Nyårsvandring

 Som de flesta gånger vi firat nyår i St.Martin står vandring på schemat på nyårsdagen. Vi byltade på oss, halsduk, långkalsonger och rejäla vantar och gav oss i väg mot grannbyn Esparron.

Mot Esparron

Det tog dock inte många minuter förrän vi fick börja skala av kläder. Solen mötte oss på vägen och i skogen blev det lä.

Härligt väder för promenad och picknick.

Vår vandringsledare

I ett svagt ögonblick när vi fikade och njöt i solen så yppade jag att jag skulle sitta framför brasan och läsa eller sticka resten av eftermiddagen. Mannen bara kollade på mig och meddelade att han såg framemot en eftermiddag utan måsten och uppdrag. Mitt "löfte" varade ungefär i en halvtimme sen såg jag en hög med uppsågade träd vid vägkanten. 

Allt detta kan ju inte bara ligga här och tänk om ingen tar hand om all ved.

Vips var alla tankar om stillhet framför brasan borta. Den veden måste vi bara ta del av. Vore ju hemskt om den inte kom till användning. Barnen säger att jag är besatt av ved 🤣, vilket nog stämmer. Mannen vägrade, men efter att vi kom hem lyckades jag övertala och få i väg honom och hämta ved. Nu vilar en del av trädet hemma hos oss för efter tork ge go' värme.

Lite nöjd är han ändå att få plocka ved

Gårdagens nyårsfirande blev väldigt lyckat. God mat och trevligt sällskap.

Efterrätten blev god och förhoppningsvis uppskattad.

Väldigt gult

Innan apelsiner i saffranslag åt vi en god hummersoppa och till varmrätt bouef bourgogne. Till detta drack vi passande vin.

Skål vid tolvslaget

Önskar er alla ett bra 2024

Dagarna är betydligt längre än hemma. Här är det ljust 9 timmar per dygn, vilket gör att det finns mer tid till aktivitet utomhus. Nu ska jag dock ta tag i den där boken jag läser om mord på Rivieran. Bra bok. Kan även tipsa om en bok jag läste på vägen genom Europa. Den heter, Det sista han sade av Laura Dave.

Väldigt läsvärd