Vinden viner runt husen i byn

I dag är det riktigt blåsigt. Det blåser mistral och vinden viner runt husen, luckor som inte är ordentligt fastsatta smäller och parasollen far i väg. Att det är mistral innebär att temperaturen åter är normal och nästan ett behov av kofta. Allt under 27 är kofta!

Vi åkte i väg tidigt i morse för att vara i Cassis innan alla andra. Det är marknad i Cassis på onsdagar och även om den är liten i jämförelse med St. Maximin så är den trevlig. Det är kul att kombinera marknad med sol och bad. Nere vid havet var vinden inte så påtaglig som här i byn utan det var väldigt behagligt på stranden.

grillning

Jag är försiktig med solen och hade smörjt in mig noga innan avfärd, men en liten bit på ryggen hade jag missat och det syns nu. Ett parti rödgrillat skinn mellan skulderbladen.

+ 26

Vattnet var som sammet och temperaturen +26. Det gillar en badkruka som jag. Vågade bara steka mig i 2 timmar sedan sammanstrålade jag med mannen för lunch. Solen brände i mellanåt så mycket så att jag fick känslan av att jag låg på ett stekbord.

I morse var jag på promenad redan i ottan och fick uppleva en fantastisk soluppgång.

morgonstund har guld i mun

I går kväll fick vi njuta av den vackra solnedgången. Det känns bra att kunna ha möjligheten att få ta del av dessa vackra soluppgångar och solnedgångar. Livskvalitet.

solnedgång

Medan solen gick ner njöt vi  av god mat som Madame bjöd oss på alluette sans tête, rakt översatt är det fåglar utan huvud. I verkligheten är det färsfyllda biffar. Hur gott som helst.

Tack för god mat

I kväll kommer vår mat att få intagas inomhus pga den starka vinden. Det går inte att sitta i trädgården när allt viner omkring. Det är första gången på semestern som vi får sitta inomhus. Dagarna bara försvinner och nu går det på sista versen.  Ingen aning om allt som vi tänkt och planerat att göra är utfört, men det blir som det blir. Allt tar tid i den sydfranska världen.