Lider mot höst

Hösten närmar sig även i Provence och träden börjar så smått skifta mot orange och rött. Det har regnat hela natten och morgonen var allt annat än inbjudande när det var dags för promenad. Fuktigt, halvmörkt och puget. Det var nära att jag stannade under dunbolstret, men Luther knackade på axeln och jag masade mig i väg.

Härliga höstfärger

Halvvägs under promenaden har jag arbetsmöte via mobilen på Teams och då piggnar man till. Att ha arbetsmöte under min semester hör inte till vanligheterna, men just nu känns det befogat med allt som händer med nytt datorsystem och massor av annat. Jag har lovat mig själv att det inte ska bli en vana även om det är hur enkelt som helst att koppla upp sig och jobba på distans.

I dag, onsdag är det marknadsdag i St. Maximin och vi åkte en runda för att dels besöka marknaden och dels handla lite i mataffären. Jag fick äntligen min kortkod till mitt Mastercard i går. Ibland händer saker plötsligt. I går morse fick jag ett sms från min arbetskamrat att hennes vän som köpt vårt gamla hus hade ett brev till mig hemma hos honom. Jag skickade dit en löpare som öppnade brevet från Credit Agricole och snart hade jag fått min kod via sms och ännu bättre den funkade när jag testade i dag. Äntligen kan man pusta ut och släppa de bekymren. Vi flyttade från det huset för ca 4 år sedan och jag har ändrat adress vid ett flertal tillfällen eftersom vissa brev fortfarande dyker upp i fel brevlåda medan andra hamnar i rätt låda. Det verkar som det finns ett lokalt adressregister och ett för den nationella delen av banken. Nu har jag åter påpekat att adressen är fel. Vi får väl se om det funkar denna gång.

Äntligen ett fungerande Mastercard

Några spännande inköp på marknaden vet jag inte om det blev, fler oliver, tvålar och grönsaker. Det var i och för sig tillräckligt spännande. Vi fikade i solen som lagom till lunchtid värmer skönt, men oj vad det blåser istället.

Det här är ett trevligt fika ställe som vi ofta besöker, Cercle Philharmonique

Som ni nu nog redan förstått så är det mycket fika i vårt franska liv och väldigt mycket mat överhuvudtaget. Mannen knorrade i dag när jag bjöd på äppelkaka och kaffe efter lunchen - Vi äter ju hela tiden. Så sant så sant! Frukost, fika, lunch, fika och middag. - Ja, det är ju därför jag måste ut och promenera hela tiden. Det går ju inte att sitta på rumpan och läsa böcker även om det också är trevligt.

Fika med äppelkaka i solen. På bilden syns det inte hur mycket det blåser. Mannen ser ändå ganska nöjd ut trots att vinden viner runt kopparna. Det blev en kort fika efter en kvart gav mannen upp för att istället gå hem och förbereda sin gryta till kvällens middag. - På tal om att äta hela tiden!

Vill dela med mig av fenomenet när fransmän handlar. Det är så frustrerande att befinna sig i kön till kassorna i mataffären och för att inte bli helt knasig ägnar jag mig åt att dokumentera, vilket som tur är ingen märker.

Fransk uppläggning av varor på bandet. Det kan tilläggas att fransmän verkar älska att inhandla tvättmedel och rengöringsmedel.

Den svenska varianten av uppläggning av varor med alla streckkoder åt rätt håll för att underlätta för kassörskan, men jag tror hon fortfarande funderar på varför varorna ligger på detta vis. Dessutom betalar vi varken med check eller kontanter och vi packar våra varor under tiden och är färdiga och har betalt innan kassörskan gett oss alla kvitton.

Det kan tilläggas att både kassörskan och kunden före oss hade sina munskydd under näsan hela tiden medan jag som ordentlig svensk stod där bakom i kön och led i mitt munskydd och med imma på glasögonen. Stundtals är munskyddet riktigt jobbigt och påfrestande. Skönt att slippa sådant hemma i byn.

I dag har mammas gamla symaskin åkt till tippen och det kändes inte helt bekvämt. Den har varit med oss väldigt länge. Tyvärr var den utom räddning.

Mot sista vilan

Infarten till tippen består av en fantastisk fin olivlund så symaskinen får en vacker omgivning på sin sista färd. - Ledsen mamma, men den var utom räddning.

Vackert