Min önskan var att få åka till marknaden i Cotignac och mannen är inte alls svår att få med sig på marknadsbesök. Han styr glatt bilen mot alla marknader som frun önskar åka på. Vi kom i väg ovanligt tidigt och marknaden var tom på folk.
Tomt och behagligt |
Alltid lika kul att iaktta människorna från caféer med en kopp kaffe.
Sarronger, necessärer och skjortor |
Härlig fransk vy, cyklar, olivträd och en fontän |
Jag var även tvungen att köpa den lilla ensamma äpplekakan längst ner till höger |
Även några flaskor vin från kooperativet |
Efter marknadsbesöket har vi inte gjort många knop. Sågat och huggit upp veden, planterat några blommor i rabatten som jag hoppas ska överleva och läst i solstolen.
Hela vår dagsrytm är rubbad. Den funkade någorlunda när dottern med barn var här, men nu. Lunch vid 2-tiden, fika vid halv 5 och sen mat vid 8-tiden. Sen kvällspromenad som är något nytt och trevligt inslag. Därefter dags att sova och sen om igen. Livet levs i en bubbla. Snart dags att ta hål på den och åka hem 🤣.
På promenaderna spanar vi samtidigt efter bra ved. Mannen har drabbats av samma samlande som jag.
Barnen tycker vi är knäppa. Jag tycker vi är smarta 🤣 |
Kvällarna är vackra och promenaderna bjuder ibland på oväntade möten.
Så fin och ståtlig |
Nu närmar sig avfärd till Sverige och man drabbas av den där konstiga känslan att det är ingen idé. Vi ska ändå snart åka hem. I allt man gör finns en förberedelse för att man snart ska lämna. Knepigt.
Jag var uppe tidigt i dag och promenerade. Varje morgon är annorlunda och denna morgon var inte lik någon annan.
Magiskt |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar