Cyanväteröka pjäxor

 Nu besväras även mannen över lukten från mina innerskor till pjärxorna. Han undrar om det går att cyanväteröka pjäxorna. - Bakterier äter upp dina innerskor från insidan. Gnag, gnag, gnag. Haha ingen talar ostraffat illa om mina pjäxor. Jag kommer aldrig att ge upp mina allra bästa pjäxor som jag haft under hela min skid- livstid. Jag är fortfarnade lyrisk över killen som fixade underverken i Chamonix.

Fungerar även som chipsskålshållare på balkongen. Kanske en ny smak på chipsen?

Jäklar vad bra det går att åka i dag och så äntligen, äntligen kom det. Berömmet! - Jag är imponerad. När mannen ger positiv feedback om skidåkning så är det bara att slicka i sig och lagra berömmet för att plocka fram vid framtida behov.
 Mr. skiinstructor himself har sagt att jag imponerar. WOW! Jag tycker själv att jag var på topp i dag, vilket antagligen berodde på att jag ägnade 20 minuter av morgonen till jägaren, happy baby och skosnöret. Jag frågade mannen om han ville vara med, men han rynkade bara på pannan och höjde på ögonbrynen och försvann ut ut rummet. Tänk vad han missar. En massa godis för stela muskler hos 50 plussare. Själv flöt jag runt i pisten, vilket säkert berodde på yinyogan på morgonen. Tack Karin Jönsson på Sans & Balans. Din röst är ständigt i mitt huvud när jag åker. - Ja, så sug in magmusklerna!

Bra dag i pisten

I dag har vi lagt upp en ny strategi över dagens åk. Det gäller att åka i de backar som är lagom uppmjukade av solen på morgonen och på eftermiddagen åker man i de som inte blivit lika hårt åtgångna av sol, värme och pelikaner.
Backen utanför hotellet är superbra på morgonen så den ägnade vi ganska mycket tid åt att åka upp och ner i. Därefter for vi runt i hela systemet från Vars les Claux till Risoul. En del liftar är hopplöst långsamma och vi har döpt alla. Det är segliften, trögliften, slöliften, snabba knappliften, skuttliften, gröna liften och sen har en del backar också fått egna namn. Det är glidarbacken, gropen och backen för gott självförtroende.

Det här är värsta trögliften. Här vill man inte hamna när snön vräker ner och blåsten yr om öronen.

Trögliften har vid en tidigare resa varit orsak till att en av våra medresenärer aldrig mer åker stollift. Liften går väldigt högt upp och personen i fråga var gråvit i ansiktet när vi äntligen kom upp. Efter den liftturen är det bara knappliftar som gäller för honom. Ett jobbigt sätt att försöka ta sig runt i ett skidsystem. Kräver en speciell och logistisk plan för att åka skidor i mer än en backe.

Snabbknapplift

Annars var dagens största äventyr ett toalettbesök vid fika dags. Baren vi besökte hade toaletten placerad i källaren och för att komma dit var man tvungen att ta sig ner via den allra minsta spiraltrappa jag sett. Hela min lilla pjäxfot i storlek 36 fick inte plats på trappsteget och knappt min kropp i samma storlek. När jag väl kom in och skulle lätta på trycket slog jag huvudet i handtorken som var placerad vid väggen mitt emot. Här hade det varit bra med hjälmen på. Annars var baren en av de bättre och trevligare i Risoul. Här intog vi fika med kaffe och croissant vid lunchtid. Vi fikar när andra äter lunch.

Mannen packar ner inköp av baugette i Risoul. Gott till lunch.

Lunchen intogs sent och eftermiddagens åk startade inte förrän efter 3. Det blev några åk innan vi intog balkongen för after ski vid 5-tiden. En timme att steka sig på innan solen försvinner bakom berget.
Ni behöver inte vara oroliga.
Allt är inte stängt. Vi har inga bekymmer att åka. Det gäller bara att välja rätt backar.

Det mesta är fortfarande öppet

Det går absolut ingen nöd på oss. Det finns backar så det räcker och jag har ju kocken med mig även om favorit restaurangen stängt. I morgon ska vi besöka restaurangen nedanför vårt hotell, men i kväll kockar mannen. Det blir hamburgare!
Inredningen i lägenheten är speciell och mest speciellt är detta skåp. Det ser ut som vi har ett utedass inomhus!

Mina kläder ligger i utedasset.