Nu blev det väldigt tyst i huset

Dottern och pojkvännen är lämnade i Nice och det blev väldigt tyst i huset. Unoturneringen slutade som jag trodde. Pojkvännen segrade och dottern kom på jumboplats. Där i mellan hamnade jag och mannen.

Segraren ser nöjd ut. Förloraren ser mindre nöjd ut

Dagens besök i Nice blev både roligt och händelserikt. Incheckningen på hotellet gav oss ett gott skratt, vilket den manlige ynglingen i receptionen var helt ovetande om.

 Medan dottern checkade in blev receptionisten avbruten av en irriterad utländsk (ej fransk) medelålders herre som hade problem att förstå sig på fjärrkontrollen till TV:n. Gästen försökte förklara att han ville se på TV eftersom hans fru var trött och skulle vila (antagligen fick mannen inte gå på stan själv).
Det blev ganska roligt när mannen sade - my wife is very tired och receptionisten som inte var så haj på engelska säger - Can I send you a girl to your room to help you. Det blev ju jättekul. Receptionisten menade förstås att han skulle få hjälp med TV:n, men det blev ett roligt och vi skrattade gott åt missförståndet. Mannen tog sin fjärrkontroll och försvann.

Vi blev bjudna på god lunch i gamla stan som tack för alla utfärder, mat och Unospel. Maten var god, men servicen på restaurangen var värre än Fawlty Towers.
Servitörerna var verkligen i en klass för sig själv. Ny på jobbet skylten saknades på alla tre som försökte servera. En kurs i lean hade inte heller varit fel. Vi beställde olika rätter och pojkvännen som är väldigt matglad tog en tre rätters meny. Först kom dotterns pizza sen kom mannens moules frites därefter min sallad nicoise och sist pojkvännens förrätt. Allt var helt osynkat!

Servitören förstod inte riktigt när jag gärna ville ha vinegrette på min sallad istället för rödvins vinäger som serverades till. Aldrig har jag väl fått en sallad nicoise utan vinegrette? Min tallrik for ut i köket och kom tillbaka med någon oklar dressing som var okej.

När alla ätit färdigt och mannen ska resa sig för att tala i telefon med sin mamma river han upp fingret på en spik på stolen. Blodet rinner längs med fingrarna. Reagerar personalen? Nä, inte mycket. Till slut lyckas jag få tag på någon som kommer ochh stirrar förvirrat på stolen! Dessutom tar han stolen och försvinner. Där står mannen med blodet rinnande. Till slut kommer någon med plåster och sårtvätt, men stolen var fortfarande försvunnen.

Stående omplåstring

Betalningen och glassen var en hel historia till, men vi fick i allafall betala till slut. Kortautomaten gick sönder och långt om länge kom någon och talade om att kontanter gick bra.

Efter den lunchen à la Pang i bygget var det skönt att svalka fötterna

Nu sitter jag här i byn och lyssnar på musik från Bistron. Härlig kontrast till bruset i Nice.  I kväll blir det rester. De få som är kvar.
Tack för en kul vecka.