Patriotens dag

I dag är det någon för oss tidigare okänd speciell dag då fransmännen åker runt och är patriotiska. Besöker byar och är allmänt kulturella i sin hembygd. Hela dagen har det varit folkvandring framför vårt köksfönster av alla de sorters människor. Äldre med stöttande yngre släktingar har knatat uppför backen utanför vårt hus, Unga människor som puttat barnvagnar uppför och en och annan tonåring som vacklat på alltför höga skor. Alla varianter är lika besvärliga i byns branta och ojämnt stenlagda gator.
Deras mål har varit slottet som tornar upp sig högst upp i byn och dagen till ära erbjuds visning och utanför serverar festkommiten vin och tilltugg.

Dagens evenemang

Själv åkte vi en runda till en av grannbyarna, Montmeyan, för att ta reda på vad en  lökmarknad har att erbjuda. En hel del utöver lök!

Vi kom tillbaka med allt annat än lök. Vem kan motstå att inhandla vin från Cotignac när de saluförs rakt framför näsan. En röd och en rosé inhandlades. Vi orkade inte släpa på fler flaskor. Jag paxade att rosén ska förgylla våra rester efter gårdagens lasagne. Vi brukar turas om. Varannan dag rött och varannan dag rosé. I-landsproblem! vilket vin ska vi välja i dag? Det är mycket mat på sådana här marknader och denna var inget undantag. God pizza med karamelliserad gul lök och sardeller inhandlades till lunch och ett gott hembakt lökbröd att avnjuta till frukosten i morgon.
Självklart hann vi med både fika och ett besök i byns kyrka där vi som alltid vid våra kyrkobesök tänder ljus för nära och kära som inte längre är med oss i jordelivet.

En del av marknadens utbud. Vacker vitlök på vackert täcke

När vi kom hem till byn igen försökte vi oss på att vara lite kulturella och tog en promenad upp till slottet för att ta del av visningen, men det blev aldrig någon medan vi var kvar. Först skulle det ta en halvtimma, sen var det 10 minuter och ytterligare 10 minuter. När 50 minuter passerat kom det några vänner till guiden och då skulle vi plötsligt vänta tills de ätit upp sin korv. Nu var mitt blodsocker lite för lågt och jag behövde äta min lökpizza till lunch. Vi gick hem utan något kulturellt inslag. Lite sur var jag allt. Ibland är fransmännen så ostrukturerade att man får tuppjuck.