Ormen är i sitt bo, men..

Prick åtta i morse dök hantverkarna upp i ytterdörren ( ovanligt med hantverkare i tid!) och direkt började de med arbetet att få in ormen i sitt bo vilket inte skulle visa sig vara mer problemfyllt än någon av oss hade trott. Att få röret på plats i skorstenen skulle visa sig vara den enkla delen av arbetet. De "sprang" upp och ner mellan hustaket och rummet på andra våningen, klättrade som alpinister på tak och väggar. Det var så man knappast vågade titta. Säkerhetssele/lina??? nä.. helt onödigt. Vi lämnade nyckeln till hantverkaren och gav oss i väg mot Aix en Provence för en lugn och behaglig dag, trodde vi. När vi var på motorvägen ringde Madame första gången - det är problem. Det är nu man börjar fundera, vad man gett sig in på och dessutom kan man inte själv kommunicera med hantverkaren. Känner sig som en andra klassens idiot. Vi blir upplysta om att insatsen inte får plats och vad gör vi nu? Va! ja det kan man undra. Ge oss fem minuters betänketid så ringer vi tillbaka. Första bästa lediga parkeringsficka i utkanten av Aix blir vår tankezon. Mannen ringer Madame och frågar om hantverkarna har några egna förslag. Jo att riva skiten och bygga upp en ny. Tack vi återkommer. Vi kör vidare in mot centrum för att parkera och blir åter igen uppringda för att ta ett beslut. Telefonsamtalet bryts när vi befinner oss i parkeringsgaraget och vi får ytterligare några minuter på oss att fundera. När vi väl är ute ur garaget är beslutet tagit och vi är lättade. Riv skiten om det hjälper, men kom och bygg upp en nu spis inom snar framtid. Killen lovar att göra detta redan i morgon. Shoppingtiden i Aix blev lite kortare än vanligt eftersom mycket tid gick åt till beslut och telefon samtal, men en klänning till min mamma hittade jag och en sänglampa till mannen (oj, vad glad han blev). Väl hemma har vi nu begrundat verket. Insatsen är på plats och ormen är i skorstenen. Allt är uppstädat och fint. Man blir glad av sådana hantverkare. Tack!