lördag 2 augusti 2014

Ensam i Provence

Ensam i Provence, låter som en filmtitel. Känns som jag övar på att vara med mig själv och om jag får säga det så går det över förväntan. Jag pysslar i trädgården, tvättar tvätt efter tvätt. Tar morgon promenad i ottan, äter frukost i trädgården och pratar med mig själv.

Tidig morgon neför rue de la Fontain

 På morgon promenaden träffade jag Lappe Latte Lurv. Så snopen jag blev när kaninen vi saknat satt på lekplatsen.

En saknad 

I dag har vi varit på Loppis turné vilket resulterade i en del fynd som jag inte tänker delge er ännu. Mannen kommer snart och det får bli en hemlighet.


Efter loppis åkte vi vidare utan att vi riktigt visste vart vi skulle. Hamnade i Pertuis där det var stor loppis, men inga fynd som passade oss. Vi åt "lunch", en macka med getost och skinka som serverades av en mycket trött och sur servitris. Toalett? Nej det har vi ingen. Va!!??
När vi äntligen hittat ett ställe med toa körde vi vidare mot Ansouis. En fantastisk liten by som är värt ett besök.




Därefter for vi till Lourmarin. Där vi shoppade kläder, smycken och present till Madame som snart fyller år. Avslutade med en panaché på byns bar. Nu var det dags att försöka åka hemåt. Klockan börjar närma sig kväll och vi har fortfarande inte kommit på vad vi ska äta till middag, men pizza är väl alltid ok. På vägen mot St. Martin fick vi se en vingård som vi helt plötsligt skulle besöka, Chateau Val Joanis, De stängde 19.00, men det struntade vi i. Tvärbroms och vända bilen. Fantastisk vacker väg in mot vingården och vi blev något förvånade när parkeringen var full av bilar eftersom det borde vara stängningsdag. När vi parkerat bilen och är på väg mot caven med vinförsäljning förstår vi att vi hamnat mitt i ett bröllop.

oväntade gäster!

Nu fick vi väl ändå ge oss. Vi kunde inte med att stövla rakt in på festen utan tog bilen och sladdade ut. Chauffören missbedömde kurvan och vi for rakt förbi svängen med låsta bromsar. Ja, det gick bra, men jag skrattade mig halvt fördärvad.
Nu var det dags att hitta en pizzabil på vägen mot St. Martin.

En god pizza royal är aldrig fel
Vi har nu avnjutit pizza royal på amerikanskans terass. Nu vräker regnet ner och åskan dundrar runt byn. Mysigt.

Innan blixt och dunder

Tur att det inte var i går då vi  var på Bistron och lyssnade på en super duktig sångerska och åt en god middag.


Jäklar vad det åskar. Vågar jag mig ut till mitt eget boende?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar