Adrenalin ut genom öronen

En vacker morgon och hela dagen har varit fantastiskt fin. Vi åkte till Cassis för att vandra i Calanquerna och solen sken från en klarblå himmel och temperaturen visade på +23 grader. Klädvalet vi hade gjoert var inte riktigt efter dagens väder och de mesta fick lämnas i bilen. Dunväst var överkurs.

Stranden var välbesökt av solande och badande

 Det var märkligt att se folk sola och bada. Det är ju ändå den 27 oktober och bikini är inte något som jag ens har tänkt att ta med. Vi var ju här för att vandra och gav oss snabbt i väg mot vandringsleden, trodde vi. Vi gick fel, fick vända och börja om. Hallå, kära fransmän hur skyltar ni? Alla irrade huller om buller och visste inte riktigt var leden startade. Till slut hittade vi rätt väg och hamnade på den mest fantastiskt vackra väg med utsikt över Medelhavet.

Vi hittade badvikar som man endast kommer till med båt och kanske inte den enklaste vägen att gå. Vandringen är inget för halta och lytta. Knäsvaga göre sig icke besvär. På grund av dålig skyltning gick vi fel väg ännu en gång och kom till en ny Calanque och här var det liksom återvändsgränd om man inte klättrade över bergskammen.

Små blå streck att följa

 En genväg som vi båda trodde var en smart väg. Här pumpade adrenalinet ut genom varje por och jag funderade stundtals på vad min mamma skulle sagt om hon visste. Nu vet hon ju, men jag är still alive. Konstigt att även vid 57 års ålder tänker man - tur inte mamma vet.

Picnic på en klippavsats

Vi vände en gång och tog paus för att fundera ut bästa vägen och efter att jag på något sätt drabbats av ungdomligt övermod bestämde vi oss för att fortsätta klättringen uppför. Vid nästa klippavsats hade en familj picnic (med barn och allt) och när de hörde mig uttrycka min tveksamhet så talade de glatt om att det blir bara värre. Runt klippavsatsen är det svart klättring. Nu insåg jag min begränsning och bestämde mig för att leva lite till. Jag klättrade ner igen, vilket inte var det lättaste. Så jäkla brant och dessutom halt. Mannen följde efter och vi tog samma väg som vi kommit tillbaka för att sedan fortsätta på förhoppningsvis rätt vandringsled.

Bitvis enkel vandring

Det blev en härlig vandring i solsken, men ingen enkel vandring. Det är bitvis väldigt brant och underlaget är stenar i rörelse. Man blir fundersam när man möter familjer med hundar och väldigt små barn. Några av barnen kunde inte gå själv utan satt i ryggsäck och föräldrarna var utrustade med skor liknande flipflop. Ingen bra kombo på hala kalkstenar som dessutom rör sig. Det ryktas om att 8 personer fått sätta livet till under året på vandringar här. Jag är inte förvånad.

Vykortsvackert

En härlig dag. 4 timmars vandring. Jag kan rekommendera rundan/äventyret till våghalsiga, vältränade personer med bra utrustning. Åk inte dit vid minsta regn då blir det kasebana utför stupet.