På väg tillbaka igen

Min minisemester är över och jag har lämnat Provence och byn för den här gången. Provence har bjudit på fantstiskt härligt väder. Sol och värme varje dag när morgonens dimma lättat. Gårdagens solbadande gav t.o.m märke efter bikinin. Nu får mannen och grannens katt fortsätta roa sig tillsammans några dagar innan det är dags även för honom att åka tillbaka till Sverige och hösten.

Jag tycker att vi hunnit med massor av trevligt på så få dagar och det gick mycket bättre att lämna bylivet än vad jag trodde. Det är förstås väldigt praktiskt när mannen är på plats både före och efter en kort visit för allt är redo när man kommer och man slipper plocka undan när man reser hem. Allt fixar mannen och start och slutsträckan när jag kommer på besök är kort och snabb.

Slottet i morgon dimma

Det är ju förstås onödigt långt till flygplatsen i Nice och mannen får ju köra fram och tillbaka, men det får bli hans utflykt. Han kanske hinner ned ett besök på Cap 3000 och lite shopping eller en fika med utsikt över stranden och Medelhavet.

Vi har varken sett röken av ved ( haha) eller av någon arkitekt. Lite märkligt att arkitekten inte hört av sig eller ringt tillbaka, men man är ju ganksa luttrad. Plötsligt händer det!

Veden är ju lite besynnerligt att den inte levererats och nu är det inte så många dagar kvar som mannen kan ta hand om den. Det hade varit bra om den kom i morgon och fanns färdig att använda till nästa resa i slutet av oktober.
Jag längtade efter att sitta framför brasan och mysa, men det har varit för varmt och att elda var inte att tänka på. Vi har haft det bra ändå med god mat, gott vin och stearinljus.

I går blev det pizza från byns pizzabil och vi åt tillsammans med Östersundsparet i deras nyinköpta hus. Det hade jag väl aldrig trott när jag i våras satt på bänken och bloggade och blev tillfrågad att följa med och titta på huset. Nu satt vi i deras kök och åt i huset som vi tillsammans tittat på. Ibland händer oväntade saker och man hamnar i nya och spännande sammanhang.

À bientôt