Mannen kom tillbaka överlycklig. Dels hade han hittat ett par jättefina mörk oranga skidbyxor och dessutom fick han så mycket komplimanger av damen i skidaffären att han handlade. Damen berömde hans smala höfter och tyckte att han gott kunde ha damstorlek. Ojojoj....klart det blev köp av. Men han har faktiskt ett ganska smärt höftparti ( även om en del andra bucklor finns). Byxorna var riktigt snygga och han blev lycklig som en skolepåg.
Vi lyckades ta oss upp i backarna igen och dottern hittade på att vi skulle åka till en av hennes favoritbackar som ligger i den andra byn. Ja, vi började storstilat. Upp i liften, upp i nästa lift och här började jag fundera på vad vi sysslade med. Näst intill tomt på folk, ingen sikt och snö som vräker ner framför skidorna. Tänk om de stänger liften och vi inte kommer tillbaka.? Mannen och dottern verkar vara befriade från oroskänslor. Ja, det är väl mammagenen som dyker upp.
Väl uppe på toppen efter tre liftar skulle vi ta oss ner till nästa system. Nu sade jag ifrån! Kommer jag ner levande för denna backe åker jag direkt upp med liften igen och tillbaka hem. Vi kom ner efter mycket möda, skratt och besvär. Det är inte lätt att ta sig nerför en röd/blå backe med högar av snö som dessutom är ganska trög. Det blev många skratt och mycket snö innanför kragen. Väl nere stod liften stilla och vi fick alla några fundersamma sekunder innan liftgubben startade upp liften och lät oss kliva på. Väl uppe igen bestämde vi oss för att nästa stopp var after ski och så blev det. Därefter hem till lägenheterna genom snöhögarna. Nu var jag rejält trött!
Det snöar fortfarande kraftigt, stora bomullstussar!
Vi får väl hoppas på en förändring inför vår sista skiddag i morgon.
Det blev en rolig, blöt och fostrande dag i backen.
Vi är glada för att vi tog beslutet att hyra garageplats till vår bil, inomhus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar