Etapp 3, 13 mil !

Denna tredje dag var motig på morgonen och kroppen kändes seg och skulle nog gärna vilja stanna kvar i slottsmiljö och njuta i vilstolen bredvid poolen, men planen var en annan. Kroppen svettades bara den såg skymten av min cykel och innan första kilometern var jag helt svettig i ansiktet och lite varstans.
Min kropp var fortfarande på högvarv efter att arbetat och fördelat ut alla näringsämnen från den jättepizza som jag intog under gårdagskvällen. Vi blev skjutsade till en helt underbar liten by 5 min från slottet. Auvillar är från och med nu en av mina favoritbyar. Här intog vi pizza och jag slog på stort och beställde in en 33cm:s pizza. Man kunde välja mellan 29cm och 33, men jag satsade på den största. Härligt god pizza med chévre, skinka och honung, men efter ett tag stod den mig upp i halsen.

Ser väldigt frestande och god ut så här nästföljande dag. Hade nog kunnat hugga in på den just nu.

En by att bli förälskad i

Vackert

I byn Auvillar träffade vi på ett flertal svenskar, vilket kändes spoky. Vad och hur har de hamnat här? Vet de något som vi inte har en aning om? eller är det bara slumpen.

Kroppen kämpade fortfarande på i morse, men det var bara att stoppa in en croissant och en garanterat fiberfri macka till frukost. Inte konstigt jag svettades.

Utfart från slottet.

Väl ute på cykelvägen längs med kanalen fick jag mig en rejäl överraskning och höll på att tappa koncentrationen och fara rakt ut i kanalvattnet. Vad var det som just korsade cykelvägen? Ett jädra stort lurvigt djur med tänder stora som sockerbitar längst fram. Vi har funderat på vad det är som låter i buskarna vid sidan av kanalen. Det låter som en korsning av en kärlekskrank katt och en papegoja som vrålar samtidigt och nu vet vi. De som slåss i buskarna är något utterliknande råttdjur som jag förknippar med Skånes djurpark i Höör. Vi såg dem redan i Bordeaux, men trodde de rymt från något zoo och nu förstår vi att de tillhör den naturliga faunan i området.

Vad är detta för djur?

Dagen började segt men rättade till sig efter första fikan med macka med mina sista rallarkorvar. Efter det var jag på G.

Min alltid medföljande och fyllda tupperware burk.

I dag har vi cyklat långt och passerat Toulouse, vilket gav ett annat perspektiv på den annars idylliska lugna turen längs med kanalen. Vi diskuterade hur mycket idyll man kan ta in och om vi behövde trycka på control alt delete, men helt plötsligt var idyllen försvunnen och verkligheten med dess baksidor gjorde sig påmind. Vi kom med cykel in i Toulouse från den mindre attraktiva infarten längs med kanalen. T.o.m cykelvägen blev av sämre standard och stundtals var man tacksam för att man inte har benägenhet för framfall eller ytrustad med löständer. Båda hade garanterat fallit ut.
Kanalen kantades av mindre lyckosamma människor som fallit utanför tryggheten och byggt sina skjul och papphus vid kanten av kanalen. Stundtals kändes cykelfärden direkt olustig.

Kontrast till den annars pittoreska och stillsamma omgivning runt kanalen

Det var inte helt enkelt att ta sig genom staden och jag är glad att jag kom igenom med alla kroppsdelar i behåll. Ett inferno av tutande, visslande och svischande runt cykeln. Polisbilar och poliser utrustade med k-pistar mitt i stan. Nä fort ut härifrån. Tyvärr Toulouse, ingen plats som gav mersmak.

Mannen mitt i gatan läsandes karta.

Det tog lång tid att ta sig igenom och väl igenom pustade vi båda ut. Jag började bli rejält trött och mitt vatten och även mitt preparerade resorbvatten var på väg att ta slut när en serveringsbil dök upp. Färskpressad apelsinjuice! Jag kunde kysst marken och tillbett tjejen som pressade juicen så glad var jag över att hittat ett ställe med både juice och kaffe. Att jag sen hade min pain au chocolate kvar sedan frukost var ren och skär lycka för en matsuktande kropp. Det finns inte så många behov att tillfredställa under en cykelsemester. Det är torra kläder, säng att sova i, tak över huvudet, vatten, resorb och inte minst MAT. Man blir helt fixerad vid grundläggande behov. Jag köpte ny make-up på Kastrup, men ännu har jag varken andvänt min mascara eller min nya ögonpenna. Helt oväsentligt. Däremot har jag läppstift vid varje kvällsmåltid, men har tonat ner färgen en aning. Funkade inte riktigt med cérise till cykeloutfit. Fick en bli något mer lågmäld färg.

Hon kommer aldrig att få veta hur lycklig hon gjorde mig med färskpressad apelsinjuice

Efter juice intag tänkte vi börja leta boende, men som tur var visste vi inte att det skulle ta ytterligare 50km. Det är inte enkelt att hitta ställen att bo på längs med kanalen och när vi äntligen hittade ett chambre d'hôtes var det fullbelagt. Ägarna var bussiga att ringa någon kompis i grannbyn som hade lediga rum och vips var jag i sadeln igen och cyklade 6 km till. Nu bor vi hos en irländare med fransk fru i en liten by som heter Villenouvelle. Jag kastade mig i poolen direkt och sedan blev det god middag och nu sömn. Jag har tyvärr glömt mitt favoritnattlinne på slottet. Trauma!

Ännu ett boende att minnas

I morgon planerar vi att cykla till Carcassonne, vilket blir en kortare tur på mellan 6-7 mil. Om vi hittar rätt från början. God natt. Här sover vi med vidöppna fönster med vacker utsikt över kullarna.