franskan rätt så kan man här köpa en plakett över sitt dödfödda barn och få det placerat på väggen inne i kapellet. Kanske missförstod vi allt ihop, men lite spooky var det. Jag köpte och tände ett ljus för de som inte längre är med oss.
Plaketter med namn 
Otrolig utsikt
På vägen ner kom helt plötsligt en bil körande förbi oss. En Range Rover mitt i skogen på vandringsleden. I den satt en munk. Inte mycket asketiskt liv nu för tiden. 4WD nerför berget för att köpa baugette, eller?

Här kommer munken och sprider holy dust!
Väl hemma igen är det lite höstlikt. Vinden viner runt byn och även om det är +17 grader känns det ruggigt och mannen värmer sig inomhus vid brasan medan jag sitter ute med stela fingrar och huttrar.
Nu går jag in!