168 mil senare

 

Äntligen har vi nått målet, St.Martin de Pallieres

Inte en banderoll, inga ballonger eller någon som sprutade med champagne när vi anlände till byn. Damerna satt dock som vanligt under platanen och applåderade när vi kom pustande uppför backen. 20 cykeldagar har det tagit att avverka 168 mil genom Tyskland och Frankrike. Hur detta ska summeras får jag nog fundera på några dagar, men undvik camping. Det är inte själva campandet som är jobbigt utan allt som måste släpas på.

Kämpa, kämpa

De 2 sista dagarna har varit extra jobbiga då värmen har varit besvärlig. Ibland kändes det som man cyklade i en jättefön. Aldrig har väl skugga varit så eftertraktat.

I dag, sista etappen är också den som varit mest backig och jag har verkligen gått på reserven. Tog väldigt mycket hjälp i dag av min el. Inte vid något annat tillfälle under resan har jag använt så mycket el som i dag. 

Vattnet räcker dåligt i värmen och munnen är ökentorr.

En sådan här resa hade jag aldrig gjort ensam, men det finns säkert många som föredragit ensamhet. Att få dela alla upplevelser både bra och mindre bra med någon är halva resan. En del undrar hur vi stått ut med varandra 24/7 i så många dagar. En del svackor, men mest har vi samarbetat och haft trevligt. Det var väl bara i går då jag inte ens orkade prata med mannen när vi cyklade hit och dit och inte kom någonstans. Jag är så glad att vi kunnat göra denna resa tillsammans efter en del otippade händelser under åren. 

Egentid har man på sin cykel. Då kan man fundera på saker och ting därefter är vi tillsammans. No problem.

Tror man inte man kan vara tillsammans så här är det nog bättre med annan aktivitet.

Jag har nu varit " pensionär" i 4 månader och har kunnat göra så många roliga saker samtidigt som jag har haft möjligheten att få jobba en del. Barn och barnbarn har varit i Skåne flera veckor i sommar och alla barnbarn har varit tillsammans, vilken lycka. Vi har kunnat åka till Frankrike när vi önskat och jag har fått jobba när jag önskat. Toppen!

Inte det mysigaste stället, men skugga över huvudet och dricka

På vägen från Cavallion i dag tog vi extra många pauser. Det blev kaffe på en mack I Le Puy, panache i Jouques och en pizzabit i Rians. Därefter tog vi oss fram till byn. - Ja, jag fick handla några småsaker i Rians och försöka packa ner i väskorna. Bara det allra nödvändigaste för överlevnad. I kväll blir det middag på byns Bistro.

Här var vi ofta och fikade när barnen var små. Nu njöt vi av varsin iskall panache

Mannen åt en gammal croissant jag hade i väskan och jag åt min macka från frukosten

Intaget av vätska och lite mat räckte till Rians sen blev det påfyllning. En jobbig dag, men nu är vi framme och kan vila förutom när jag måste cykla och handla. Mannen vägrar röra sin cykel i morgon. Vad glad jag är för min elcykel.

Bra kvalitet på Decathlons cykel

Tack för en bra och prisvärd cykel som har tagit mig alla dessa mil.