Väckt av väckarklocka

I dag var det dags för bilen att åka till verkstad för att få nya bromsskivor och hjullagren utbytta. Mannen ville vara tidigt på plats eftersom, först på plats först färdig. Det händer inte annars att vi använder väckarklocka utan oftast vaknar vi i lagom tid ändå, men i dag ville vi inte chansa. Det ska bli skönt att få bilen fixad så att man slipper tänka på att bli stående någonstans på franska vischan. Jag gick på promenad medan mannen åt frukost och sedan när han åkt i väg fixade jag min frukost och gick ner i trädgården och myste för mig själv.

Morgondimman är fortfarande kvar

Vad skulle jag helt plötsligt göra med flera timmars egentid medan mannen gick och väntade på att bilen skulle bli färdig? Det blev lite fix i trädgården, tvätt och sedan gick jag upp på vinden och städade lite där. Mätte väggarna och drömde om ett renoverat rum. Någon terrass tror jag inte det blir i min tid och kanske är det onödigt att lägga så mycket pengar för att kunna se bergen i fjärran. Det är i alla fall vad jag intalar mig själv. Kanske ska jag nöja mig med att få rummet fixat och vara glad för det. Vi får se. Det är trögt nu med både det ena och det andra. Covid förhöjer inte stämningen precis. De flesta hantverkare ligger långt efter med sina arbeten och verkar inte vilja ha fler uppdrag just nu.

Att Bistron är stängd är trist. Det är förskräckligt tyst i byn och man saknar all musik och allt skratt. Inte för att vi har sprungit ner dörrarna, men den gav byn ett liv och det var trevligt att kunna gå dit, äta och ta del av de musikföreställningar som gavs varje fredag under sommaren.
Det ser faktiskt ganska sorgligt ut med en helt tom Bistro.

Tomt och öde

På eftermiddagen när bilen var tillbaka lagad och i gott skick var jag tvungen att åka och besöka banken i Rians. I Frankrike måste man alltid åka till den bank där man öppnade sitt konto för att få hjälp med ärenden. Mitt Mastercard var utgånget och det var lite snopet när jag skulle betala i affären. Nu ska jag få ett nytt även om de påstod att jag redan fått ett, men inte vet jag var det kortet är. Jag stod på mig och bankmannen gav med sig. Inom en vecka ska jag kunna hämta ut det på Credit Agricole och innan dess ska jag svara på ett sms med en kod för att få min nya kortkod och sedan ska jag få ett mail via min egen franska banksida (inloggad) för att veta när jag ska hämta mitt kort. Lagom invecklat och bökigt. Vi får väl se när jag kan handla med kortet igen, men under tiden kan jag inte slösa på pengarna jag överfört innan avfärd från Sverige. Dumt!
Annars händer inte så mycket. Det är lugnt och behagligt i solstolen under parasollen. I dag har jag testat SF15 så vi får väl se hur kroppen ser ut i kväll. En aktivitet är att se till så att solcellslamporna är laddade inför kvällen. - Ja, det är på den stressnivån livet ser ut här. Passa tvättmaskinen, byta bok och ladda solcellslamporna. Inte alltför betungande.

Laddade inför kvällen