Stilla söndag

I dag har det varit lugnt och stilla. Inte mycket aktivitet. Det mest spännande som hänt i dag är att jag hittade en handväska på muren vid slottet. Jag gick ut tidigt i dag redan strax efter 7 och när jag avslutade min promenad vid slottet såg jag något som låg på muren och när jag kom närmre visade det sig vara en axelväska.

Kvarglömd handväska

Försiktig som jag är tog jag hem den och öppnade den tillsammans med mannen. Väskan var full av saker som de flesta är väldigt rädda om. Körkort, nycklar, kontokort mm. Jag kände genast igen damen på körkortet och begav mig till huset där jag vet att hon bor. Gissa om hon blev förvånad när det står en människa utanför dörren med hennes handväska tidigt en söndag morgon. Väskan hade legat på muren hela natten och hon hade inte ens märkt att hon var av med den. I bland har man tur och det hade hon just i dag.

tidig morgonpromenad

Slottet i morgonsol

Efter promenad och levererad axelväska åt vi frukost i trädgården. På söndagar tycker mannen att jag kan få min vilja igenom och äta frukost utomhus. Jag gillar verkligen att äta i det fria, väldigt mycket mer än min man gör och vill helst sitta ute och äta varenda måltid. Vi har kompromissat gällande frukostar och jag har accepterat en gång i veckan. Lunch och middag är alltid utomhus förutom när vädret inte tillåter det. Lite meckigt är det att fixa frukost i trädgården och därför blir det på söndagar, vilodagen.

Fortfarande filmjölk från Skånemejeriet på frukostbordet.

Katten, mannen och jag har annars mest tillbringat dagen i var sin stol under parasollen, läsandes var sin bok. Katten har passat på att ta plats i stolen så fort någon av oss har rest oss för att hämta vatten, koka kaffe eller fixa lunch. Har vi inte haft något ärende så har hon kommit och lagt sig på oss. Allt för att bli kelad med.

Efter gårdagens trädgårdsarbete och pynt med solcellslampor blev det väldigt mysigt i trädgården. Vi hade en fin kväll med goda grillspett, vacker solnedgång och fint ljus av våra solcellslampor.

Lyser fint i fikonträdet

Svalt rosévin i solnedgången

Solen går ner bakom bergen

Tyvärr är Bistron i byn stängd vilket medför att det är så tyst så att det nästan gör ont i öronen. Ingen musik, inget skrammel av bestick och porslin och inga skratt. Det är lite sorgligt och vi hoppas alla att någon driftig person vill komma och starta upp den igen, men det lär inte bli denna sommar. Inget annat är som vanligt och inte livet i byn heller. Byborna håller sig mest inomhus eller för sig själv på bänken med avstånd till varandra och allt kindpussande har upphört (dock inte mig emot). Jag gillade inte det något vidare innan Corona heller. I morgon startar obligatoriskt munskydd på i alla offentliga rum. Det är bara att rätta sig i ledet och gilla läget.