Vårsolen följde med mig till Skåne

Vacker dag att vakna upp till hemma i Skåne. Allt är just nu förlåtet. Dimma, minusgrader och snö långt in i april för nu skiner solen och det är en behaglig temperatur. Jag har till och med kunnat sitta i trädgården och läsa ut min sista del av böckerna om Emma. Bra feelgoodböcker skrivna av Katarina Davidsson. Dessutom vandrar huvudpersonen på Campostela leden på tal om vägvisaren vi hittade här om dagen mitt i skogen på vägt från byn till Esparron.
Resan hem gick bra även om flyget var en halvtimma försenat, men denna gången slapp jag ta tåget och kunde istället lifta med paret från Halmstad som var på samma flyg.

Nu får Mystique skifta till mannens knä. Dags för mig att åka hem

Kändes lite märkligt att ta avsked av mannen och lämna honom i Provence, men han har ju Mystique att umgås med och Madame. Grannarna har lämnat katten och åkt i väg över helgen utan att säga något. Märkliga djurägare, men de vet att katten hellre profiterar på mat hos oss än hos dem själva. Hon är en riktig utekatt med en päls som är fet som lammpäls. Katthåren sitter fast i våra mattor. Mannen tar nagelborsten till hjälp för att få bort hennes gråa päls från de äkta mattorna.

På vägen över heden som delvis är svårt skadad av förra sommarens brand växer stora fält med vilda små påskliljor.

Innan det var dags för mig att lämna byn åkte vi en tur till St.Maximin för att strosa runt lite och fika. Det byggs och rörs även här och gruset yrde i vinden. Vi hade tur som fick bra plats på uteservering och var skyddade från grusstorm. En god kopp kaffe och en sista minicroissant är aldrig fel. Vädret bjöd på sol och väl hemma i byn igen fanns det tid för en stund i solstolen i trädgården innan lunchen var färdig, omelett och sallad. Mannen fixade en god lunch för att frugan ska stå sig under hemresan, men det varade bara till flygplatsen i Nice innan det behövdes påfyllning med en god tonfiskmacka. Där var för övrigt så mycket folk att det var svårt för alla att hitta någonstans att sitta. Vi hade tur och lyckades komma över 3 platser med ryggstöd. Det blev en ganska lång väntan men med en bra bok tillhands så gick tiden fort.

Jag kommer att sakna goda middagar framför brasan och mannen förstås, men han kommer förhoppningsvis hem till helgen.

Att sakna...

Jag saknar mina morgonpromenader och "min" olivlund, men istället får jag nu ta kvällspromenader efter jobbet.

Solen på väg upp bakom olivträden

Min semester har varit fantastisk på alla sätt och vis. Bra skidåkning, många goda middagar, trevligt umgänge, vandringar, besök i Aix, kvalitetstid framför brasan, sol och mycket mer. Hoppas jag lyckas konservera en del och spara för att plocka fram vid behov, men känner jag mig själv rätt så rullar vardagen på igen om några dagar och längtan efter ny resa pockar på.
Men någon arkitekt har vi inte sett röken av och balkong eller terass är lika långt från verkligheten som tidigare.