Uppgraderat boende med pool

Lämnade hotel Kolibri i bra tid på morgonen

 Lämnade hotellet i Tournus innan 9 i morse. Skönt när frukosten serveras tidigt att man hinner komma i väg. Man är ju som allra mest taggad innan lunch även om benen protesterar lite och undrar när de ska få vila. Startade på Apoteket för inköp av nässpray. 

Tournus är en fin liten stad

Kryssnings fartyg a la flod

Min förkylningsdip är över och jag är på banan igen. Men det hjälper med fria andningsvägar genom näsan. Jag har inte berättat tidigare att vi båda varit förkylda för då hade mamma och yngsta dottern hängt på luren på "2 röda". - Nu tar ni tåget! Först blev mannen förkyld innan vi hann ut ur Tyskland och där rök min medhavda nässpray och nästan alla Alvedon och nu här om dagen blev det min tur och jag fick kura en halv dag i tältet och sen var jag på banan igen.  Man räknar inte riktigt med att bli förkyld, men var enda unge som var i närheten i Tyskland hostade rakt ut över alla och de hade säkert RS virus hela högen. 

Cykelvägen gick rakt genom kohagen

I dag var vi tillbaka längs med floden Saone och det blev blandat med kor, flod och så klart majs. Majs är den gröda jag sett mest längs med vägen, men i dag såg jag mitt första vinfält. Det märks att vi närmar oss södern för nu har husen ändrat karaktär igen.

Iskall panache

och charkbricka

Vi cyklar längs med Voie Blue och det mesta av cykelvägen är toppen. Speciellt när man kommer fram till en restaurang längs med vägen som serverar härlig, skinka, salami och cornichoner.

Det hör inte till vanligheterna att sådana här pärlor dyker upp.

Så här ser det ut när det blir mindre bra

Eller så här och man hamnar inne i ett industriområde som specialiserat sig på betong. Lastbilar överallt 

Eller så här när de bara satt upp en skylt. Deviation!

Efter lite krångel på slutet kom vi fram till hotellet i Anse som vi bokat på vägen. Vilken fullträff!

Tog ett dopp så fort cykelkläderna åkt av. Nu är det "after bike" vid poolen.

Jag har blåmärken på skenbenet, vaden, insidan av låret och insidan av armen. Vi behöver inte gå in på hur det gått till, men styret, trampan och ramen är skyldiga. Inga stora problem, men i dag lyckades jag också skrapa upp fotknölen.  Det hände när vi fick möte på den skumpiga skogsstigen.

Blodvite

Nu har vi 40 mil kvar till huset. Känns som nästgårds. Vi får väl se. Just nu har vi det bra i solen vid poolen.