Äntligen Medelhavet

 Äntligen var det dags att åka till Medelhavet, njuta av en härlig bris och svalkande bad.

Härlig temperatur i Medelhavet, 24 grader

Vi hade sådana planer, packat picnic och förberett var den skulle intas. Vi parkerade bilen borta vid tennisbanorna och gick ner på den lilla stranden vid parkeringen för att se ut ett bra ställe för picnic. Redan då insåg vi att här finns ingen plats att äta picnic på. Jag fick i alla fall doppat fötterna i Medelhavet och njöt en kort liten stund. Mannen var bestämd, aldrig i livet att jag sitter här och har picnic.

Stekhett, fuktigt och en väldigt liten strandremsa

Jag höll med och vi insåg att picnicen kan stanna kvar i kylväskan i bilen medan vi tar en promenad in till stan. Det var nu vi insåg att Cassis var som ett större växthus och luftfuktigheten måste var väldigt hög. Svetten bara rann utmed armar och ben. När vi närmade oss centrum insåg vi att det var marknad och massor med folk. Gissa hur klimatet var under alla marknadstak, - ja, vidrigt.

Vi tog en fika istället.

Servitrisen i orange tröja fick plötsligt lite vind i ansiktet och stannar upp 🤣

Jag hade bestämt mig för att jag.skulle handla lite tomater och oliver. Ställer mig i en enorm kö och plockar åt mig lite tomater och några nektariner. Det tar inte lång tid förrän jag inser att alla tränger ut mig, gamla damer och herrar som tar för sig och det är nu jag inte står ut i den kvävande hettan. Jag tar mina grönsaker och frukt häller tillbaka dem där de kom ifrån, stoppar påsarna i min väska och bara kastar mig där i från. Försäljaren skriker efter mig - Au revoir Madame och jag bara drar, orkar inte med dem. Det är nu man förstår att vädret gör en inte bara svettig den gör en nästan galen. Det blev varken tomater, nektariner eller oliver. Jag sade bara till mannen att nu går jag till stranden.

Hemskt

2 dopp senare och några kapitel lästa i min bok stod jag inte ut längre. Nu tänkte jag duscha av mig allt salt och svett och det är nu jag upptäcker att duscharna är borta. Hjälp, jag hatar torra salta fötter. Hittade till slut en kran på torget där jag fick tvättat fötter och armar. 

Mannen satt på en bänk under ett träd och väntade på att jag skulle få nog (samma träd som min mamma satt under för så där 25 år sedan då bilnyckeln tappades i Medelhavet, en annan historia). 

Varmt och fuktigt

- Nu går vi till bilen och letar efter ett ställe för vår picnic. Mannen var inte sen att hänga på. Han hade tröttnat på stället långt tidigare än jag. På parkeringen bakom bilen tänker jag passa på att byta mina blöta bikinibyxor mot torra trosor. Det kan väl tilläggas att vid denna tid är ont om parkeringsplatser och huggsexa om dem. När jag väl fått av mig bikinibyxorna och fått trosorna lagom i knähöjd och klänningen på trekvart dyker det fram 2 män vid bilen som undrar om vi ska köra.

 - Herregud ser ni inte att jag är opasslig med trosorna i knähöjd 🫣. Jag fann mig ändå och meddelade på franska att det skulle dröja 5 eller 10 minuter sen drog jag käckt upp trosorna. 

Därefter letade vi picnic plats nästan hela vägen hem och stannade inte förrän vi var en halvtimme från hemmet, i Ollieres.

Äntligen picnic

Då var jag nära botten på mitt blodsocker och längtade efter min macka och mitt kaffe. Jag kanske inte just då var den charmigaste frun om någon frågar mannen. Lunch vid halv fyra är i senaste laget även för mig. Tur inte barn, svärsöner eller barnbarn var med. Fast då hade de tvingat oss att stanna långt tidigare för att äta på någon bar utmed vägen och struntat i vår picnic.

Nu ligger jag här i min solstol i trädgården, 33 grader varmt och en lätt vind sveper förbi. Hur skönt som helst efter en misslyckad utflykt till Medelhavet.

Tur det inte var sol