söndag 8 maj 2016

Grusad väg

Ännu en fantastisk morgon med sol och stillhet i trädgården. Inga nybakade bullar i dag utan det blev rostat bröd direkt taget ur frysen, men en behaglig stund i morgonsolen tillsammans med gråsparvar och sädersärlor. Jag delade glatt med mig till mina nya kompisar som nöjt kvittrar vidare.
Jag vaknade inte lika mörbultad i dag utan lyckades ta mig ur sängen utan större problem.
Vi kom i väg på vår cykeltur vid 11-tiden och njöt av medvind till Höganäs och fortsatte vidare mot Väsby och Jonstorp.

Mot Lerbergets hamn.
Blommande raps längs med nya cykelvägen till Jonstorp
Stort tack till Kovacs och Höganäs kommun för denna fantastiskt fina cykelväg som fortsätter mot Ängelholm.
Innan vi nådde Utvälinge och paus hann vi med att inhandla ett antikt bord vid kyrkan i Farhult. Där finns loppis/antikaffären skolhuset.se. Har ni vägarna förbi och turen att där är öppet så rekommenderar jag ett besök. Bordet fick hämtas med bil senare på eftermiddagen. Placering av bordet var tänkt till huset i Frankrike, men när jag kom hem och placerade det mot väggen i vardagsrummet så är jag tveksam. Det blev så fint och kanske låter jag det stanna i Viken.
Vi stannade vid idrottsplatsen Utvälinge för fika och åt rester av gårdagens pizza samtidigt som vi studerade alla fågelskådare framför oss mot Skälderviken.
Ett bra ställe för fika paus med bord och stolar med en härlig utsikt mot Ängelholm.
I dag var det fågelskådarnas dag.
Hemåt tog vi vägen över Rögle mot Kattarp och upptäckte en helt ny värld. Här har vi aldrig varit och var helt förundrade över miljön här ute på vischan. Vilka gårdar här finns.

En del av Rögle gård.
Från Kattarp tog vi gamla banvallen mot Mjöhult, men inte hade jag väntat mig grus och inte vilken grus som helst. Det var som att cykla på en tvättebräda. Händerna skakade så att det gjorde ont. Hästar ska framföras till höger på grusvägen men hästarna har haft väldigt svårt för att hålla reda på vilket som är höger och vänster. Detta har medfört att vägen blir håig och ojämn.
Nä, det är dags för asfalt på denna väg! Jag kommer inte att cykla eller att rekommendera någon att cykla här och absolut inte med racer. Vi har ju åtminstone touringcyklar och klarar oss relativt bra förutom jag som gnällde hela vägen. När vi äntligen nådde Mjöhult tog asfalten över och vi slapp grus.
5 mil blev dagens träningsetapp och delar av min kropp liknar färgen av en svedd gris.

1 kommentar:

  1. Skälderviken, där var jag med mor och far en semestervecka som barn. Fina trakter. Jag ser att det tränas inför Vätternrundan.

    SvaraRadera