Jag hatar sista dagen..

....och nu hatar jag nästan även näst sista dagen. Dagen har än så länge enbart bestått av städning, trädgårdsarbete och sortering. Vi försöker göra allt trist näst sista dagen för att göra något mer trevligt sista dagen. Vi får väl se hur trevlig morgondagen blir, men den blir säkert trevligare aktivitet än städning och trädgårdsarbete.

Fortfarande lugn och ro, morgonpromenad

Efter frukost startade jag längst ner i caven, torkade alla hyllor, putsade badrummet och dammsög. Sorterade ut sådant som jag ansåg passé och besökte soptunnan ett antal gånger. Fortsatte städprojektet i mittvåningen och därefter högst upp. Blev på dåligt humör, vilket jag oftast blir när hemfärd närmar sig.

Katten klistrad i knät

I dag gick det ut över mannen då han satt med katten i knäet och läste bok med jag för runt som en yrhätta och städade och fixade. Befogat eller ej? Jag vet inte, han åkte i alla fall i väg till affären och köpte fika och då blev jag lite nöjd. Vi fikade när andra åt lunch och därefter startade vi operation trädgårdsarbete. Undrar hur mycket man kan klippa på blåregnet? Det märks knappt. 

Mannen syns knappt för allt blåregn

Nu är allt piff bortplockat, inte en solcellslampa så långt ögat når och lika kul som det är när allt ska hängas upp och trädgården piffas lika trist är när allt ska ner igen. En del av blommorna har jag planterat i Halmstadsparets tomma krukor.

Planterat och vattnat

 

Vi får se om de gillar blommorna och om de överlever annars får de gräva upp och kasta. Min hibiskus ska jag adoptera bort till Madame som har födelsedag dagen vi lämnar. Det blir en bra gåva. Nu är projekt hemresa avslutat för i dag. Jag har landat i solstolen och ska snart försöka hitta en ny bok, men jag har kommit på att jag kan skriva delar av bloggen på min mobil, vilket jag gör nu och sen kan jag redigera på datorn när hela gänget från byn gått hem och min internetplats är ledig. Nu kan jag deras rutiner de går ut under platanen vid halv två och hem igen halv sju. De pladdrar oavbrutet i 5 timmar utan fika 🤔. Hade det varit i Sverige (vilket man önskat att de äldre hade kunnat göra) hade någon haft kaffe med sig och någon hade bakat en kaka som man delat på, men här har de missat det mysiga med fika. Jag skulle verkligen sakna dem om de inte satt där och pladdrade. De är en del av byn och sorgligt nog har några redan fallit i från. 

Mannen har fått för sig att våra cyklar som vi har på vinden ska hem och han har monterat ner en cykel som ska med i packningen denna gång. Det är den första cykeln som inhandlades här. Hur fin som helst, inte en rostfläck, men jag undrar vad vi ska ha den till hemma. Bäst hade varit om någon här hade velat köpa den, men försäljningen har gått trögt. Vi har försökt.

Under denna semestern har vi sett ett nytt fenomen som vi aldrig sett tidigare, hela familjer som är ute och cyklar. Fruar, barn och män cyklar tillsammans. Det är något nytt positivt inslag på vägarna och kanske är det Covid vi har att tacka för detta.

Fransk familj på cykeltur alla iklädda hjälm,

Undrar om katten vet att vi är inne på fjärde semesterveckan och att vi snart lämnar henne med hennes egen familj. Hon satt i mitt knä när vi åt frukost och när jag började mitt städprojekt placerade hon sig lämpligt i mannens knä. Sötebrödsdagarna för hennes del är snart slut för denna gång. Nu blir det till att jaga ödlor och knapra på gamla torrisar igen. 

Vädret är lite knepigt och jag undrar om det kan bli en sista grillkväll i trädgården. Det har börjat blåsa ordentligt igen efter att det varit ganska stilla under hela dagen. I går fick vi i alla fall en kväll ute även om det blev oväntat kyligt mot slutet och jag fick dra på mig en sjal. Det blev frittata (stavas det så?) på rester av grillspetten från dagen innan och efteråt åt vi färska fikon med getost. Hur gott som helst!

Frittata

Fikon med getost

Varje gång jag äter getost med aska på kan jag inte låta bli att tänka på Agneta i boken Je m'appele Agneta. Ni som gillar Frankrike och tokiga böcker, läs den! Författaren heter Hamberg och just nu har jag glömt hennes förnamn. Nu kom jag på det, hon heter Emma.

I morgon blir det besök på marknaden i St. Maximin de la St. Baume. Det blir nog det roliga på vår sista semesterdag och vi har faktiskt inte hunnit besöka marknaden en enda gång under vår vistelse så ja det blir nog trevligt. Man kan alltid fika, det gillar jag. Mer fika åt folket!