Cykeltur till Aups

Vi hade planerat för en cykeltur till Aups i dag och det var väl tur att jag inte hade en aning om hur långt det är till Aups. Morgonen började med regn och det blev till att springa ner i trädgården endast i klädd morgonrock. För att komma till vår trädgård är man tvungen att gå runt grannens hus. Risken för att grannen ska titta ut vid 7-tiden på morgonen är ändå ganska liten. Vi ser dem knappt överhuvudtaget. Tvätten räddades och regnet slutade ungefär samtidigt. Tidigt uppe var det lika bra att göra en del saker som legat på vänt. Sortera i skåp och rensa ut sådant som bara är onödigt. Mannen undrade vad som stod på. Varför denna städiver en tidig lördagsmorgon? Jag tror jag redan börjat drabbas av hemreseångest. Trivs ganska bra här, men jobbet kallar.
Vi kom iallafall i väg på cykeltur även om jag trodde den skulle regna bort. Råkade ut för trafikstockning redan i Tavernes. En äldre fransman i bil skulle givetvis prata med sin kompis som kom i en annan bil från motsatt håll. Ingen noterade att jag cyklade bakom. Nä det är bara till att bromsa in sina bilar, veva ner rutan och starta konversationen. Fru Fritz får frispel och slår handflatan i bagageluckan så gubben hoppar i sätet. Haha han trodde säkert att han kört på något. En trist blick i bakspegeln och en koppling som slirar och han puttrade vidare. Bilen bakom mig gav mig tummen upp!

Reflektera gärna över budskapet alla ni som kör bil där det finns cyklister

Aups

Jag hade siktat in mig på fika redan i Regusse, men när jag kom i fatt mannen och han vilat så var planen att fika i Aups och planerna ska inte rubbas. Det var bara upp och trampa igen. Sista biten till Aups består av nerförbacke. Det var befriande.

Parkerad under fikatid

Jag krängde i mig en croissant med mandelfyllning till kaffet. Jag är övertygad om att den hjälpte mig hela vägen tillbaka hem. Efter fikat promenerade jag en runda i Aups. Det är en söt liten ort, en av min lillasysters favoritställen och jag kan hålla med. Trevlig marknad var det också i dag. När vi är ute på cykeltur är det titta som gäller. Helt riskfritt att släppa ut mig bland marknadstånden eftersom det inte går att transportera hem något överhuvudtaget. I morgon ska vi ta bilen hit. Det är antikmarknad.

Företagsamma ortsbor. Eget bord mellan marknadstånden och restaurangen. Här intar de sin egenhändigt till lagade lunch på gågatan.

Efter tillräcklig vila var det dags att påbörja hemfärden. Vi hittade en fin väg mot Tavernes som gick upp och ner genom skogen. När jag nådde Varages igen var jag ordentligt trött. Det var en lång tur med stundom jobbig motvind.

En kort vätskepaus inför sista etappen.

Mannen får fri cykling sista etappen och här var jag ganska slut. Det var krampvarning sista biten, men jag klarade mig hela vägen hem. Det var nog tack vare att jag käkat kalktabletter varje dag sedan dottern anlände. De sista 2 km är nästan värst på hela turen. Under dessa 2 km ser man slottet hela vägen. Det tornar upp sig på höjden och man vet att jag måste dit upp innan jag får kliva ur tramporna.
Väl hemma igen hällde jag mig i en solstol och placerade fötterna i ett fotbad. Det blev Viveca Sten för hela slanten tills mannen kom för att börja mecka med grillen.

Har precis avslutat bok nr 6, I farans riktning

Började semestern med Vivecas första deckare och har nu klarat av 6 stycken. I kväll börjar jag på bok 7. Hittills är bok 6 den allra bästa. Jag är nu så bekant med huvud personerna i böckerna att jag nog kan skriva en avhandling. Jag tror nästan att jag känner Nora Linde, Thomas Andreasson, Gubben och alla de andra. Nu ser jag framemot 7:an.