Tålamodsprövande dag

I dag är en knepig dag för tålamodet. Vi kom i säng i normal tid i går kväll och jag var utvilad långt innan sju i morse. Det var lika bra att ta sig ur sängen och ut och promenera. Svalt och skönt när solen knappt hunnit upp bakom slottet.

Slottet i tidig morgonsol

Efter frukost fick jag för mig att sängkläderna skulle bytas och for i väg och fyllde tvättmaskinen, men den var helt stendöd och ville inte starta. Mannen ryckte ut men inte blev resultatet bättre för det. Helt utan elektricitet. Maskinen fungerade som vanligt i måndags. Vi lämnade maskinen åt sitt öde och åkte i väg på marknad istället.
Vägen över heden är avstängd i flera veckor för asfaltering och vi fick ta vägen över Rians för att komma till St.Maximin.

Utbudet är som vanligt även om placeringen är ovanlig

Marknaden är dessutom omplacerad och finns på 2 ställen. Dels vid vägen som börjar vid rondellen vid Hyper U och dels inne i centrum. Lite förvirrande men det mesta hittade vi, oliver, jordgubbar, tomater.

Vackra att titta på, vilken färg!

Att fika i centrum kräver också lite tålamod. Ljudet som uppstår när stenar ska delas och läggas i fina mönster är en prövning för örat. Vi placerade oss så långt från arbetet som var möjligt. Det kommer att bli ett fint torg när det blir färdigt. Stor plats till alla restauranger och cafeer att ha uteserveringar.
Väl hemma igen startade mannen felsökning på tvättmaskinen, vilket resulterat i att den står mitt på golvet fortfarande UR FUNKTION. Det blev till att traska upp till Madame och be om experthjälp. Förhoppningsvis dyker det upp någon kunnig person innan tvätthögen växt kämpahög. Vi får väl göra som tidigare åka i väg och tvätta i automat, men nu kom jag på att sängen är obäddad och lakanen är i den obrukbara tvättmaskinen.
Dags att leta fram nya och bädda, men först väntar middag.

Efter lunch blev det inte mycket gjort. Saknar min tvättmaskin och fick istället ägna mig åt Jenny Colgan och hennes bok, det lilla biblioteket. Efter ett tag i stillhet börjar det rycka i kroppen och jag bestämmer mig för att fortsätta med mitt projekt " sy kuddar till barnbarnets nya rum". Jag har släpat med mig allt som behövs och fick också fart på mannen att bära ner min mammas gamla symaskin i trädgården. Kuddarna tillklippta, maskinen inkopplad med 3 sladdar och nu skulle det sys.

Allt förberett, men...

Nu bråkar även symaskinen och jag får mannen att hämta skruvmejsel och börjar skruva isär eländet. Väl ihopskruvad igen är jag förhoppningsfull, men ack nej. Nu är det nära psykakuten eller vad det nu kan heta på franska. Efter gemensam felsökning kommer vi fram till att hela "huset" som håller skottspolen är lös och detta orkar vi inte med just nu. Nu har vi två dystra projekt att ta tag i under morgondagen, men tvättmaskinen är värst. Sy kan jag göra hemma i Sverige. Barnbarnet får vänta med att piffa sitt rum.

Sömnaden får vänta. Nu blir det middag istället.

Kanske skulle man bara ta och chilla som katten. Den har det bra när vi är här och göder och kelar med den.

Dags att fixa sallad, duka och öppna vinet. I morgon väntar nya utmaningar.
Grannens bin har flyttat efter påtryckning. Skönt tycker vi och tackar de som styrt upp det hela.